Känner mig som Mowgli

Fakturautredningar...räkna...blä! Usch det känns faktiskt riktigt tråkigt att göra fakturautredningar på jobbet. De har liksom slängt det på mig, utan att jag riktigt hunnit säga vad jag tycker nu när jag testat på det ett tag. Dessutom så går Lotta på mammaledighet i nåt år nu efter nästa vecka. Antal personer som då kan fakturautredningar = 0. Eller jo, lilla jag... Men hur mycket kan jag då? Lottas kommentar var "Jag ska lära dig allt jag kan!" vilket direkt fick mig att tänka på Djungelboken. Visst, det är fullt möjligt för mig att göra de lätta bitarna redan nu, men ta ansvaret för hela utredningsbiten under en vecka och vara själv med allt. Nej tack! Jag riktigt njuter av de få stunder då jag får göra nyregistreringar (också krångligt och svårt), ta emot mail eller samtal. Jag känner mig faktiskt lite som Mowgli...

Det blir inte många kvar i våran lilla grupp om några veckor. Lotta går på mammaledighet, Emelie har sagt upp sig och Linda vill jobba på Viasat istället. Om det nu blir så, då återstår Malin, Anna och jag. Plus då de som vi slagits ihop med i de nya grupperna vi fått... men det blir ändå bara vi tre som sitter ihop och kanske några nya. Det kommer kännas tomt.

Morbror Åke har flyttat till ny lägenhet i helt nybyggt hus och det var jättefint. Var där idag och hjälpte honom fixa igång dator och bredband och bar lite saker. På eftermiddagen har jag pysslat med UIK-flaggan som jag gör om lite. Nu är allt klippt så det är bara att sy. Får se hur slutresultatet blir. Just nu ser det i alla fall väldigt lovande ut... =)

Nej, nu ska jag gå ut för vi håller på att grilla. Det luktar så himmla gott... :p

Kärt återseende

Igår började dagen med powerwalk på ett motionsspår. Tyvärr fanns det hungriga myggor där vilket resulterade i minst tre myggbett, den ena i pannan. Jag hann slå myggan men den hade redan börjat sugit blod vilket gjorde att jag fick blod på handen och pannan. Snyggt värre! Blod och svett men inga tårar... :p

Sen började jag pyssla lite med "påbyggnaden" av min flagga. San, som jag inte sett på ca 6 månader, ringde och jag lyckades såklart sparka ut nålburken på väg till telefonen. Synd bara att det var just nålar, det var riktigt bra träff där! På eftermiddagen så träffade jag San och Sara. Så kul att träffa dem igen! =)

Idag har jag jobbat igen. På lunchen åkte jag och Lotta och köpte hamburgare, det var hennes idée. Jag tror att hon gillade vårt tidigare biläventyr då vi såg en polisbil med sirener på som tittade ner på oss i rondellen. :p Kul hade vi denna gången också och på kvällen så lärde hon mig lite om fakturautredningar. Oj oj oj, det blir bara mer och mer att lära sig. Samtidigt så kommer jag betyda mer och mer för företaget eftersom jag lär mig saker som inte många kan och har tillgång till vissa datasystem som inte många har. Att de sen litar på mig och tycker att jag är smart gör ju inte saken sämre... Nu ska jag sussa innan det är dags att jobba igen.

Ny anställning och en liten båttur

Gårdagen gick riktigt bra, det kändes inte som fredagkväll och tiden gick fort. Dessutom fick jag reda på att jag kommer att bli anställd direkt på Tele2s kundservice! Jag slipper alltså vara utlånad via Manpower och får fast anställning. Det ger många fördelar, bland annat högre lön, men samtidigt kommer jag att sakna Manpower. De är så grymt snälla! Måste verkligen tacka dem för allt! =)

Direkt efter det sena passet igår bar det hem till föräldrarna i Kumla. Väcktes i morse av att min katt hoppade upp i min säng. Hon är grym, min syrra! =) Det blev en sväng till Ikea på förmiddagen för att bland annat köpa tyg så jag kan "bygga på" min ena UIK-flagga lite. Hade tänkt att pyssla med det idag eftersom dagen började med åska och spöregn men sen sken ju solen upp och det blev jättebra väder.

