Supercupen

Nu var det nästan en vecka sedan Supercup-finalen i Norrköping, men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg så mycket som möjligt.

Dagen började med att jag och mina föräldrar hämtade upp min morbror och sedan åkte vi mot Norrköping. Vi kom fram och gick in på arenan. Inget av lagen hade kommit än och inte några funktionärer heller. Stället var i princip öde! Vi gick in på läktaren på Idrottsparken och satte upp flaggor. Vi hann även äta lite innan Myggan ringde och sa att de var vilse. Det blev lite improvisation-guidning och strax efter det samtalet så anlände 2 bussar till parken. Först LFCs och sekunden efter även UIKs. Spelarna gick in och vi gick runt för att möta upp, de hade dock gått någon annanstans då så det blev ett efterlängtat besök på toa först. Då ringde Myggan igen, denna gången var både han och Linda på plats men kunde inte gå in pga en vakt som stoppade dem. Jag gick runt mot utgången, mötte Frida Östberg som hälsade och frågade om jag var en i gänget nu (pga min träningsoverallsjacka). Jag gick mot grindarna och vinkade in Myggan och Linda. Vakten sa "jaha, då de SKA in ändå?". Självklart! ;)

Vi gick sedan mot den planen där matchen skulle spelas. Idrottsparkens konstgräs, en mycket viktig detalj som jag inte noterat innan. Det blev alltså att hämta flaggorna och flytta dem till rätt plan. Där satte vi genast upp alla flaggorna medan spelarna tävlade om att kasta mynt närmast mittlinjen. Andrée åkte ut direkt och kom fram och hälsade. Han var brun han, ojoj! När spelarna var påväg tillbaka till omklädningsrummet satte vi igång en ny rutin som vi kommer köra på alla matcher nu nämligen
Klacken: UIK är ni klara?
UIK: Jaaaaa (skulle såklart vara "Jajamensan fattas bara", men alltid nåt!)
Klacken: Buuu. UIK ÄR NI KLARA?
UIK: JAAAAA!
Klacken: (melodi Hej tomtegubbar)
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
Det tog tid att åka hit, så kör nu järnet och ge dem skit
Hej Ume IK kör nu järnet och låt oss jubla i klacken
UIK: Woooooow! *applåder*

Sedan hände inte mycket förens uppvärmingen, jo Larsa kom fram och gav oss en bamsekram var. Straxt innan uppvärmningen kom Ljungan och Ramona fram till oss. Vi pratade lite om hur det var i Turkiet och att det faktiskt var bra väder även i Norrköping. De satte sig sedan ner bredvid oss, eller rättare sagt bredvid Linda, och solade/pratade lite. Lise kom fram, nuddade alla 4 norska flaggor som vi satt upp samtidigt som hon sa nåt i stil med "åh titta, en fin flagga, en till, en till... jättefint ju!" och vi svarade att de ju var för hennes skull. Hon berättade sen att hennes vita, luffsiga hund Thelma skulle komma och titta på. Mycket riktigt, några minuter senare dök Thelma och Lises mamma upp. Med vit päls och svarta ögon så är ju Thelma perfekt i klacken på bortaplan, att hon sedan är söt som sjutton gör ju inte saken sämre! =)

Under matchen trummade vi på för fullt och skrek oss hesa. Man är ju rätt ovan med sådan volym på rösten så här i början på säsongen. I andra halvlek sa någon i närheten något om "de får se upp med 10an" (Jossan) och jag svarade "det är lugnt, det är en blåst 10". Det var inte mening att säga det så högt som det blev, men men, det står jag för. ;) Efter matchen sprang laget fram, applåderade och gjorde vågen, precis som vanligt. Alltid lika uppskattat! Det var sedan dags för prisutdelning. Alla UIKare sken som solar och när Karro lyfte planketten och checken på 50 000 så blev det ett stort jubel i Idrottsparken. Efter lagfotot så gick spelarna runt och pratade med åskådarna. Karro var först fram till Myggan och mig och kommenterade att vi hade ändrat texten på skåneflaggan (från "Westberg #4 o Andrée" till "Absolut Westberg 100%"). Vi sa att vi gjort det direkt efter hennes kommentar i Oslo ("Vem fan är Andrée? Det där kan ju misstolkas...") och hon svarade att nu skulle ju Andrée bli ledsen. Jaja, vi håller med henne att det faktiskt är hon som spelar! Sedan kom Xiao förbi och signerade Myggans tröja och min fotboll. Marta stod en bit ifrån och skrev autografer och en fotograf började ropa "Marta, kan du signera hennes (pekar på mig) boll sen?" "Det är lugnt, jag har redan fått Martas" "Ok, men kan du ställa upp för en bild då?" "Ja, visst". Så Marta kom fram, signerade bollen igen och drog av värsta smilet mot kameran.

Plötsligt dök Jessica Julin upp bredvid Myggan, hälsade på oss och började sedan prata med diverse spelare. Bland annat kom Karro och sa att hon haft problem med hälsena och näsa väldigt länge. Näsan kändes inte helt ok så under första träningsmatchen i Norge, tidigare i vår, körde hon med ett nässkydd. Eftersom näsan inte var helt rak så satt inte skyddet rätt och när hon var uppe i en nickduell så såg hon inte hur hennes fötter landade, vilket gjorde att hon stukade foten. Då var det liksom lika bra att åtgärda alla problem på en gång. Myggan och jag stod där och beundrade lagplanketten och sedan dök Frida Östberg upp. Hon snackade med Jessie en stund och när Jessie sedan gick så tittade bara Frida på oss. "Jag tänker gå nu! Ni får varsin kram, sen går jag". Visst, det var inte så att vi väntade på henne, vi stod ju bara där. Kort sagt så är inte Frida på så bra humör efter en förlust. ;)

Vi packade ihop allt, snackade lite och hann se hur Ljungan var ute och sprang med Thelma innan vi sedan åkte hemåt igen. En vinst, 50 000 kr till UIK och en rejäl aptitretare inför den kommande säsongen. Åh vad jag längtar! =)