Linköping - UIK

Nu är snart fotbollsinläggen slut, ett sista inlägg om matchen i Linköping bara...

Jag åkte tillsammans med mina föräldrar och min morbror till Linköping och vi gick direkt in på Folkungavallen. Jag tog ett snabbt besök på toan och när jag öppnade dörren så backade UIKs buss in på sin plats. Det blev självklart massa hejningar till allihop. Lise sa "Är du här också? Det är fantastiskt!" och Erika pratade lite om hur taggade de var. Alla ledare skattade och vi sa "det var länge sen" till varandra. Steve gick fram och tog i hand och sa "fin tjej ni har" till mamma, av någon konstig anledning. ;) Larsa tog också i hand på alla utom mig, som fick en traditionell kram istället.

Sen flöt det på som vanligt med att sätta upp flaggor osv. Ramona kom upp på läktaren och vi pratade lite om hennes stukade fot. Hanna och hennes kompis Maria kom tillsammans med UIK-hunden Pompe. Redan i Norrköping så hade Pompe charmat hela UIK vilket gjorde att bussen tutade på dem på väg till arenan. Så ska det vara! =) Det dröjde inte länge innan vi fick sällskap av Johan. När matchen närmade sig och jag hade båda händerna full av nyinköpt korv så ringde Myggan och meddelar att han och Linda kommit fram. Då fick vi alltså börja sätta upp alla övriga flaggor och straxt efteråt började matchen.

Efter matchen fortsatte vi att trumma järnet och UIK kom fram och tackade, applåderade och gjorde vågen, som vanligt. Vi gick och tog ner alla flaggor medan Dockan kom fram och pratade. När allt var nerpackat gick vi till bussen och sa hejdå till några av spelarna. Lise berättade att hon hade ont överallt efter smällar hon fått under matchen. Erika kom fram och trummade lite och sa att Myggans trumma är jättebra. Vi hann även växla några ord med Ramona, Elaine och Carola innan jag gav upp och vi började vår resa hemåt igen. Myggan, Linda och Johan stannade dock kvar tills bussen åkte.

Umeåresan del 6 - stoppad i säkerhetskontrollen

Tisdag 24/4
Dagen började med en tur på stan till Subway för att inhandla dagens lunch. Sen blev det en sväng in på ICA Gourmet för att köpa Jokkmokkskorv (mammas order) och slutligen till Crocs där jag köpte skor till både pappa och mig.

Därefter gick jag till kansliet och hittade Lise som hjälpte Andrée med sin dator. Med lite datasupport från Norge så tror jag att det lyckades tillslut, även om inte Andrée hängde med så bra när Lise skiftade mellan norska och svensk-norska. Jag gick ner i källaren och hängde upp lite mer matchkläder som nyss blivit tvättade och fick sedan hjälpa Tobbe att sortera de högar med kläder som låg på golvet i samlingslokalen. Johanna Frisk och Marta kom in för att leta på nya fotbollsskor med spikdobb, problemet var bara att det inte fanns några dobbar kvar på de exemplaren som de hittade... Efter att ha ätit min baguett så hängde jag i köket med Andrée och Dockan och snackade bland annat om vädret vid tidigare matcher i Linköping. Suz kom sen tillbaka från sin lunch och gav mig skjuts till flyget. Innan jag åkte sa Andrée "Vi ses på onsdag...eh, jag menar vi ses IMORGON!".

Jag checkade in mitt bagage och tänkte ta en tur till toan. Precis när jag stängt dörren så går brandlarmet! Jag går ut i vänthallen igen men ingen bryr sig ett dugg. Folk äter, checkar in, personal jobbar som vanligt. Ett tag funderade jag på att gå tillbaka in på toan men gick till säkerhetskontrollen istället. Där tog det stopp! Min ryggsäck fick gå igenom kontrollen ett par gånger innan en vakt tog den till ett bord och bad att få kolla i den. "Varsågod!" sa jag. Det visade sig att det inte är så lätt att smuggla ut Jokkmokkskorv från Norrland! ;) Det är tydligen snarlikt vätska... Jaja, det ordnade sig och jag fick gå vidare. Sedan tog det bara ett x antal timmar innan jag via flyg, buss och tåg var hemma hos mina föräldrar igen. Ännu en Umeå-resa avklarad. Jag ville inte ens åka därifrån!

Umeåresan del 5 - är du kvar här än?!

Måndag 23/4
På måndagsmorgonen begav jag mig till kansliet och kollade läget. Roland höll på att boka hotellrum och tog just fram en beställning där det stod "Ett UIK-paket Myran?" på. "Myran? Vem fan är Myran?" Jag svarade att de förmodligen menade Myggan och Suz meddelade från sitt kontor att det var Myggan. Roland undrade varför man skrev Myran och inte Myggan. "Insekt som insekt...hehe" svarade Suz. Det hela slutade med att jag fick fylla på med lite info och sedan gick jag ner på nedervåningen för att kolla träningstiden med Andrée. Han satt i samlingslokalen och kollade på inspelning från matchen dagen innan.