Alltså blev det istället en båttur till en ö i Vättern där vi solade och badade. Tyvärr kom åskan tillbaka lite smått så vi fick skynda oss därifrån och åka till Askersund där vi kollade in massa gamla bilar och åt glass. Nu blir det pizza och sen en tv-kväll!

"Party" imorgon

Förutom möblerna jag nämnde i förra inlägget så har jag numera också ett soffbord! Jag skulle ha haft ett redan förra helgen men det blev tyvärr trasigt så vi fick byta det.

Mina päron har semester nu (jag är inte alls avundsjuk!) och imorgon åker jag hem till dem för att kunna åka ut med våran båt i helgen. Det ska bli riktigt skönt! Först ska jag bara jobba ett jobbigt pass. 9 timmar (längsta tiden) och slutar 22:15 (senaste tiden). En fredag dessutom! Jag och min jobbarkompis Anna har sagt att vi ska ha "party", det vill säga ha jättetråkigt.

Annars väntar jag på en leverans av tröjor från UIK men lär få vänta ett tag till eftersom jag tror att det är nu som Tobbe har semester. Det är lite tråkigt eftersom det är presenter till mina föräldrar och pappa fyllde år för snart en månad sen. Men bättre sent än aldrig! :p

Hänt sen sist

Japp, det var allt om min Umeå-resa. De sista semesterdagarna var jag hemma hos föräldrarna och så köpte vi soffa och hyllor till mig, som numera finns här hos mig. Så skönt att ha lite möbler!

Annars har det mest varit sjuk humor. Pappa sa nåt som han trodde var roligt och jag svarade. "Ha ha, va rolig du är!" "Nej, hehe" "Nej, du är o-rolig" sa jag och kom inte på det nybildade ordet förren sekunden efteråt. Det hade vi roligt åt resten av kvällen.

Sagt under vädret på tv: "...och för resten av prognosen, alltså dag 6-10, så blir det i norra Sverige antingen sol eller regn..." Smart!

Jag och tre kollegor jobbar och märker att det ringer i en killes telefon när han är på rast. Vi skojar lite om att vi ska svara och tillslut lyfter en tjej luren... det var bara det att sladden satt inte i. Sen satt hon där ett tag innan vi alla började gapskratta eftersom det såg så knäppt ut med den hängande sladden. :p

Måndagen 3 juli

Jag börjar dagen med ett kort besök på kansliet och sedan beger jag mig på en promenad till Intersport (Europas största Intersport-butik). Och det var inte lite långt dit, särskilt i värmen! Lite mer än halvvägs så sätter jag mig vid en busshållsplats och vilar. Då ringer pappa och blev lite orolig när jag inte sa att jag visste var jag var. Men det visste jag, bara inte hur långt det var kvar. Tillslut kommer jag fram i alla fall och kollar först in en rea-lokal innan jag går in i själva butiken. Där inhandlar jag lite Puma-kläder innan jag tar bussen in till centrum.

På eftermiddagen är det dags för träning för de som inte startade matchen. Men trots det så är Sanna där och provar några inlägg till hennes skor. Anne och Berka är också där en stund och tittar på. Innan träningen drar igång så berättar Erika och Emma om deras sommarjobb.

