LdB FC - UIK

I tisdags åkte jag hem till föräldrarna och på onsdagmorgonen bar det av ner mot landets södra delar. Myggan mötte mig i Lund och efter en tur till hans lägenhet åkte vi för att äta. Evelina ringde och snackade en stund, tyvärr hade hon inte möjlighet att komma till matchen.

När vi ätit färdigt fick vi plötsligt ganska bråttom, vi hade bara ca 1 timma på oss innan vi skulle vara vid arenan. Därför åkte vi till ett byggvaruhus och inhandlade silvertejp och sedan till ÖB där vi köpte en norsk och en skånsk flagga. Därefter for vi till Malmö och lyckades precis klara oss undan rusningstrafiken. Väl i närheten av IP så letade vi upp en parkeringsplats och gick sedan till entrén.

Medan vi väntade på att UIK skulle komma så började Ldb-spelarna dyka upp, de flesta på cykel. Flera av dem, bl.a. Caroline Jönsson, Therese Sjögran, Ásthildur Helgadottír, hejade på oss. Funktionärerna nästan cirkulerade runt oss och såg ganska förvåndade ut hur mycket packning (inkl. trummor) vi hade med oss. Tillslut kom UIKs buss fram och spelarna gick streckan fram mot oss. Ja, de flesta gick faktiskt fram mot oss istället för mot entrén. Varför då? Jo, Myggan hade klippt sig vilket vållade ganska stor förvåning. Lise gick fram och ruffsade om honom i nacken medan alla tittade och kommenterade "ååå va snyggt!". Behöver jag ens säga att Myggan mådde riktigt bra? ;) Andrée kom fram och hälsade och sa åt oss att hänga på, och så gick vi in på arenan. När vi gått längs läktaren ett tag frågar Carola om vi har flaggorna med oss, vilket vi självklart hade!

Spelarna gick in i omklädningsrummet och vi tog oss över ett plank och bort mot sektionen bakom ena målet. Där stod vi sedan medan spelarna var ute och kände på planen och sen började vi sätta upp våra flaggor. Vi avslutade det hela med att tejpa "UIK" på den svenska flaggan och hänga över ingången till läktaren. Precis när vi kröp på flaggan och tejpade dit sista bokstaven så hörde vi att spelarna kom ut på planen igen. Vi kollade upp och det måste ha sett ganska konstigt ut där när våra huvuden plötsligt stack upp över reklamskyltarna.

Uppvärmningen började, Johan kom och hälsade och jag gick och köpte korv (höll på att gå rätt in i Tomas Dennerby på vägen dit). Sen dröjde det inte länge innan matchen startade. Vi 4 UIKfans på plats gjorde vårt bästa för att låta så mycket som möjligt. Matchen var underhållande och kul att se på, domarinsattsen undantaget. Ett tag började man undra vad hon hade emot Ramona eftersom hon blev fälld gång efter gång utan någon frispark. Påla fick en hand upp i ögat, även det utan åtgärd, och det var väl i och för sig inte medvetet gjort. Tur då att domaren var konsekvent eftersom Karro fick upp en boll på armen i straffområdet... Generellt sätt hade vi jättekul i klacken och i andra halvlek fick vi också sällskap av först ett tjejgäng och sedan ett helt lag! Det blev dock för mycket för LdB-klacken som flyttade sig till en plats precis bredvid oss. Några stod framför oss och viftade med Ldb-flaggor rakt i ansiktet på oss, bokstavligt talat. Självklart var det för att provosera så att vi skulle ha gett de en anledning att börja slåss, men hela UIK-klacken struntade totalt i dem och fortsatte med våra egna ramsor. Efter en stund, som kändes som en evighet, kom äntligen publikvärdarna och förde bort LdBarna till deras egna läktare. Vi fortsatte att ha kul, bland annat genom att säga åt Erika som värmde upp precis vid oss att hon skulle hoppa in och göra ett mål (vid ställningen 1-1), vilket hon sa att hon skulle göra. Tyvärr blev hon inte inbytt.

Resten av matchen var det vi som regerade på Malmö IP, UIK vann och kom som vanligt fram och tackade oss när matchen var slut. När spelarna vände tillbaka mot mittplan så kom även ledarna springande och gjorde vågen, jättekul! =) Carola kom fram och skrek att det var skönt att höra oss. Medan Myggan och jag vek ihop flaggorna så kom Dockan fram och pratade och Roland kom och tackade. Steve och avbytarna körde löpträning och när de passerade oss för sista gången så skrek de "bra jobbat! Woooohoooo!" och vi jublade tillbaka.