Därefter gick jag mot närmaste hållplats för att ta en buss. På vägen dit mötte jag Ljungan i sin bil och vi vinkade. Tillslut kom bussen och jag åkte till Intersport och köpte en hel massa Puma-kläder. Därefter åkte jag fram mot stan och Foppas butik men där var det stängt på grund av inventering.

Jag köpte lite mat och gick tillbaka till rummet, åt och vilade en stund innan jag åter begav mig mot kansliet. Där fick jag i uppdrag att packa ner de Adidaskläder som funktionärerna hade under finalen och som skulle skickas till Arsenal för att användas där i returmötet. Det var ju lägligt att Pumas representat satt där. Ner med Adidas-skiten, fram med Puma-kläderna! Jag hängde också upp lite tvättade matchkläder och klippte ut artiklar om UIK ur tidningar. Då kom Marta in, hittade en artikel om henne, pekade på den och läste rubriken "Jag är inte bla-bla" dvs "Marta är inte folkbokförd". Exakt! =) Steve kom in i köket och frågade om jag ska med till London. När jag sa nej sa han "hur ska vi klara oss utan dig?" och jag tittade förvånat på honom. Klart att de gör det, annars vore det total katastrof!

Dagens vanligaste kommentar som jag fick höra överallt var annars "är du kvar här än?!" vilket jag åter igen fick höra av June och Lise när jag kom till träningen. Av träningen i sig kan man säga att det var några nya övningar som gick väldigt snabbt och bra. Alla var på hugget, dock blev det en del skador. Ulla-Karin slog i armbågen och fick åka en sväng till sjukhuset, Ramona stukade foten, Ljungan avbröt träningen av säkerhetsskäl och Karro hade lite problem med sin näsa. Xiao kom 30 minuter sent och Lise kommenterade det med "hon trivs nog...". Efter träningen pratade Andrée med Carola som var lite nere efter det insläppta målet. Han sa att han absolut inte gav henne skulden utan att det var upp till henne själv att känna om hon kunde ha tagit den eller inte. Dockan passade på att skrämma upp Andrée genom att säga att alla 4 som var småskadade var tvugna att åka till sjukhuset. Ramona hade en benbit lös i foten, Ljungan hade slagit upp skadan och Karros näsa var av igen. Detta var dock bara på skoj, så alla kan ta det lugnt! Andrée såg lagom vit ut i ansiktet. :p

Kvällen blev lugn. Jag hängde på rummet, läste VK och åt kinamat. Mums! =)

Umeåresa del 4 - talanglag och långsam eftermiddag

Söndag 22/4
Efter att ha sovit en stund lägre än dagen innan så gick Myggan och jag åter till Gammlia på söndagsförmiddagen, denna gång för att se UIKs talanglag. De bar UIKs matchställ från ifjol och det var lite komiskt hur deras bästa egenskaper stämde in på förra ägaren av tröjan. Hon som bar Martas tröja var t.ex. väldigt teknisk. Det märktes att tjejerna är de bästa i området för i sann UIK-anda hade de ett enormt stort bollinnehav och ledde i halvtid med 3-0 när vi gick därifrån.

Vi gick en sväng runt i stan och såg bland annat Carolas, Pålas och Karros bilar. På väg in mot centrum märker vi hur en bil saktar in och bakom ratten satt Marta och vinkade för fullt. Kul att hon känner igen oss bakifrån till och med! Kinarestaurangen som vi planerat att äta på var stängd så det blev en snabb korv istället innan Myggan var tvungen att åka hemåt igen.

Jag vilade lite på rummet men blev snabbt uttråkad och gick framåt centrum och fotade lite istället. Funderade även på att hitta på nåt med Lise men hon var tyvärr för hängig för att orka göra något, vilket är fullt förståligt! Istället passade jag på att surfa runt lite på nätet och kolla e-mail osv. Då chattade jag även med Karl som bjöd hem mig och därför fick jag snabbt ta en blåbärsmjukglass och bege mig tillbaka till rummet.

Alltså blev det en sväng till Karl på kvällen för att kolla in hur han bor, snacka och hälsa på hans vattensköldpaddor. Tyvärr missade jag bussen som jag tänkte ta tillbaka och fick vänta på nästa, men lite kall skön kvällsluft har ingen dött av. ;)

Umeåresa del 3 - kära återseenden och ett skitmål

Lördag 21/4
Myggan och jag gick upp rätt tidigt och begav oss mot Gammlia. Precis som dagen innan så kom Mosan förbi just när vi kommit ut på vägen. Hon ropade "HEJ!" och sprang över vägen för att prata med oss en stund. Vi pratade lite om matchen och sedan om att hon fortfarande tränade en hel del, hon kom nämligen precis tillbaka från en joggingrunda. Vi sa hejdå och fortsatte sedan vår promenad mot Gammlia.

