Söndagen 2 juli

Dags för den andra hemmamatchen under veckan, denna gång derby mot Sunnanå. Precis som på onsdagen så fick jag uppgift att ordna allt till omklädningsrummen. Jag hade precis satt upp en lapp på Sunnanåledarnas dörr när Linda ringde. Jag öppnade dörren till spelarkorridoren och sen fick hon och Myggan hjälpa till att sätta upp lappar på övriga dörrar. När vi kommer till Sunnanåspelarnas omklädningsrum så möts vi av en ganska skräpig lokal. Det låg plast slängt på golvet och det var fullt med Gammlia-pluppar (de små gummibitarna som ligger i konstgräset). Linda greppar tag i en sopborste och springer runt och fixar till det hela på nolltid. Samtidigt så funderar Myggan på om han ska gömma sig under taket, men ger upp den idéen efter ett tag. Sen lämnar vi dricka, mackor och program till Sunnanå och dommarna och går även in med bananer både till dem och till UIK.

Det hela gick väldigt fort denna gång, eftersom jag hade mer koll på vad som skulle göras, så därför hade vi inte så mycket mer att göra. Vi gick in på kansliet och satte dekaler (UIK-Sunnanå lördag 2 juli 16:00) på våra ryggar innan vi tog en sväng framåt stan för att äta. På vägen dit kom vi på att vi gick på fel sida vägen med tanke på att bilarna inte såg våra ryggar. Så för varje bil som passerar så börjar vi träna in en snygg sväng...men gav upp det efter ett tag. Tillslut hamnade vi på Mias Grill, eftersom vi inte skulle smälta in så bra på nån restaurang. När vi nästan hade ätit färdigt så dyker Carolina Marklund upp och vi drog då slutsatsen att hon inte skulle spela.

Det var bara 2,5 timma kvar till start och spelarna skulle snart komma, så vi gick tillbaka till Gammlia och satte oss på läktaren. Tillslut kommer spelarna. Marta pekar på min Brazil-scarf och gör tummen ner. Jag skrattar och får till ett svar på "Marta-språket". "Ja...men Marta också Brazil!" och då får jag tummen upp istället. ;) Även Elaine gör samma sak när hon går förbi och då svarar jag "ja, men det går bättre idag!" och får tummen upp även av henne.

Under onsdagen så hade vi ingen tång att klippa av de band som vi spänner upp flaggorna med, men det fixade Myggan nu. Så jag tar alla använda band och går i väg för att slänga de i en soptunna. Plötsligt hör jag "Ann-Sofie, hörs det bra?" och kollar mig förvirrat omkring i någon sekund innan jag fattar att det kommer ur högtalarna, från speakern. Så jag tittar, fortfarande lite förvirrat, upp mot speakerbåset och gör tummen upp. Sen börjar någon musik och då pekar jag och en funktionär att de ska höja, vilket de också gör. Därefter börjar vi sätta upp alla flaggor, både framför oss och på våningen över oss. Fler supportrar kommer, bland annat Anna W, Stefan, Karl och senare också Trasis! Vi testar Myggans nyinköpta tutor och upptäcker att en låter hur mysko som helst. Det lät ungefär som en anka, väldigt dov och den fick sedan vara våran "bu-tuta". :p

Under matchen så hejade vi för fullt. Vi blir minst sagt förvånade när vi ser att Carolina Marklund faktiskt ska spela, med tanke på maten hon åt innan matchen. Men men, det gick ju det också. När Lise gör mål så hejar vi, jublar när speakern talar om målskytten och sen skriker vi Lise *dunk, dunk, dunk* igen. Då, även om spelet redan var igång igen, så vinkar Lise till oss. Och när vi fortsätter med Lise *dunk, dunk, dunk* så skriker hon nåt till UIKarna och klappar i händerna precis vid vårat *dunk, dunk, dunk*. Självklart var det inte meningen att hon skulle klappa med oss, men det såg lite roligt ut. Vi hejar även på Anne då hon gick av på grund av skada, och hon vinkar till oss. Matchen slutade 5-0 och efter matchen så applåderar alla UIKarna oss. Marta och Lise springer fram till oss och gör vågen, på två pers. Men väldigt uppskattat var det i alla fall! =)

Vi plockar ihop allting och ställer oss sedan vid sidan av läktaren. Där säger vi hejdå till Marta, Ljungan, Sjöa, Erika, Elaine och Johanna Frisk som Myggan även fick autograf av. Eftersom inga fler UIKare kommer och Myggan ville ha sin Marklund-tröja signerad så går vi fram mot Sunnanås buss. Jag går in i spelargången och möter snabbt Mosan och Karro. I slutet av träningen dagen innan så upptäckte jag att Karro har ett stort märke under ögat så nu passar jag på att fråga vad hon har gjort. Det visade sig att någon i Hammarby hade träffat henne under ögat i någon närkamp men det var ingen fara. Mosan frågar sedan var Sunnanå är och flera av oss förklarar det samtidigt. Då går jag ut och så går vi alla runt till sidan av läktaren igen eftersom vi antog att Markan skulle åka med Mosan. Mycket riktigt. Vi hinner knappt dit förrens Markan, Mosan och Karro kommer ut och Myggan får Markans autograf. Vi säger hejdå till alla tre och senare även hejdå till varandra. Linda och Myggan skulle nämligen vidare till Skellefteå och jag begav mig hemåt igen, efter en händelserik dag.