Japp, nu kan jag utan att ljuga och utan att mena det på något snuskigt sätt säga att jag har spenderat en natt med UIK. Och det var ju inte direkt meningen, men vi tar det från början...
Efter jobbet så tar jag bussen till Karlstad där jag träffar Anders och vi tar en rask promenad till hans arbetsplats. Där träffar vi kollegan som ska skjutsa oss till Mallbacken och vi åker iväg. Efter ca 1 timma och färd bland annat förbi Selma Lagerlövs Mårbacka så är vi framme. Vi kommer precis vid presentationen och går in en sväng på "sekretariatet". Matchen drar igång och både Anders och jag tycker att vi ska gå ut och heja lite och överraska alla så vi smyger ut och går runt arenan tills vi kommer bakom UIKs avbytarbänk.
Där finns inga platser vid staketet så vi går mitt emellan avbytarbänkarna och UIKs ledare ser oss och hejar. Eftersom vi inte såg nåt bra där så ställer vi oss på några bänkar bakom de som står vid staketet. Sen börjar vi heja. Det var ca 1700 personer där, vi var två, men vi hördes mest! Inte allt för lång tid senare så kommer första målet på hörna från vänster. Vi jublar, kollar mot målet och får se några händer sticka ut från avbytarbänken med bananer i högsta hugg. Det såg otroligt roligt ut och det var synd att jag inte hade kameran framme då när avbytarna for upp och jublade. I halvtid står det fortfarande 0-1 och vi pratar lite med Roland innan det är dags för nästa halvlek.
Avbytarna, särskilt Lise, kollar på oss när de går förbi för att värma upp. Vi hejar på och Ljungan gör 0-2 efter ett väldigt snyggt anfall. Ljungan får också en smäll, mot huvudet trodde vi först, men det visade sig vara axeln/armen men hon visade klartecken mot bänken och körde vidare. Elaine byts ut mot Lise, Marta (som fått stämpling på foten) byts ut mot Erika och senare byts Ljungan ut mot Emma Berglund som fick göra allsvensk debut. Dock inte på hennes vanlig plats som ytterback utan som ytterforward och fick direktiv från bänken hela tiden om vad hon skulle göra. Medan spelarna småskadade sig lite så skickade Andreé även runt Sjöa på lite olika platser. Hon fick spela både ytterback och target player även om det bara var för korta stunder. Vid 0-3 målet är det Erika som driver upp bollen och passar fram så att bollen tillslut når Sjöa.
Efter matchen fortsätter vi heja och sjunga "Segern är vår" och laget kommer fram och tackar. Både vi och de skrattar som sjutton eftersom de var minst 5 gånger fler än oss. ;) En äldre man kommer och säger att vi var den mest imponerande tvåmanna-klacken han någonsin sett, vilket värmde jättemycket. Medan spelarna joggar ner så går Anders och jag in på planen och pratar med ledarna och spelarna som kom förbi. Sjöa fick ett bandage på vaden och Karro fick en värktablett (troligen för värk i ljumsken som hon pratade med Andrée om senare). Sanna, som fick en smäll mot huvudet undrade om inte hon kunde få nåt också och Lars (läkaren) svarar att hon kunde få en alvedon. "Kan jag få en alvedon?! Jippi!" svarar hon lite blandat ironiskt och skämtsamt. Sjöa går förbi mig och tackar för stödet och jag skrattar och säger att vi gjorde det bästa vi kunde av situationen. En liten klack blev det i alla fall! Ljungan passerade och höll med. Undertiden så kör de som inte startade matchen lite löpning. Emma Berglund firar sin debut genom att glida på knäna, eller "göra en Markus Allbäck" som alla döpte det till. Erika Karlsson försökte också men det blev...ehr, inte fullt lite lyckat eftersom det tog stopp direkt.