Väl framme så gömde vi våra väskor i ett skåp under en diskbänk (högbevakat område!) och hjälpte Suz att bära in dricka, tröjor och bullar till funktionärer, programförsäljare, bollflickor, tigerdansare (kinesisk dans, de blev snabbt omdöpta till "tigerbarnen" av någon anledning...) osv. När vi kom ut från omklädningsrummen ropade Tobbe på oss. Vi gick dit och hjälpte honom och Larsa att hålla i några reklamskyltar medan de snurrade upp dem på reklamväxeln (saken som gör att reklamen på långsidan ändras). Därefter gick vi mot huvudentrén och hissade flaggan. Eller försökte hissa flaggan kanske är den korrekta benämningen. Det blåste nämligen ca 17 meter/sekund och det var ganska svårt att få upp flaggan utan att den skulle riskera att repas sönder totalt mot ett träd i närheten. Jag höll i och Myggan drog snabbt så att flaggan kom förbi trädet, sedan gick resten ganska bra. Ända tills vi skulle binda fast den... Det krävs ju att den sitter riktigt hårt, men det lyckades vi med tillslut också, utan att vi själva följde med upp i luften. ;)

Vi hjälpte till att bära ut Proviva shots till ett bord innan vi började sätta upp "Kom till UIK-klacken!"-affisher vid alla ingångarna. När vi ändå hade Suz bil att köra omkring i så tog vi en sväng förbi järnvägsstationen och hämtade upp Linda, som var lagom irriterad på att hennes tåg blev försenat. Tillbaka till Gammlia där vi mötte Karl och började att fixa tack-flaggor till Sjöa och Mosan. När de var målade och signerade av oss alla så började vi sätta upp våra övriga flaggor. Sen stod vi en stund och pratade innan vi gick och köpte hamburgare. En stund efter att de var uppätna, och vi hade pratat en del med Anna och Stefan, så börjar vi lite smått kolla bland människorna som strömmade in på Gammlia för att hitta våra "offer". Det tog inte alls lång tid innan jag fick syn på Sjöa och vi tog genast ner de båda flaggorna, tog med oss presenter och gick bort längs kortsidan.

När vi kom fram så stod Sjöa och Mosan och pratade med Markan och ytterligare en tjej. Jag höll fram flaggan som var till Sjöa och både Mosan och Markan pekade på oss och Sjöa vände sig om. Hon blev ganska förvånad och blev det ännu mer när Myggan lämnade över presenten från honom och Linda. Sjöa tittade sen en hel del på flaggan innan hon tog den... och vips så kom Mosans flagga fram och jag vände mig snabbt mot henne. "Ta-da!". Gissa om hon blev förvånad! Hon läste lite snabbt sa "Va söta ni är!" och kramade om mig. Sjöa tackade också och gav en kram medan Mosan fick sin present av Linda. De stod där med sina flaggor och såg både förvånade och jätteglada ut och sa att de skulle vifta med dem under matchen. Så tog vi lite kort och just då kom Frida förbi och det blev allmänt kramkalas. Vi sa hejdå och gick tillbaka mot våran läktarsektion. På vägen dit mötte vi Suz som undrade om vi inte skulle vara med och gratta Sjöa (som dessutom fyllde 30) och vi sa att vi tänkte trumma och tuta. Stort misstag visade det sig, eftersom vi missade hela gratulationen. Men vi hade ju ett litet privat firande där innan så det får väl duga. =)

På läktaren kollade vi sedan in uppvärmingen och så började matchen. Hela sektion J var fylld av ungar som hjälpte till i våra ramsor. Riktigt kul! =) Linda hade dock lite problem med "mongot" som hela tiden stod i vägen för hennes kamera och viftade med armarna. Matchen i sig har väl de flesta sett och jag har inget att tillägga om den direkt. Efter matchen packade vi ihop allt, gick ut och köpte souvenir t-shirts och halsdukar. Sedan sa vi hejdå till Carola, Marta och Johanna Frisk när de i tur och ordning åkte hemåt. Lise kom förbi och sa "jäkla skitmål!" och vi pratade en del om vilken otur det faktiskt var. "Tur att ni är här så att vi får lite stöd" sa hon också och menade på att det är skandal att 6000 personer inte gör ett skit för att hjälpa laget utan att det bara var vi. Det känns ju jättebra att spelarna är nöjda och uppskattar oss, samtidigt som jag håller med totalt i hennes åsikter gällande resten av publiken... Ljungan gick förbi och tackade och sa hejdå. Sedan kom en fotograf från en engelsk tidning (eller möjligtvis hemsida) som tog kort på oss i klacken. Sist ut av alla var Karro och att säga att hon var ledsen skulle vara världens underdrift. Det var faktiskt jobbigt att se... =( Hon sa "bra jobbat idag" och vi sa "detsamma!" men fick ingen reaktion tillbaka. Elaine tog en liten omväg förbi oss och sa "hejdå allihop" innan vi gick över vägen och pratade med Suz.