När allt var nedpackat gick vi och ställde oss utanför omklädningsrummet för att få några flaggor signerade. Några av spelarna växlade några ord med oss innan de gick in. Kvar utanför stod Karro och pratade med sina föräldrar. Efter en stund sa hennes pappa "Nej, nu ska vi gå" sen vänder han sig mot mig "Snygg tröja du har!". Jag kunde inte annat än hålla med. Karros mamma säger "Vaddå? Vad har du för tröja?" så jag vände mig om och visade Westberg-trycket varpå hon såklart också höll med. "Vi har också tröjor men vi vågade inte ha UIKtröjorna på oss här...". Karro stod precis och skrev en autograf och tittade upp "Vaddå? Aha!".

Efter en stund börjar några spelare komma ut och ställer ut väskor och lådor vid oss. Berka kommer ut, tittar ner på medicinväskan "Undra hur tung den här är?" och lyfter. "Ufff, ja det var precis vad jag misstänkte. Ja hejdå!" och sen började hon plågsamt gå mot bussen. Ca 20 meter bort hörde vi "Fasen va tung!" och jag frågade om hon ville ha hjälp, men hon avböjde och fortsatte.

Sen kom ett helt gäng ut. June stod och höll sig för magen men det verkade som hon glömde magvärken en stund när Myggan bad henne att signera en av de norska flaggorna som vi hade skrivit "June #12" på. Sen viftar vi lite med den andra flagga "Lise #14" och tillslut reagerar hon. "Nä va fin, jag vill också skriva!!!" och det var ju liksom det som var meningen också. =) Sen pratar vi lite allmänt om matchen och Lise var riktigt irriterad på att hennes mål blev bortdömt. "Jag var INTE offside! Jag kom i ett löp... Jag är mittfältare, vad ska jag göra där uppe och springa offside?! Kanske var Marta offside, men hon var inte i närheten av bollen... Det var INTE offside!". Vi svarade bara som det var, vi stod för långt bort för att se men det verkade inte vara offside. Vi enades i alla fall om att det var jämn match och det skulle vara mest rättvist med oavgjort. June passade på att säga till Myggan att hans hår blev jättesnyggt innan hela gänget (6 spelare tror jag) sa hejdå, tog de flesta väskor och lådor och gick mot bussen.

Erika kom ut och vi snackade en hel del, bland annat om målet (eller målen) som hon skulle ha gjort om hon blev inbytt, hehe. Det är inget svårt att utnämna den mest sociala spelaren i alla fall. ;) När hon hade gått kom de sista spelarna ut. Emma sa "alltså..." och gav oss en slängkyss medan de andra sa hejdå. Därefter kom ledarna ut och vi tog sällskap med dem mot bussen. Precis när vi skulle svänga och gå mot bilen sa Steve plötsligt "Har du klipp dig?" till Myggan. Ah, där föll alltså poletten ner!

Kvällen avslutades med pizza och Champions League-final. Därefter rullade tiden på som sjutton och plötsligt var det torsdag och dags att sätta sig på tågen hem igen. Ca 5 timmar senare gick jag in i min lägenhet. Får tiden verkligen gå så här fort?!

Badhus 2008

Ledig dag idag, och mitt öga har haft den taskiga tajmingen att bli bättre just idag. Men alltid skönt att det börjar försvinna såklart! Därför passade jag på att köra lite powerwalk imorse.

Beach 2007 är det säkert många som jobbar på. Själv hänger jag lugnt på en jobbarkompis som kläckte ur sig den sköna kommentaren "Jag satsar på Badhus 2008 istället!". :p I nödfall så kom hon på att det blir Badboll 2008, men det hoppas jag att vi slipper!

Utlovade bilder

Sedan tidigare så lovade jag att lägga ut en bild på Anna Sjöström och Malin Moström med flaggorna som de fick av oss. Här kommer den.




Passar även på att posta en bild som jag tog i Örebro i torsdags. Kombinationen gul/svarta flaggor på nedre staketet och nationsflaggorna på det övre staketet blev riktigt lyckad!