Erika: Jag träffade en trevlig karl idag. Göran hette han. Han är skyddsombud! Så efter en sisådär två timmar på jobbet så kände jag att det var bäst att ta ett snack med honom om bristerna...
Andrée: Va? Hade ni möte med honom?
Erika: Jo visst!
Emma: Japp, personalmöte efter två timmar! Vi visade våra ledaregenskaper direkt. Jag hörde att ni inte har någon chef (till Berka). Man kanske skulle söka!
----
Emma: Ja nu är man hårt arbetande. Imorse tog man en kaffe och sen åkte man till jobbet!
Andrée: Har ni jobbat länge eller?
Emma: Vi började idag!
----
Berka: Ja det blev ju lite gladare stämning på grund av de där. När det var fika så fortsatte de jobba, så vi fick ropa i högtalarna "Erika och Emma till fikarummet!". Och sen säger de "Fika? Får man det när man jobbar?!"
Emma: Och på jobbet så måste vi säga Maria...vi får inte säga Berka.
Andrée: Varför då?
Berka: För att jag hatar "Berka", det är bara här som ni envisas med att kalla mig Berka.
Erika: Ja, så på jobbet så är hon Maria.
----
(Berka går hem eftersom hon blev allt för sugen på att spela)
Erika: Hejdå Berka!
Emma: Hejdå Berka!
Båda: Vi ses på jobbet Berka! Hejdå!

Ja, och sen var det träningen, ja. De började med att passa runt till varandra och göra olika kombinationer. Sedan började ett löppass där de gick en viss bit och sprang så fort de kunde under vissa bitar. I en av pauserna så kommer June fram och säger "Vill du vara med?! Hehe." och jag började skratta och svarade "Jag skulle komma ungefär tre varv efter...". Sen blev det dags för avslut på olika sätt, även nickningar. Det slutade med en tävling där alla missade på mycket att Baecklund vann tre glassar och Elaine fick en. Under tiden så pratar jag en del med Dockan om publiksiffror, amerikanska ligan och eventuella spelförluster de kommande åren. Väldigt intressant måste jag säga.

Träningen avslutas med att Elaine och Steve bryter arm. Erika och Emma ropar på Andrée och ska visa hur bra de är...och missar. Denna procedur upprepas ett X antal gånger. Andrée fick till och med stå i mål men behövde inte anstränga sig eftersom de sköt utanför. Steve fick rycka in också för att göra inlägg som de kunde språngnicka på. Hur det gick? Ja, gissa själva. ;)

Söndagen 2 juli

Dags för den andra hemmamatchen under veckan, denna gång derby mot Sunnanå. Precis som på onsdagen så fick jag uppgift att ordna allt till omklädningsrummen. Jag hade precis satt upp en lapp på Sunnanåledarnas dörr när Linda ringde. Jag öppnade dörren till spelarkorridoren och sen fick hon och Myggan hjälpa till att sätta upp lappar på övriga dörrar. När vi kommer till Sunnanåspelarnas omklädningsrum så möts vi av en ganska skräpig lokal. Det låg plast slängt på golvet och det var fullt med Gammlia-pluppar (de små gummibitarna som ligger i konstgräset). Linda greppar tag i en sopborste och springer runt och fixar till det hela på nolltid. Samtidigt så funderar Myggan på om han ska gömma sig under taket, men ger upp den idéen efter ett tag. Sen lämnar vi dricka, mackor och program till Sunnanå och dommarna och går även in med bananer både till dem och till UIK.

Det hela gick väldigt fort denna gång, eftersom jag hade mer koll på vad som skulle göras, så därför hade vi inte så mycket mer att göra. Vi gick in på kansliet och satte dekaler (UIK-Sunnanå lördag 2 juli 16:00) på våra ryggar innan vi tog en sväng framåt stan för att äta. På vägen dit kom vi på att vi gick på fel sida vägen med tanke på att bilarna inte såg våra ryggar. Så för varje bil som passerar så börjar vi träna in en snygg sväng...men gav upp det efter ett tag. Tillslut hamnade vi på Mias Grill, eftersom vi inte skulle smälta in så bra på nån restaurang. När vi nästan hade ätit färdigt så dyker Carolina Marklund upp och vi drog då slutsatsen att hon inte skulle spela.

Det var bara 2,5 timma kvar till start och spelarna skulle snart komma, så vi gick tillbaka till Gammlia och satte oss på läktaren. Tillslut kommer spelarna. Marta pekar på min Brazil-scarf och gör tummen ner. Jag skrattar och får till ett svar på "Marta-språket". "Ja...men Marta också Brazil!" och då får jag tummen upp istället. ;) Även Elaine gör samma sak när hon går förbi och då svarar jag "ja, men det går bättre idag!" och får tummen upp även av henne.