Vi gick tillbaka med våra väskor till vårat rum och gick sedan till O'Learys för att äta. Det är ju nämligen inte så många ställen där det passar sig med full supporterutstyrsel och trumma. ;) När vi ätit klart tyckte Myggan att han såg Sjöa och Mosan gå förbi. Vi satt där en stund och pratade innan vi gick en sväng runt stan. Då träffade vi Steve som kom över vägen och pratade om matchen. Därefter gick vi vidare till busstationen och hängde där någon timma innan vi gick till järnvägsstationen och skickade hem Linda med tåget. Så gick vi till Vasaplan och gjorde samma sak med Karl, men med lokalbuss denna gång. När de var avdumpade så var det bara för Myggan och mig att gå tillbaka till vårat rum.

Umeåresa del 2 - ballongklurigheter och fotbollshund

Fredag 20/4
Direkt när jag kom ut från rummet för att gå till kansliet så möter jag Mosan i sin bil. Väl framme så började jag genast packa det sista inför torgförsäljningen och fick sedan skjuts av Åsa (fd handboll- och fotbollspelare och domare, numera kontaktperson mellan spelare och media/sponsorer) till torget. Där stod redan Marta, Frisk och Madde som genast hjälpte till att bygga ihop det leksaksfotbollsmål som vi hade med oss. Det visade sig ganska snabbt att målet inte var någon bra idé. För det första så gick våran fotboll knappt genom de hål som fanns (för poäng), fotbollen i plast som följde med gick inte att pumpa upp, så fort ett skott kom så pajade hela målet och dessutom blåste det så mycket att Marta fick stå bakom målet och hålla i medan Frisk och Madde sköt. Vid ett tillfälle missade Madde grovt och Marta sa "Men flickor, vad ska folket säga?! Vi kan inte skjuta bra!".

En man och hans dotter kom förbi och började spela lite med spelarna samtidigt som han pratade i telefon och sa glatt att han stod och snackade med Marta. Resultatet på lördagen skulle, enligt Marta, bli "positivt inte negativt". När tjejerna hållt mig sällskap i ca 1 timma så kom Erika och avlöste de andra. Meningen var att Lise skulle komma då också men ja... Lise och tider är väl inte bästa vänner direkt. ;)

Erika hann berätta om hur spelarna delat ut replikatröjor och affisher till i princip alla affärer inne i centrum och hur Mosan hade tagit massa tröjor till personalen där hon jobbar. Strax efter det så kom äntligen Lise tillsammans med hennes syster. Lise kollar på idolkorten och konstaderade lite sorgset att hon inte fanns med. Jag gav henne en penna och sa att hon kunde rita av sig själv. Det trodde jag inte att hon skulle göra, och till en början så ville inte pennorna sammarbeta, men tillslut fick hon till ett streck och snabbt så blev det en Lise på duken. Med väldigt krulligt hår ska tilläggas. ;) Hon skrev dit sitt nummer och sin autograf när Erika plötsligt skriker "Kom och köp!". Det visade sig att det var hennes föräldrar som kom och tittade förbi. De kollar lite på Erikas idolkort och hoppades på att det snart skulle komma nya så de kunde köpa det.

Lise berättade att hon på torsdagen skulle hämta sin syster på flyget och att Arsenal råkade komma med samma plan. Eftersom hon har mött engelska landslaget en hel del senaste tiden så kände alla Arsenal-spelare igen henne. Hon kände sig som en välkomstkommitée som stod där, nickade, smålog och sa "welcome...eh" till alla. Lises syster funderade på att sparka spelarna ganska hårt på benen medan de satt på planet. Lite synd kanske att hon inte gjorde det. ;)

Efter en stund tittade Ljungan förbi och retade Lise lite eftersom hon inte kunde komma på vem som satt ballonger på hennes bil och skyltar ute på gatorna. Erika sa bestämt att det inte var hon. "Sverter du?" sa Lise. "Ja, jag sverter!" svarade Erika. Ljungan är ju ganska känd för sina bus och försökte först skylla på Frisk och co men eftersom jag hört att de inte heller visste så strök vi dem. Ljungan sa "Det KAN vara jag..." innan hon skrattade och gick därifrån. Några Arsenal-fans tittade förbi och pratade om matchen innan även Karro tittade förbi och det blev mer snack om ballongerna. "Alltså, jag tycker det här är jättekul!" sa Karro och nästan vek sig dubbel av skratt. Lise försökte få henne att säga vem det var eftersom Karro är en av dem som vet vem/vilka som gjorde det, men Karro vägrade eftersom hon lovat att inte säga något. Lise gav upp efter att Karro sa att hon aldrig bryter ett löfte. Sen fick Karro se att det inte fanns några idolkort på henne, men det fixade Lise snabbt genom att rita dit Karro också. Karro signerade duken innan hon gick därifrån.