Blåtira

Har fått ett utslag i ögonvrån som är väldigt smittsamt (men inte farligt) så jag stannade hemma från jobbet idag. Att det dessutom ser ut som om någon slagit till mig gör ju inte saken bättre. Nu har jag dessutom blivit svullen och öm i halsen och i kinden så om det inte blir bättre tills imorgon lär det bli ett besök på vårdcentralen.

I övrigt letar jag jobb och bostad för fulla muggar. Det går hyfsat. Det är värsta åtgången på bostäder vilket innebär att man måste kolla och söka lägenhet varje dag. Jobb får jag som tur är hjälp att leta, vilket verkligen behövs. Tur att det inte är bråttom utan att jag har god tid på mig att fixa båda delarna.

UIK har haft loppis på kläder m.m. som de inte längre använder. Jag har lite saker undangömda och får de troligen någon gång nästa vecka. Det är lite småspännande för jag vet inte vad det är för kläder. Jag vet såklart vad jag önskade, men jag vet inte om allt fanns med på loppisen och jag vet inte heller vilket utseende vissa av sakerna har. Men jag återkommer med bilder när jag får dem!

KIF Örebro - UIK

I torsdags kompade jag två timmar och gick snabbt hem där Myggan satt och väntade. Efter att ha packat ihop allt jag behövde så packade vi in oss själva i bilen och åkte mot hotellet där UIK bodde. Vi gick in och hälsade på Påla och Carola som satt och läste i lobbyn. När platserna bredvid blev lediga så slog vi oss ner där och läste lite tidningar vi också. Carola gick till en dator och straxt efter att hon var klar där så kom övriga gänget ner för att äta. Vi hälsade på de flesta och växlade några få ord med en del, särskilt ledarna innan de gick in i matsalen. Då gick vi fram till datorn och upptäckte ganska snabbt att Carola kollat in precis samma sidor som vi. Konstigt... ;)

När laget hade ätit klart kom en hel del av dem ut i lobbyn och hämtade kaffe och de som vi inte redan hälsat på innan passade vi på att hälsa på då. Roland slog sig ner vid oss och sen kom även Dockan, Larsa och Andrée. Den sistnämnda retades som vanligt lite vilket gjorde att han blev injagad bakom hotelldisken av Roland och Dockan. Hotellpersonalen såg lite chockade ut. ;) Samtliga gick sen upp till sina rum medan Roland och Dockan åkte i förväg till Behrn Arena för att packa upp alla kläder osv. Vi satt kvar i lobbyn och väntade, och väntade och...

När det var 15 min kvar innan avresa gick vi till Myggans bil och hämtade våra prylar och packade in dem i bussen, som då stod parkerad utanför hotellingången. Vi pratade en hel del med busschaffisen och hejade igen på spelarna när de passerade. Erika var som vanligt mest pratsam och frågade "ska ni heja på oss nu idag?" "Självklart!" "Det är bra det. Inte för att det kanske behövs, men...". Sen var det bara att hoppa in i bussen och så bar det av mot arenan. Jag har egentligen bara en kommentar om det. J*klar vilken skön buss! Den är precis lika fin på insidan som på utsidan. Att man har svårt att se in i den blev också tydligt när vi kom fram till arenen. Jag dunkade på rutan och vinkade som en galning till mina föräldrar och min morbror som gick precis bredvid men de såg inte ett dugg, haha.

Väl framme gick vi snabbt upp på läktaren och började sätta upp våra flaggor. Det finns som tur är en läktardel med staket och vi lyckades få upp alla svart/gula flaggor på nedre staketet och alla nationsflaggor på det övre staketet. Det blev riktigt snyggt! Spelarna stod som vanligt och kollade på medan vi satte upp flaggorna. Ibland undrar man vad de pratar om och vad de tycker om oss (något som vi delvis fick svar på senare under dagen). När alla flaggor var uppe gick Myggan och jag till Max och inhandlade lite mat. Det var ganska trångt där och långa köer vilket gjorde att vi tänkte på ramsan "jobba, jobba, jo-obba!" direkt när vi kom in. "Öka takten" passade också ganska bra men vi fick tillslut våran mat och gick sedan tillbaka till läktaren där trummorna fick agera matbord för en stund. Undertiden hade mina föräldrar varit ute vid entrén och satt upp "Kom till UIK-klacken"-affisher på varenda pelare på läktaren. KIF-funktionärerna kollade som sjutton och mamma sa "Så här skulle ni också ha!" och antydde lite att KIF inte har någon klack eller knappt några riktiga supportrar. En KIF-funktionär avslöjade att han har uikfans.se sparat som favoriter i hans dator. Muahaha, så ska det vara!