Så går spelarna in och byter om och efter en stund kommer några ut igen medan resten skriker "Kan någon stänga dörren??!". Spelarna går med väskor till bussen och går sedan vidare till "skäolan", som Karro sa och många började härma, för att äta. Vi hänger på och sätter oss vid ett bord straxt innanför dörren medan spelarna åt i matsalen. Där sitter vi och kollar på bilderna när Erika, Baecklund, Fia, Frisk, Emma och Påla kommer och blir nyfikna. Plötsligt är vi omringade (ja det känndes så) av UIKare och de skrattar en hel del åt bilderna. De kommenterade bilderna bland annat med "vad gör du där?" "jag går ju, ser ni väl!...Och titta där springer jag". De står där ett bra tag men går sen vidare till bussen. Då kommer Ljungan och tar en snabb titt på en bild på sig och säger "Usch...hehe" och sen går hon.
Vi går på bussen och gör high five med Emma och Erika och sen startas den långa resan hem. Efter bara några minuter så blir Elaine dålig. Läkaren Lars, Andrée och Hasse får tillsammans hjälpa henne upp från toaletten och hon sätts, nästan helt ledlös i sätet framför mig. Lars sitter och håller henne hela vägen till i Karlstad. Jag går inte in på mer detaljer men hon hade förmodligen fått vätskebrist i kombination med annat och mådde riktigt dåligt. Väl i Karlstad så kommer inte bussen under en tunnel på väg till akuten så efter mycket om och men (och självklart lite brytning av trafikregler i sann UIK-anda) så stannar vi utanför järnvägsstationen och beställer en taxi. Andrée, Lars och Marta följer med och vi andra stannar kvar. Först åker vi en sväng förbi en bensinmack och handlar lite godis. Utanför så jublar vi åt Emmas debut. Hasse skämtar om ett tillfälle då Emma kom fri på kanten och kunde passa in till Malin som var fri i straffområdet. "Men neeej, jag går inåt i banan, rundar Malin och SEN passar jag!" retas Hasse. Sen åker vi tillbaka till järnvägsstationen. De flesta kollar på film eller bara tar det lugnt. Malin får rycka in och visa hur man spolar på toaletten eftersom Hasse utnämde henne till expert på området. När klockan närmar sig 01:30 så känner några av oss att vi vill ut en stund. Det var bara det att chaffören hade somnat och ingen visste hur vi skulle komma ut. Alltså satt vi där, inlåsta i bussen! ;)
Tillslut ger Dockan upp och går fram, han har ändå busskörkort, så det så! Ut kom vi. Dockan, Hasse, Fia, Baecklund, Emma, Erika, Påla, Anders och jag beger oss ut på en sväng på gatorna. Emma och Dockan spelar upp musik i mobilerna och vips så hade vi två dansgolv. Någon (kommer ej ihåg vem) går över vägen, mot rött. Erika slänger upp en karatespark och träffar, förmodligen inte med meningen, knappen vid trafikljusen och fixade så att det blev grönt. "Så, NU kan vi gå!" säger hon och så går alla. Sekunden efter kommer vi på att vi bara får gå på de sträckade linjerna och helt plötsligt finns det ett gäng hoppandes UIKare mitt på gatorna i Karlstad. Dockan försöker komma in i en skivbutik, kl ca 02:15, och Erika gör lite polissiren-ljud och varnar Dockan. På väg tillbaka hoppar Emma rätt ner i en vattenpöl och ena strumpan blir rejält blöt. Det följdes av lite steppning av samma spelare på trapporna utanför stationen. Erika och Emma gör lite poser där medan Anders och Dockan fotar. Hela tiden ringer Dockan till Andrée och undrar vad sjutton som händer. Vi skämtar om att "ok, matchen den var ju kul att se. Men inget slår ju de nattliga äventyren i Karlstad!". Efter ett tag går jag in i bussen igen och möts av yrvakna Anne och Lise som tittar upp.
Så, efter ca 3 timmars väntan så kommer de äntligen tillbaka från sjukhuset. Allting är ok med Elaine, ingen fara alls! Färden hemmåt började och efter ca en timma så stannade bussen så att jag kunde gå av. Marta tittar upp och undrar vad som händer. Jag vinkar, säger hejdå och beger mig hemåt. Då hade UIK ca 3 timmar kvar på sin resa mot Arlanda...stackarna!