Lise lyfte sen upp Telma som frös och jag passade på att ta kort innan Lise, Telma och Erika började spela lite fotboll. Jäklar vilken fotbollshund! Telma tog bollen både från Erika och Lise, och det hjälpte inte ett dugg att de försökte lobba högt upp över henne. Helt klart dagens show! =)

Lise och Erika blev sedan avbytta av Lisa. Erika tog en tur på stan med sina föräldrar och kom sedan tillbaka, pekade på Lisa och mig som stod och frös, och skrattade. Efter en stund kom Ramona och Xiao och gjorde oss sällskap. Lisa och jag var ju de enda svensktalande och pratade därför en hel del, även om vi fick ägna mest tid åt att hålla i alla saker så att de inte blåste bort. Efter en timma gick Lisa och jag blev själv kvar med Ramona och Xiao. En kort stund blev jag orolig för att jag skulle få använda min mycket begränsade tyska men det visade sig att Ramona faktiskt pratade en hel del engelska. Pust! Ordet "aaah" och att slänga sig över alla supporterprylar var nog ändå det mest vanliga under den sista timman. Ramona frös en hel del och tog på sig ett ex av nästan alla supporterprylar. Jag erbjöd Xiao en mössa men hon pekade på sitt hår. Frissan måste ju vara snygg! En halvtimma senare kom Åsa tillbaka, hämtade Xiao och Ramona och skjutsade dem till träningen. Åsa kom sen tillbaka och vi lastade in allt i hennes bil och åkte tillbaka till Gammlia.

Jag tog en snabb tur till OK, köpte mat och åt den medan jag kollade på träningen. Arsenal satt på läktaren under hela träningen och kollade på. Träningen var inget särskilt utan en helt vanlig "dagen-före-match-träning". Tur då att Arsenal ångrade sig och inte begärde en stängd träning. SVT-teamet tycke dock att det var lite synd eftersom de planerat att ha en bild i slutet på reportaget hur de blir utslängda från Gammlia. De bad till och med att bli utslängda av en UEFA-representant, men så blev det inte. Jag gick över på kansliet och pysslade med nya idolkort och de bokade biljetterna som inte hämtats ut. Suz var så stressad att hon fick stänga in sig på ett rum för att få lite lugn och ro och kunna utföra sitt arbete. Stackarn!

Karl tittade förbi på kansliet och vi gick en sväng fram på stan och åt innan jag gick tillbaka till mitt rum. Senare på kvällen kom Myggan. Vi somnade båda ganska snabbt, dels på grund av en slitsam dag och dels för att vi hade en mycket innehållsrik dag framför oss.

Umeåresa del 1 - en svärfar, shots och ballonger

Så var man hemma från Umeå igen. Jag tänker börja bakifrån, alltså med dagen jag åkte dit, och sen kommer mina kommentarer i datumordning. Tur att mobilen har anteckningsfunktion, annars hade jag säkert glömt hälften! Ok då åker vi...

Torsdag 19/4
Redan klockan 6.40 *gäsp* hoppade jag på ett tåg mot Sundbyberg och tog sedan buss till Bromma flygplats. Där blev det ungefär 2 timmars väntande innan planet äntligen lyfte. Väl i Umeå blev jag hämtad av Andrées svärfar. Tur att det finns snälla människor som han! Jag installerade mig på rummet, köpte lite mat och begav mig sedan mot kansliet. Där försökte jag leta på Suz och tillslut så hittade jag henne på Gammlia. Första uppgiften blev att flytta Proviva Shots från spelargången till ett garage. När det var klart så gick vi över till kansliet och städade upp lite i Tobbes röra. ;)

På fredagen skulle jag ha ansvar för torgaktiviteter och därför fick jag redan på torsdagen börja packa ner massa supporterprylar i en bag. Just när jag stod i källaren och rev bland t-shirts, mössor, sweatshirts och halsdukar så kom en av Pumas representanter fram och hejade. Trevlig kille, men sen jobbar han ju på ett företag med trevliga kläder också. =) När jag packade ner prylarna i bagen så kom plötsligt födelsedagsbarnet Lise in i samlingslokalen. Jag passade på att säga grattis och hon berättade då att någon hade satt upp en skylt med "Lise 26 år, tuta 3 gånger!" i en rondell. Dessutom var hela baksidan på hennes bil klädd med ballonger och under bilen hade person(erna) knytit fast massa tomma burkar. Det märkte dock inte Lise förrens hon backade ut bilen... Det skulle senare visa sig att det fanns ytterligare en skylt, som var jättestor och hängde på en vägg i närheten av hennes hem.