Det fylldes snabbt på med folk. Anders, Emma, samt några ytterligare personer kom och gjorde oss sällskap. Nån gång under uppvärmningen tittade Myggan ner i matchprogrammet, såg att Eva Ödlund skulle dömma matchen och bröt ihop direkt, hehe. "Synsam *dunk, dunk, dunk*". :p Precis när matchen skulle börja kom en tjej i KIF-tröja fram till mina föräldrar, pekade på dem och sa "men, vad är det här?!" och de skojade en liten stund. Det var deras nya granne som tydligen har spelat i KIF för några år sen. Gissa om att mina föräldrar kommer att hänga ut UIK-flagga på deras altan (som ligger riktad åt grannens hus) ett antal gånger i år! ;)

Under spelarpresentationen gav vi UIK vårt fulla stöd, men när Stina Segerström presenterades sig kunde jag inte hålla mig från att använda bu-tutan. Inget personligt mot henne utan åt att hon blivit KIFs och även Dennerbys lilla gullegris. Väldigt obefogat just nu faktiskt! Gissa om folk vände sig om, haha. Det bjuder jag på! ;)

Matchen dominerade UIK totalt och stundtals kom KIF inte ens över planhalvan. Dock var de bra i deras försvar och UIK fick inga direkt farliga avslut. Hur som helst så var det en väldigt välförtjänst seger! I slutet på första halvlekt blev klacken förstärkt av ca 10 tjejer som var på matchen med sitt lag. Riktigt härligt! =)

När matchen var slut kom laget fram som vanligt och tackade oss. Vi packade ihop flaggorna, vilket tog sin tid eftersom vi har ett antal nu... När vi var klara var arenan i princip tom. Jag sa hejdå till mina föräldrar och Myggan och jag gick ner mot planen. Där stannade vi hos Carola som satt och pratade med sina föräldrar (tror jag). "Den där trumman gör mig stressad" sa hon. "Va? Oj, nej! Så ska det ju inte vara. Vi tänkte skrämma KIF" svarade jag och tänkte på våra psyk-trummningar vid KIFs hörnor och frisparkar. "Nej det är jättebra! Man rycks verkligen upp och är med som sjutton". Pust, skönt det! Sen pratade vi en hel del om publiken och Carola tyckte att det var jättebra att ha hemmaplan även på bortaplan. För så var det faktiskt. Vi i UIK-klacken lät mycket mer än resten av publiken (ca 3600 personer) ihop. Så kom vi in på att Umeå-publiken tyvärr inte hänger med alls i våra ramsor. "Men det är som i Mallbacken. Där är det nästan bara 83+ och de vet knappt hur man klappar händerna" sa Carola. Vi kollade om hon hört våran ramsa om henne "Vi har Carola, vad ska ni göra?" vilken hon delvis gjort och så passade vi på att värva hennes föräldrar till klacken. De hade sett oss i Karlstad och vi pratade lite innan de sa "Vi ses i Falköping!" och åkte hemåt.

Myggan och jag gick mot spelargången och hamnade vid UIKs avbytarbänk ungefär för att inte störa Karro som stod en bit bort och pratade med Dennerby (hoppas han lärde sig nåt under matchen...). Steve och avbytarna, som körde löpträning, började teckna att jag skulle trumma. "Samba!" skrek de och jag började trumma som vi gör under matchen, vilket resulterade i att June började dansa och försökte dra med sig Erika också. Myggan letade på trumpinnarna och June kom fram och ville trumma. Hon hann bara slå några takter och säga "Jag har spelat trummor" innan Steve skrek att hon skulle jogga ner. Erika tackade för stödet och vi pratade lite om hur ruskigt nära ett av hennes skott hade varit. Ca 20 centimeter lägre så hade det varit ett mål så det bara sjung om det. "Nästa gång så..." sa hon och de andra sa hejdå innan vi förklarade att vi skulle åka med dem. "Aha, och vi säger 'hejdå' haha. Vi ses!" sa de innan de gick in i omklädningsrummet medan vi gick ut mot bussen.

