LdB FC - UIK

I tisdags åkte jag hem till föräldrarna och på onsdagmorgonen bar det av ner mot landets södra delar. Myggan mötte mig i Lund och efter en tur till hans lägenhet åkte vi för att äta. Evelina ringde och snackade en stund, tyvärr hade hon inte möjlighet att komma till matchen.

När vi ätit färdigt fick vi plötsligt ganska bråttom, vi hade bara ca 1 timma på oss innan vi skulle vara vid arenan. Därför åkte vi till ett byggvaruhus och inhandlade silvertejp och sedan till ÖB där vi köpte en norsk och en skånsk flagga. Därefter for vi till Malmö och lyckades precis klara oss undan rusningstrafiken. Väl i närheten av IP så letade vi upp en parkeringsplats och gick sedan till entrén.

Medan vi väntade på att UIK skulle komma så började Ldb-spelarna dyka upp, de flesta på cykel. Flera av dem, bl.a. Caroline Jönsson, Therese Sjögran, Ásthildur Helgadottír, hejade på oss. Funktionärerna nästan cirkulerade runt oss och såg ganska förvåndade ut hur mycket packning (inkl. trummor) vi hade med oss. Tillslut kom UIKs buss fram och spelarna gick streckan fram mot oss. Ja, de flesta gick faktiskt fram mot oss istället för mot entrén. Varför då? Jo, Myggan hade klippt sig vilket vållade ganska stor förvåning. Lise gick fram och ruffsade om honom i nacken medan alla tittade och kommenterade "ååå va snyggt!". Behöver jag ens säga att Myggan mådde riktigt bra? ;) Andrée kom fram och hälsade och sa åt oss att hänga på, och så gick vi in på arenan. När vi gått längs läktaren ett tag frågar Carola om vi har flaggorna med oss, vilket vi självklart hade!

Spelarna gick in i omklädningsrummet och vi tog oss över ett plank och bort mot sektionen bakom ena målet. Där stod vi sedan medan spelarna var ute och kände på planen och sen började vi sätta upp våra flaggor. Vi avslutade det hela med att tejpa "UIK" på den svenska flaggan och hänga över ingången till läktaren. Precis när vi kröp på flaggan och tejpade dit sista bokstaven så hörde vi att spelarna kom ut på planen igen. Vi kollade upp och det måste ha sett ganska konstigt ut där när våra huvuden plötsligt stack upp över reklamskyltarna.

Uppvärmningen började, Johan kom och hälsade och jag gick och köpte korv (höll på att gå rätt in i Tomas Dennerby på vägen dit). Sen dröjde det inte länge innan matchen startade. Vi 4 UIKfans på plats gjorde vårt bästa för att låta så mycket som möjligt. Matchen var underhållande och kul att se på, domarinsattsen undantaget. Ett tag började man undra vad hon hade emot Ramona eftersom hon blev fälld gång efter gång utan någon frispark. Påla fick en hand upp i ögat, även det utan åtgärd, och det var väl i och för sig inte medvetet gjort. Tur då att domaren var konsekvent eftersom Karro fick upp en boll på armen i straffområdet... Generellt sätt hade vi jättekul i klacken och i andra halvlek fick vi också sällskap av först ett tjejgäng och sedan ett helt lag! Det blev dock för mycket för LdB-klacken som flyttade sig till en plats precis bredvid oss. Några stod framför oss och viftade med Ldb-flaggor rakt i ansiktet på oss, bokstavligt talat. Självklart var det för att provosera så att vi skulle ha gett de en anledning att börja slåss, men hela UIK-klacken struntade totalt i dem och fortsatte med våra egna ramsor. Efter en stund, som kändes som en evighet, kom äntligen publikvärdarna och förde bort LdBarna till deras egna läktare. Vi fortsatte att ha kul, bland annat genom att säga åt Erika som värmde upp precis vid oss att hon skulle hoppa in och göra ett mål (vid ställningen 1-1), vilket hon sa att hon skulle göra. Tyvärr blev hon inte inbytt.

Resten av matchen var det vi som regerade på Malmö IP, UIK vann och kom som vanligt fram och tackade oss när matchen var slut. När spelarna vände tillbaka mot mittplan så kom även ledarna springande och gjorde vågen, jättekul! =) Carola kom fram och skrek att det var skönt att höra oss. Medan Myggan och jag vek ihop flaggorna så kom Dockan fram och pratade och Roland kom och tackade. Steve och avbytarna körde löpträning och när de passerade oss för sista gången så skrek de "bra jobbat! Woooohoooo!" och vi jublade tillbaka.

När allt var nedpackat gick vi och ställde oss utanför omklädningsrummet för att få några flaggor signerade. Några av spelarna växlade några ord med oss innan de gick in. Kvar utanför stod Karro och pratade med sina föräldrar. Efter en stund sa hennes pappa "Nej, nu ska vi gå" sen vänder han sig mot mig "Snygg tröja du har!". Jag kunde inte annat än hålla med. Karros mamma säger "Vaddå? Vad har du för tröja?" så jag vände mig om och visade Westberg-trycket varpå hon såklart också höll med. "Vi har också tröjor men vi vågade inte ha UIKtröjorna på oss här...". Karro stod precis och skrev en autograf och tittade upp "Vaddå? Aha!".

Efter en stund börjar några spelare komma ut och ställer ut väskor och lådor vid oss. Berka kommer ut, tittar ner på medicinväskan "Undra hur tung den här är?" och lyfter. "Ufff, ja det var precis vad jag misstänkte. Ja hejdå!" och sen började hon plågsamt gå mot bussen. Ca 20 meter bort hörde vi "Fasen va tung!" och jag frågade om hon ville ha hjälp, men hon avböjde och fortsatte.

Sen kom ett helt gäng ut. June stod och höll sig för magen men det verkade som hon glömde magvärken en stund när Myggan bad henne att signera en av de norska flaggorna som vi hade skrivit "June #12" på. Sen viftar vi lite med den andra flagga "Lise #14" och tillslut reagerar hon. "Nä va fin, jag vill också skriva!!!" och det var ju liksom det som var meningen också. =) Sen pratar vi lite allmänt om matchen och Lise var riktigt irriterad på att hennes mål blev bortdömt. "Jag var INTE offside! Jag kom i ett löp... Jag är mittfältare, vad ska jag göra där uppe och springa offside?! Kanske var Marta offside, men hon var inte i närheten av bollen... Det var INTE offside!". Vi svarade bara som det var, vi stod för långt bort för att se men det verkade inte vara offside. Vi enades i alla fall om att det var jämn match och det skulle vara mest rättvist med oavgjort. June passade på att säga till Myggan att hans hår blev jättesnyggt innan hela gänget (6 spelare tror jag) sa hejdå, tog de flesta väskor och lådor och gick mot bussen.

Erika kom ut och vi snackade en hel del, bland annat om målet (eller målen) som hon skulle ha gjort om hon blev inbytt, hehe. Det är inget svårt att utnämna den mest sociala spelaren i alla fall. ;) När hon hade gått kom de sista spelarna ut. Emma sa "alltså..." och gav oss en slängkyss medan de andra sa hejdå. Därefter kom ledarna ut och vi tog sällskap med dem mot bussen. Precis när vi skulle svänga och gå mot bilen sa Steve plötsligt "Har du klipp dig?" till Myggan. Ah, där föll alltså poletten ner!

Kvällen avslutades med pizza och Champions League-final. Därefter rullade tiden på som sjutton och plötsligt var det torsdag och dags att sätta sig på tågen hem igen. Ca 5 timmar senare gick jag in i min lägenhet. Får tiden verkligen gå så här fort?!