Efter packningen gick jag upp till Suz's kontor och vi planerade torgaktiviteterna. Suz ringde först Lise (som var smart nog att inte svara) och sedan Johanna Frisk, som fick i uppdrag att dela upp tiderna mellan de spelare som skulle göra mig sällskap på torget. Sen var Suz tvungen att göra lite ärenden så jag fick hoppa in på hennes plats och vikariera. Telefonerna ringde en hel del, bland annat Daniel Kristiansson från TV4 som sökte Anna Sjöström. När Suz kom tillbaka så blev det lite mat innan hon satte sig för att skriva första inlägget i sin blogg på Västerbottensnytts hemsida. Hon hade dessutom mage nog att skicka med en bild på mig... pust. ;) Medan hon skrev så fick jag klippa bort ett nummer på ALLA akrediteringsbrickor som tyckts fram. Detta för att det råkade bli en liten miss vid tryckningen, hehe. Efter detta fick jag skjuts till mitt rum och somnade ovaggad.

Umeå 19-24/4

Yes nu har jag semester! Imorgon kl 6:40 *gäsp* börjar jag min resa till Umeå. Jag lär återkomma med info. =)

Fotbollsfritt...nästan

Nu har det varit mycket fotboll i inläggen så här kommer att inlägg som inte handlar enbart om fotboll.

Jobbet går kanonbra. De senaste 2 veckorna har jag i princip bara jobbat med nylansering av ett Förmånsavtal. Mitt jobb är att fixa så att kundservice får information om produkten och kan hjälpa kunder att skaffa tjänsten. Det är inte så lätt som det låter, det finns mycket småsaker och frågor att tänka på. Jobbet är fortfarande jätteroligt, även om det BARA varit möten den senaste tiden. Vid ett tillfälle hade min chef sagt "Var fan är Ann-Sofie?" haha. I torsdags kom min jobbarkompis Lotta på besök. Hon fick lilla Linnea för ca 5 månader sen. Linnea var supergo och tittade på mig nästan hela tiden. Det var jättekul att se dem båda två!

Fritiden just nu går till att sköta lägenheten, träna och åka runt på fotboll. Min "träningsguru" Tanja tar fortfarande kol på mig, nu när jag tränar mer balans och styrka med min pilatesboll.

Nu jobbar jag bara måndag, tisdag och onsdag innan det bär av till Umeå. Där har jag blivit utsedd till "torgansvarig" och kommer att hänga på stan tillsammans med spelare för att locka publik till matchen som är på lördag. Det ska bli jättekul, så är du i Umeå så titta förbi! =) Därefter har jag semester i en hel vecka. Det ska bli så skönt, så skönt! Då blir det en resa till Linköping för ytterligare en match. Nej nu ska jag stryka kläder och försöka få lite mer sol i fejset.

QBIK-UIK

I onsdags var det premiär för Damallsvenskan och självklart var jag på plats, fattas bara eftersom det var i Karlstad! Jag kompade 2 timmar från jobbet, packade alla saker jag behövde och straxt efteråt kom mina föräldrar och min morbror förbi. Vi fikade, förmodligen i rekordfart för att vara oss, och hoppade sedan in i bilen.

Väl på plats vid Tingvalla IP så gick vi in och ställde upp alla väskor på läktaren. Just då var det skugga där och jag frös som sjutton. Vad gör man då, iklädd UIK-jacka? Jo man tränar lite för att bli varm såklart! Det var bara att gå till en ståplatsläktare där det var sol och börja köra step-up för fulla muggar. Pappa och jag tog sedan en sväng ut på planen och kollade in gräset, som faktiskt var helt ok. Då ser vi hur Anders och Dockan håller på att sätta upp banderollen "Carola Söberg till VM i Kina!" och går upp på den kalla läktaren för att hjälpa till. När banderollen var uppe så började vi även sätta upp våra flaggor. Vi höll just på att sätta upp "stjärnflaggan" över spelaringången, med pappa ståendes på ett galler som hängde ut över trappan, när UIK kommer. Jag hejade på samtliga spelare och kommenterade även att det var livsfarligt att gå nedför trappan just då... Några spelare stannade till och tittade på flaggan innan de gick vidare till omklädningsrummet. Lise sa "ah, nice entrance! OUR entrance!" och June tyckte att jag hade fin jacka... konstigt. ;) Spelarna kom snart ut igen för att känna på gräset. Anders frågade Carola om hon sett banderollen och hon svarade att den var jättefin. Spelarna kollade en hel del både på flaggan och banderollen medan de kände på gräset och sedan gick de in i omklädningsrummet igen.