Under onsdagen så hade vi ingen tång att klippa av de band som vi spänner upp flaggorna med, men det fixade Myggan nu. Så jag tar alla använda band och går i väg för att slänga de i en soptunna. Plötsligt hör jag "Ann-Sofie, hörs det bra?" och kollar mig förvirrat omkring i någon sekund innan jag fattar att det kommer ur högtalarna, från speakern. Så jag tittar, fortfarande lite förvirrat, upp mot speakerbåset och gör tummen upp. Sen börjar någon musik och då pekar jag och en funktionär att de ska höja, vilket de också gör. Därefter börjar vi sätta upp alla flaggor, både framför oss och på våningen över oss. Fler supportrar kommer, bland annat Anna W, Stefan, Karl och senare också Trasis! Vi testar Myggans nyinköpta tutor och upptäcker att en låter hur mysko som helst. Det lät ungefär som en anka, väldigt dov och den fick sedan vara våran "bu-tuta". :p

Under matchen så hejade vi för fullt. Vi blir minst sagt förvånade när vi ser att Carolina Marklund faktiskt ska spela, med tanke på maten hon åt innan matchen. Men men, det gick ju det också. När Lise gör mål så hejar vi, jublar när speakern talar om målskytten och sen skriker vi Lise *dunk, dunk, dunk* igen. Då, även om spelet redan var igång igen, så vinkar Lise till oss. Och när vi fortsätter med Lise *dunk, dunk, dunk* så skriker hon nåt till UIKarna och klappar i händerna precis vid vårat *dunk, dunk, dunk*. Självklart var det inte meningen att hon skulle klappa med oss, men det såg lite roligt ut. Vi hejar även på Anne då hon gick av på grund av skada, och hon vinkar till oss. Matchen slutade 5-0 och efter matchen så applåderar alla UIKarna oss. Marta och Lise springer fram till oss och gör vågen, på två pers. Men väldigt uppskattat var det i alla fall! =)

Vi plockar ihop allting och ställer oss sedan vid sidan av läktaren. Där säger vi hejdå till Marta, Ljungan, Sjöa, Erika, Elaine och Johanna Frisk som Myggan även fick autograf av. Eftersom inga fler UIKare kommer och Myggan ville ha sin Marklund-tröja signerad så går vi fram mot Sunnanås buss. Jag går in i spelargången och möter snabbt Mosan och Karro. I slutet av träningen dagen innan så upptäckte jag att Karro har ett stort märke under ögat så nu passar jag på att fråga vad hon har gjort. Det visade sig att någon i Hammarby hade träffat henne under ögat i någon närkamp men det var ingen fara. Mosan frågar sedan var Sunnanå är och flera av oss förklarar det samtidigt. Då går jag ut och så går vi alla runt till sidan av läktaren igen eftersom vi antog att Markan skulle åka med Mosan. Mycket riktigt. Vi hinner knappt dit förrens Markan, Mosan och Karro kommer ut och Myggan får Markans autograf. Vi säger hejdå till alla tre och senare även hejdå till varandra. Linda och Myggan skulle nämligen vidare till Skellefteå och jag begav mig hemåt igen, efter en händelserik dag.

Lördagen 1 juli

Dags att sätta väckarklockan på ringning och bege sig till morgonträningen. Påla börjar träningen men att skälla på Erika som hade parkerat sin bil mitt framför ingången. Marta och Elaine kommer ut och alla börjar prata om Brasiliens match mot Frankrike i fotbolls-VM samma kväll.