Där stod ett x antal ungar och väntade på Marta. Busschaffören Johnny hade lite problem att vakta bussen så Myggan och jag hoppade in som dörrvakt, för säkerhetens skull. Lise kom förbi tillsammans med sin syster och underade om det var Myggan och jag som hade alla flaggor. "Det är jättepeppande. Jättekul!" sa hon och fick en mindre chock när vi sa att Myggan har en hel resväska full med bara flaggor, innan hon åkte iväg i systerns bil. Marta fick alla ungar hängade på sig, bokstavligt talat och hade ganska stora problem bara att ta sig de få meterna till bussen. När alla kommit in i bussen var det dags att åka tillbaka till hotellet igen.

Vi sa hejdå till Larsa, de andra hade snabbt gått in i matsalen där de skulle äta. Sen väntade en otäck tidig morgon för laget. De skulle nämligen åka från hotellet redan kl 5! Myggan och jag gick mot bilen och vinkade till Lise som vi mötte på parkeringen. Sen var det bara att åka hem igen. Hade inte vi nyss åkt TILL Örebro? Tiden går rusktigt snabbt när man har roligt!

Zillah & Totte

Måste bara lägga in ett klipp på Zillah & Totte här. De är med i Talang 2007, som ni kanske sett. Shit va grym tjejen är! Att få vuxna att skratta åt nåt som egentligen riktar sig till barn kan inte vara lätt. Hur som helst så hoppas jag att de vinner. Det finns förövrigt ett kul klipp på deras hemsida där de får stipendium och uppträder på Djursholms slott. Repliken "Var är pengarna?!" är klockren! =)

Tipsa dina kompisar om detta klipp!

Nära nu

Nu har jag tänkt och tänkt och tänkt. Beslutet är riktigt nära nu. Det som förut såg ut som motargument har helt försvunnit. Ok, jag skulle bo långt från familjen och släkten men det går faktiskt förbindelser. Det blir till och med en fördel eftersom jag kommer att uppskatta mer att vara hos familjen när jag väl är där. Dessutom försvinner massa dyrbar tid nu när jag åker hem rätt ofta, för då hinner jag inte med allt som måste göras i lägenheten. Det blir skönt! Kompisarna... ja de är ändå utspridda i hela Sverige och dessutom är chansen att bli bra kompis med några i Umeå mycket större än den är här. Så får UIK-polarna någonstans att bo när de kommer upp och ska se matcher. ;)

Som en handläggare på Arbetsförmedligen sa (usch, trodde aldrig att jag skulle få nån nytta av något som kom därifrån!): "man vet aldrig hur det kommer att vara förrens man har testat. Och funkar det inte så är det bara att flytta tillbaka". Så sant så. Dessutom är jag ung och bör testa på lite nu innan det "är försent". Mina föräldrar är dock lagom glada men som min jobbarkompis sa: "föräldrar kommer aldrig gilla att man flyttar. Inte ens om det är 100 meter bort.". Klok tjej!

Hur som helst så är det inget jag kommer att göra nu innan sommaren. Jag vore ju dum om jag skulle flytta snart och missa min semester! Nej, förmodligen blir det till hösten. Som Hanna så klokt påpekade så måste jag bara fixa jobb och bostad först. Det är ju en förutsättning för att det ska fungera.

Umeå nästa?

Nu sist när jag var i Umeå så gick jag i genomsnitt 1 mil/dag! Jag brukar knappt komma upp i hälften här. Det är ju sjukt, men bra. Ska fortsätta bygga på den träningen nu.

Jag längtar så otroligt mycket tillbaka till Umeå. Varje gång jag är där uppe så funderar jag mer och mer på att flytta dit. Nu är det rätt nära, men samtidigt så...

Fördelar:
Älskar staden
Trivs enormt bra
Mår bra när jag är där (bättre än vanligt)
Känner minst 3ggr fler människor än i Karlskoga
Skulle slippa fara Sverige runt för att se UIK
Mitt liv skulle bli mycket roligare och innehållsrikare
Kuststad - skönt på sommaren

Nackdelar:
Långt hem till familjen, släkten och kompisar
Vem ber jag om hjälp om jag blir sjuk och t.ex. inte orkar handla mat?
Lite tråkigt med så kort vår

Ok nu vill jag ha tips, idéer, funderingar och framförallt - ett gått råd! Hjälp mig, helt enkelt. Hur ska jag göra?