Vi fortsätter att sätta upp flaggor tills en funktionär sa till att vi inte fick ha flagga över spelaringången. Nähä, vi har alltid haft det tidigare. Till och med i direktsänd tv, men nu gick det inte. Vi konstaterade snabbt att det berodde på avundsjuka och flyttade flaggan till annat ställe. Det dröjde inte länge innan spelarna kom ut för att värma upp. Jag packade upp trumman och började trumma lite. En gubbe gick då genast fram till min morbror, av någon anledning, och sa att han var från Radiosporten och frågade om vi skulle trumma mycket. "Ja, det blir nog en hel del..." sa min morbror förvånat, och reporten gick då upp och vred sin mikrofon en bit bort från trumman. Jag tror inte att det hjälpte så mycket utan att trummorna hördes bra ändå! Ytterligare en stund senare dök Myggan och Linda upp, vilket innebar att vi hade en hel massa flaggor att sätta upp. Vi smällde i oss en hamburgare och sedan var det dags för match! Myggan och jag trummade när spelarna gick ut från uppvärmningen, flera spelare vinkade till klacken, och vi fortsatte att trumma större delen av tiden fram till inmarschen.

Under matchen så körde vi på som vanligt, undantaget blev några nya ramsor. Linjedomaren hade lugnt behövt ett besök hos "Synsam *dunk, dunk, dunk*", en ramsa vi dock sa rätt tyst för oss själva. ;) Några ungar försökte heja fram QBIK och när de i andra halvlek drog "Andra sidan, är ni klara?" svarade vi med ett rungande "Nej var tysta, låt oss vara!" vilket skapade mycket skratt bland publiken. Den är given på alla matcher framöver! =) I övrigt började både Myggan och jag att trumma järnet så fort QBIK-barnen började skrika något. De ska fasen inte få höras! ;)I andra halvlek kom även två killar i ca 7-9 års åldern och hjälpte oss. De drog genast igång med "Vi har Carola, vad ska ni göra?" och "Vi är UIKfans allihopa". Vid 4-0 blev det "oj oj oj, oj oj-oj oj, oj oj oj, oj-oj-oj oj oj!" följt av "Ni kan gå hem nu *dunk dunk, dunk-dunk, dunk" eftersom publiken faktiskt började gå hem. :p

Eftersom vi under hela matchen kört en viss rytm med trummorna så fortsatte den efter matchen men böts ut mot "UMEÅ *dunk dunk, dunk-dunk dunk* och spelarna kom fram och gjorde vågen och applåderade, som vanligt. Lise skrek "tack för rytmen!" och June tittade vädjande på oss och rörde armarna lite. Så Myggan och jag fortsatte trumma och fick en dansuppvisning av Lise och June. Väldigt snyggt! *sätter upp 10-poängs-tavlan* ;) Det är lite komiskt att rytmen fastnade i min hjärna i vintras och kommer från inledningen av "You Can't Hurry Love"... Fråga mig inte varför jag plötsligt fick den på hjärnan, det vet jag faktiskt inte, haha. Den är medryckande i alla fall, för vissa delar av publiken klappade faktiskt med under matchen.

Efter matchen packade vi ihop allt, växlade några korta ord med spelarna, sa hejdå till varandra och åkte sedan hemåt igen. Adrinalinet tog en stund att få ur kroppen, och därmed tog det en stund innan det gick att sova. Att jag sedan var hes dagen efter och fortfarande har märken i handen efter trummpinnarna är sånt man får ta. Det är det värt. Det och mycket, mycket mer! =)

Supercupen

Nu var det nästan en vecka sedan Supercup-finalen i Norrköping, men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg så mycket som möjligt.

Dagen började med att jag och mina föräldrar hämtade upp min morbror och sedan åkte vi mot Norrköping. Vi kom fram och gick in på arenan. Inget av lagen hade kommit än och inte några funktionärer heller. Stället var i princip öde! Vi gick in på läktaren på Idrottsparken och satte upp flaggor. Vi hann även äta lite innan Myggan ringde och sa att de var vilse. Det blev lite improvisation-guidning och strax efter det samtalet så anlände 2 bussar till parken. Först LFCs och sekunden efter även UIKs. Spelarna gick in och vi gick runt för att möta upp, de hade dock gått någon annanstans då så det blev ett efterlängtat besök på toa först. Då ringde Myggan igen, denna gången var både han och Linda på plats men kunde inte gå in pga en vakt som stoppade dem. Jag gick runt mot utgången, mötte Frida Östberg som hälsade och frågade om jag var en i gänget nu (pga min träningsoverallsjacka). Jag gick mot grindarna och vinkade in Myggan och Linda. Vakten sa "jaha, då de SKA in ändå?". Självklart! ;)