Träningen börjar sedan med kvadraten där det var två i mitten och fyra på kanterna. De som hamnade i mitten på slutet av varje omgång fick byta grupp. Elaine och Karro har en kamp precis i slutet av en omgång som slutade med att Elaine stod i sin nya grupp och skrek "Karro fusk! Karro fusk!". Jag får rycka in som bollflicka och passar även fram bollen till bland annat Marta och Emma. Därefter är det dags för stegen, där spelarna gör olika stegkombinationer vid en repstege. Det blir mycket skratt och jubel. Allt började med att stegen klipptes av så att den bara blev hälften så lång. Jag har ett par videoklipp på stegen som ni kommer få se så småningom. =)

Därefter kör de "Klövern" som gick ut på att 4 spelare stod i var sitthörn och passade en 5:e spelare som stod i mitten som sen passade vidare. Andratränaren Hasse är verkligen inne i det och det lät i alla fall på honom som om han tyckte att han var bra. ;) Vid pausen därefter så bråkade Erika lite vilket slutade med att Anne lyfte uppe henne på ryggen och gick iväg, hehe. Innan det blir spel mellan de yngre och de äldre så börjar Marta och Elaine att slåss (på skoj). Det började rätt lungt men blev sen värre och värre. Då rycker Mosan in, som den kapten som hon är. Hon drar isär de, vilket inte var så lätt eftersom de låg ner, och får hjälp att hålla de på avstånd. Sen går hon och tar tag i Martas arm och drar henne fram mot Elaine. Mosan tar Elaines hand och drar den mot Martas, trycker ihop dem och skakar händerna på de. Det verkade inte som om de ville göra det frivilligt. Samtidigt så står resten av spelarna och skrattar åt händelsen.

Så var det dags för spelet, vilket de äldre vann stort. Baecklund skäller ordentligt på sina backar samtidigt som Hasse kallar det för "Ukrainskt försvarsspel", man mot man. Andrée är med och spelar och Hasse påpekar flera gånger om att jag måste skriva om detta. Hur Andrée, som enligt Hasse kallar sig maratonlöpare, på sätt och vis förstörde spelet för de ändre eftersom han var lite långsam. Bland annat så hade de äldre ett riktigt snabbt anfall där Lise klackar till Andrée...och då stannade spelet tyvärr upp en stund.

Efter träningen så blir det ett kort möte där Andrée går igenom lite mental taktik och tar ut startelvan. Samtidigt berättar han om Womens Cup-lottningen där UIK hamnade i samma grupp som norska Kolbotn, vilket leder till jubel hos norskorna Lise och June. Spelarna går/åker hemåt och jag säger hejdå till Sjöa och vinkar till Karro.

Jag går en sväng fram på stan, trots att mina ben är trötta. Halvvägs dit upptäcker jag att jag inte har plånboken med mig, så det är bara att gå tillbaka och hämta den. Väl på stan så köper jag en tvålpump, käkar Kinamat och köper en Brazil-scarf innan jag går hemåt igen. Jag går direkt ut i Hagaparken för att sola. Efter bara en liten stund så märker jag att solen tog medan jag var på stan så alltså hade jag redan bränt mig. Då går jag hemåt och kollar på fotbolls-VM. På kvällen blir det en promenad med Myggan och Linda som även de hade tagit sig upp till Umeå nu. Kul att träffa dem igen! =)

Fredagen 30 juni

Jag börjar med att ta en sväng förbi kansliet, men precis som jag trodde så var det ingen där. Därför går jag direkt in till stan och in på turistbyrån och frågar om bra hållplats vid Holmsund eller Obbola. De kunde dock inte ge mig en enda information som jag inte själv redan tagit reda på själv. Det slutade med att jag fick fråga busschafören, som var jättesnäll och till och med körde en liten annan väg bara för att visa mig området, hehe.

Jag går av i Obbola och går till en strand vid Byviken. Där tar jag lite bilder, solar en stund och tar nästa buss tillbaka till centrum. Sen går jag diret till Subway och köper en baguett med skagernröra. Deras Honey Oat-bröd rekomenderas varmt! Gud va gott! :p Jag gick runt en sväng på stan sen för att bli lite småhungrig igen så att jag kunde köpa en glass innan jag gick hem. Men vid det här laget så hade jag gått så mycket under dagarna och mina ben ville helst inte ta ett enda steg till. Alltså fick jag köpa en glass i alla fall, jag ville nämligen prova blåbärsmjukglassen eftersom vi inte har det här i området. Väl hemma så satt jag på rummet, vilade, kollade på fotbolls-VM och åt rullpizza - ännu ett måste när man är i Umeå!

Torsdagen 29 juni

På förmiddag så gick jag förbi kansliet och satte mig ute i trädgården tillsammans med Tobbe, Roland och Hanna Ljungberg. När jag kom så pratade Roland i telefon en bit bort och kom sen fram till oss. Ljungan, som skadade sig under matchen kvällen före, hade bandage på vänster lår och benen uppe på bordet. Hon undrade om Roland hade sålt henne nu. "Ja", sa Roland, "Ukraina blev det." "Jaha, inte Voronezh då?" undrade Ljungan. Ni som inte vet nåt om Voronezh bör läsa om UIKs äventyr där i noveber 2003. "Du fick säkert muta dem att ta mig, hehe." Hon har humor alltså! =) Resten av tiden så satt Ljungan mest och pratade med alla om sitt lår och hur gärna hon ville följa med landslaget på läger i USA. Laguttagningen var nämligen just den dagen. Andrée kom förbi och pratade också om samma sak och hade även pratat flera gånger med förbundskaptenen. Ljungan nämnde nåt namn på en läkare som hon skulle träffa och Andrée hade ingen aning om vem det var. "Det är helt otroligt, du har större läkarstab än hela UIK!" Ljungan svarade lite senare med "jag har använt UIKs årsförbrukning av gasbindor...och det är bara halva säsongen!".

Efter en sväng på stan så beger jag mig mot träningen. På vägen dit möter jag June, Ljungan och Baecklund. Medan spelarna sitter och väntar på att alla ska komma så brottar Marta och Elaine ner Påla och jag hör ända upp på läktaren hur de smiskar henne på baken!

Träningen börjar med en form av trelagsspel där de är indelade i ålder, de älsta, de yngsta och de mitt i mellan. Hasse blir utsedd till dommare och får sen skäll av Andrée för att vara dålig dommare och inte vara säker på sina beslut. Det kan ju ha att göra med att Andrée själv var med och spelade... Därefter får spelarna välja mellan att jogga lätt, köra avslut eller bara ta det lugnt. Mosan var den enda som valde avslut och några skrattar åt det medan hon står vid straffområdet och spänner musklerna. De som inte spelade matchen dagen innan kom då och gjorde henne sällskap och efter ett tag slutade det i en tävling. Anne vann en kexchoklad. Avsluten var dock inte helt bra så Andrée skrek lite på dem och alla blir peppade att göra bättre ifrån sig. Sjöa satsar för fullt...och sparkar direkt i luften! Baecklund blir trött efter ett tag och lägger ner. In i mål kommer istället, lite oväntat, Elaine! "Kom igen tjejer, kör! Kör!" ropar hon och slår ihop händerna. När träningen börjar närma sig sitt slut så ropar Erika "kolla nu, det är så här det ska se ut!" och skjuter ett snyggt skott i mål. Hon jublar medan några tränare påpekar att det där bara var en gång. Hon får därför göra om det...och skjuter utanför.

Senare på kvällen spelar Umeå FC mot GIF Sundsvall. Jag går dit en kort stund i andra halvlek, bara för att se att deras klack inte var mycket större än våran och att publiken var lika tyst där som på UIKs matcher. Kan vara bra att veta.

Onsdagen 28 juni

Onsdagen innebar hemmamatch mot Hammarby IF. Så redan på förmiddagen så beger jag mig till UIKs kansli och får "order" att städa godisförrådet på Gammlia. Alltså går jag dit, letar på UIKs talangtränare, får nyckeln och börjar städa. Efter någon timma så är det i alla fall hyfsat fint.

Därefter fick jag gå och hämta huvudnyckeln till Gammlia. Den gick jag sedan med under större delen av dagen, vilken kändes både konstigt och ansvarsfullt. Jag blev chef över några sommarjobbare och fick samtidigt se till att alla omklädningsrum fylldes med rätt saker. Det var bland annat tröjor till programförsäljare, bollflickor och funktionärer. Minutprogram, dricka, mackor, bananer och annat till Hammarbys spelare, ledare och domarna. Sen fick jag också hjälpa till att ordna en lokal där 150 sponsorer skulle äta och fika. Det blev en hel del bärande på dricka, mat, stolar och bord.