Vi gick sedan mot den planen där matchen skulle spelas. Idrottsparkens konstgräs, en mycket viktig detalj som jag inte noterat innan. Det blev alltså att hämta flaggorna och flytta dem till rätt plan. Där satte vi genast upp alla flaggorna medan spelarna tävlade om att kasta mynt närmast mittlinjen. Andrée åkte ut direkt och kom fram och hälsade. Han var brun han, ojoj! När spelarna var påväg tillbaka till omklädningsrummet satte vi igång en ny rutin som vi kommer köra på alla matcher nu nämligen
Klacken: UIK är ni klara?
UIK: Jaaaaa (skulle såklart vara "Jajamensan fattas bara", men alltid nåt!)
Klacken: Buuu. UIK ÄR NI KLARA?
UIK: JAAAAA!
Klacken: (melodi Hej tomtegubbar)
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
Det tog tid att åka hit, så kör nu järnet och ge dem skit
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
UIK: Woooooow! *applåder*

Sedan hände inte mycket förens uppvärmingen, jo Larsa kom fram och gav oss en bamsekram var. Straxt innan uppvärmningen kom Ljungan och Ramona fram till oss. Vi pratade lite om hur det var i Turkiet och att det faktiskt var bra väder även i Norrköping. De satte sig sedan ner bredvid oss, eller rättare sagt bredvid Linda, och solade/pratade lite. Lise kom fram, nuddade alla 4 norska flaggor som vi satt upp samtidigt som hon sa nåt i stil med "åh titta, en fin flagga, en till, en till... jättefint ju!" och vi svarade att de ju var för hennes skull. Hon berättade sen att hennes vita, luffsiga hund Thelma skulle komma och titta på. Mycket riktigt, några minuter senare dök Thelma och Lises mamma upp. Med vit päls och svarta ögon så är ju Thelma perfekt i klacken på bortaplan, att hon sedan är söt som sjutton gör ju inte saken sämre! =)

Under matchen trummade vi på för fullt och skrek oss hesa. Man är ju rätt ovan med sådan volym på rösten så här i början på säsongen. I andra halvlek sa någon i närheten något om "de får se upp med 10an" (Jossan) och jag svarade "det är lugnt, det är en blåst 10". Det var inte mening att säga det så högt som det blev, men men, det står jag för. ;) Efter matchen sprang laget fram, applåderade och gjorde vågen, precis som vanligt. Alltid lika uppskattat! Det var sedan dags för prisutdelning. Alla UIKare sken som solar och när Karro lyfte planketten och checken på 50 000 så blev det ett stort jubel i Idrottsparken. Efter lagfotot så gick spelarna runt och pratade med åskådarna. Karro var först fram till Myggan och mig och kommenterade att vi hade ändrat texten på skåneflaggan (från "Westberg #4 o Andrée" till "Absolut Westberg 100%"). Vi sa att vi gjort det direkt efter hennes kommentar i Oslo ("Vem fan är Andrée? Det där kan ju misstolkas...") och hon svarade att nu skulle ju Andrée bli ledsen. Jaja, vi håller med henne att det faktiskt är hon som spelar! Sedan kom Xiao förbi och signerade Myggans tröja och min fotboll. Marta stod en bit ifrån och skrev autografer och en fotograf började ropa "Marta, kan du signera hennes (pekar på mig) boll sen?" "Det är lugnt, jag har redan fått Martas" "Ok, men kan du ställa upp för en bild då?" "Ja, visst". Så Marta kom fram, signerade bollen igen och drog av värsta smilet mot kameran.

Plötsligt dök Jessica Julin upp bredvid Myggan, hälsade på oss och började sedan prata med diverse spelare. Bland annat kom Karro och sa att hon haft problem med hälsena och näsa väldigt länge. Näsan kändes inte helt ok så under första träningsmatchen i Norge, tidigare i vår, körde hon med ett nässkydd. Eftersom näsan inte var helt rak så satt inte skyddet rätt och när hon var uppe i en nickduell så såg hon inte hur hennes fötter landade, vilket gjorde att hon stukade foten. Då var det liksom lika bra att åtgärda alla problem på en gång. Myggan och jag stod där och beundrade lagplanketten och sedan dök Frida Östberg upp. Hon snackade med Jessie en stund och när Jessie sedan gick så tittade bara Frida på oss. "Jag tänker gå nu! Ni får varsin kram, sen går jag". Visst, det var inte så att vi väntade på henne, vi stod ju bara där. Kort sagt så är inte Frida på så bra humör efter en förlust. ;)

Vi packade ihop allt, snackade lite och hann se hur Ljungan var ute och sprang med Thelma innan vi sedan åkte hemåt igen. En vinst, 50 000 kr till UIK och en rejäl aptitretare inför den kommande säsongen. Åh vad jag längtar! =)