Med någon timma kvar så fick jag rycka in som läktarvärd och stoppa personer som försökte sätta sig på förbokade platser. Tobbe ropade också och langade över en UIK-flagga (modell "flaggstångsflagga"). Uppvärmningen börjar och Elaine kör lite boxning med Steve. Under matchen händer inget särskilt utan vi hejar på och blir två mer i andra halvlek. Matchen vanns tillslut med 8-0 trots att vi skrek "Vi vill se två mål till!". Självklart var vi mer än nöjda med resultatet ändå!

Efter matchen går jag ner i spelarkorridoren och möts ganska snabbt av Berka som kommer med en hel kartong (som man har dricka på) full med överbliven mat från sporsormiddagen. Hon går sen in i ett förråd och fyller på med dricka och mackor också. Läkaren Lars frågar minst 5 gånger "Berka, VAD har du? VAD har du?!" innan hon reagerar och skiner upp som en sol och svarar "Jag hittade lite mat... ska ha picknick. Eller...det är ju fotbolls-VM. Jag måste ju ha nåt att äta medan jag tittar!". Hon får sedan samma fråga från Andrée och då blev svaret "Man måste ju äta ordentligt när man är skadad, så att man återhämtar sig. Eller hur?!". Andrée fick ge sig direkt.

Någon funktionär visar sedan Katta (som vikarierar för Suz) att det blev en present över (som skulle ha varit till matchens lirare eller liknande). Det skulle tydligen vara nån liten glasskål eller nåt. Katta säger "ok", tar emot paketet och går sedan mot soptunnan... för att slänga nåt hon hade i andra handen. Jag pekar och säger "aaah, jag trodde du skulle slänga..." och både hon och Berka skrattar som sjutton. Lise gjorde en riktig vurpa då hon krockade med Hammarbys målvakt och gjorde en volt i luften innan hon landade, halvt på nacken, halvt på ryggen. När hon kommer ut från omklädningsrummet så undrar läkaren om hon försökte bryta nacken. Hon svarar "jo...men det gick ju inte!" och får sedan lite råd från Lars om vad hon ska göra för att få bort stelheten i nacken.

Nu blev det dags för mig att gå hem och på vägen vinkar jag till Elaine som sitter i sin bil och väntar på Marta. Det var en kul dag och fortfarande mycket som väntade.

Tisdagen 27 juni

Jag fullkomligt älskar Umeå! Och då menar jag inte bara Umeå IK utan även staden Umeå. Det finns säkert många fina städer i vårt land men Umeå är den finaste jag har varit i. Nu följer rapporter om min vecka där, men eftersom det är så mycket att berätta så tar jag en dag i taget. Börjar alltså med tisdagen den 27 juni.

Dagen började mindre bra då stationen i Kumla (där mina föräldrar bor) var stängd och jag inte kunde ta ut några tågbiljetter. Fick rusa iväg till närmaste kiosk och lyckades tillslut få biljetter och bege mig till stationen. Då står mamma och pekar hysteriskt mot spåret och skrek att ett tåg kommer. Så jag kastar mig (inte riktigt bokstavligt, men nästa) nedför trappor och upp för trappor mot perongen. Nästan uppe så kommer...ett godståg! *flås* Väl på perongen så ser jag en skylt som visar att tåget dessutom är 30 min försenat!

Jag lyckades i alla fall ta mig till Bromma flygplats och sen vidare till Umeå där Tobbe kom och hämtade mig, med perfekt tajming. Jag kommer till mitt rum och kollade lite på tv då jag plötsligt hör hur någon bil tutar som sjutton. Jag kollar ut och får se 3 UIK-bilar med Brasilianska flaggor fara förbi och tutar för fullt. I övrigt så var dagen lugn, tog bara en promenad för att inhandla lite frukost. Det hände dock en massa mer under onsdagen...