Torsdag 22 november

Nu håller sig febern troligtvis nere runt 38* istället 39* så jag ska försöka skriva lite om årets sista (?) Umeå-resa.

Torsdag 22 november
När jag landat i Umeå och fått skjuts till mitt rum så försökte jag ta mig till OK för att köpa nåt ätbart. Det var lättare sagt än gjort, eftersom isen täckte hela trottoarerna men jag lyckades hasa mig fram. På vägen hem möter jag kanslisten Petter och en stund senare kommer Ljungan farandes i sin bil förbi mig.

Efter lite mat gick jag till kansliet och pratade lite med 2 praktikanter från Jitex. De var omtyckta av alla kanslister och jag förstod snart varför. Telefonen ringde, Petter bad de att svara så jag förklarade vad de skulle säga. Den ena praktikanten lyfter luren "Umeå IK, det är Caroline". Hon såg sedan jätteförvånad ut och la på luren. "Han (som ringde) sa bara 'nä!' och slängde på luren!", haha. Jag skrattade så jag låg dubbel!

Sen var det dags att fixa lite inför matchen så Suz och jag begav oss till Gammlia och satte upp en stor affisch om hennes bok i supporterboden. Flera läktarvärdar kom och hälsade och vi pratade om både det ena och det andra. Spelarna kom strax efter och hälsade medan de hasade sig fram i halkan. Vi följde efter in i korridoren och värmde oss. Jag passade på att få mina shorts signerade av Karro (det är ju hennes från början...) och hon sa att hon inte kände igen dem, vilket jag förstår. De användes bara under semifinalen i Women's Cup i Oslo. Men jag ville inte låta allt för insatt just då. ;)

Medan spelarna började värma upp passade jag på att byta om till varmare kläder så att även jag blev redo för match. När jag kom tillbaka ut på läktaren så hade Karl kommit och vi satte sedvanligt upp våra flaggor. När inmarchen var nära så tänkte vi att vi fick nöja oss med röster och små tutor men plötsligt dyker en killkompis till Elaine upp med bongotrummor, tamburin och maracass! Vilken samba det blev (i alla fall från honom), opa! =) I andra halvlek blev vi några till då några bekanta till Maria Bergkvist gjorde oss sällskap. De hjälpte oss verkligen att sjunga våran spontant påhittade ramsa tillägnad Maria eftersom det var hennes sista match. "Å vi kommer sakna Bergkvist, å vi kommer sakna Bergkvist. Å vi kommer sakna Bergkvist, för hon är så jävla bra!"

Efter matchen kom spelarna fram och gjorde vågen och hissade sedan Berka. Emma och Erika sprang fram till oss och hjälpte till med ramsan och även Elaine kom fram till sin kompis. När flaggorna var nedplockade så gick vi och värmde oss i spelarkorridoren och se motståndarlagets ledarstab inta riktigt starka drycker. Inte bara se förresten, det osade ganska ordentligt i korridoren!

Karl stoppade June som höll på att springa rakt in i pennan men blev överlycklig och skrev en personlig hälsning på hans tröja. Ulla-Karin gjorde high-5 när hon passerade och Lise passade på att ge mig en kram och frågade om jag skulle på banketten innan hon gick hemåt. Tillslut hade alla, inklusive ledare, åkt hem. Alla utom Karro, Berka och jag. De kom i korridoren och jag packade ihop mina prylar, sa hejdå och började gå hemåt. På min väg hem så passerade jag Berkas bil och hon frågade om jag ville åka med, men jag avböjde på grund av den korta sträckan och sa hejdå igen. Tillslut hade jag hasat mig fram till rummet och kunde slappna av efter en lång men väldigt kul dag!

Från guldfest till influensa

Detta inlägg hade jag tänkt skulle handla om min resa till Umeå förra veckan, semifinal i Women's Cup och UIKs guldfest. Den finns det mycket att berätta om! Länge sen jag var med om så mycket galenskaper och det får jag tacka spelarna för. ;)

Nu blir det tyvärr ingen text om det... än. Jag har nämligen dragit på mig en influensa. Vaknade med halsont igår men gick till jobbet, främst för att jag hade en arbetsintervju, och de sista 2 timmarna skakade jag som ett asplöv. Med nästan 39*C feber så är man inte så kaxig... Soffan kallar!

Frida ska hem igen!

Idag har det avslöjats att en av mina favoritspelare, Frida Östberg, förmodligen ska spela i UIK igen! Woohooo! Tjejen har UIK i hjärtat (hennes egna ord till mig) och make till inställning går nog inte att hitta. En enormt bra förebild.

Frida är en riktig grovjobbare som är både modig och på gränsen till för tuff på plan, vilket behövs i alla lag. Att hon sedan är grymt snäll, ödmjuk och varm person utanför planen är en av andledningarna till att hon är en av mina favoriter. Det ska bli grymt skönt att se henne i UIK-tröjan igen. Som det ska vara. Där hon hör hemma!

Igår, idag

Idag:
- Småhandlade
- Tränade
- Jobbade övertid 3 tim
- Tvättade
- Gjorde matlåda
- Mina ben "dog"

Igår:
- Handlade mat
- Jobbade övertid 3tim
- Chattade med Sony
- Hemma spa
- Kollade på tv och The Holiday (underbar!)

Frida - Gasen i botten

Jag känner vinden vina i mitt hår
Gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Inte så att jag försöker fly,
inte så att jag försöker gömma mig, nej
För gasen i botten är för att jag ska komma lite närmre dig
(lite närmre dig)

Vill känna vinden vina i mitt hår
Gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Vill känna vinden vina i mitt hår
Mil efter mil efter mil efter mil
Vi får se var vägen går

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nie, tie mil
Solen den steker och det är så jävla varmt i min bil
Sticker ut huvudet genom fönstret och jag skriker ditt namn
Jag vill vara hemma igen och springa in i din famn

Jag saknar dina händer och hur dom smeker min kropp
Du ger mig feber i kroppen och nu finns det inget stopp
För jag vill bara vara bara vara lite närmre dig
Vill känna fingrarna och hur dom sakta smeker mig (lite närmre dig)

Vill känna vinden vina i mitt hår
Gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Vill känna vinden vina i mitt hår
Mil efter mil efter mil efter mil
vi får se var vägen går

Nu får du komma snart, jag har väntat länge
Jag vill känna vinden i håret, med dig på vägen
Jag menar, jag saknar dig baby, hur du rör vid mig
Du får ta mig dit du vill, ja, jag följer med
Men jag har väntat i en evighet, jag orkar inte vänta mer
Du verkar inte bry dig, är det något jag har sagt eller?
Jag tänker på dig hela tiden, dag som natt
och jag undrar om du känner som jag gör, lika starkt
Jag hoppas att du har funnit en väg och sitter i bilen,
Påväg att förgylla min värld
För det är dags nu, tryck din gas i botten
För sålänge det finns vind lever alltid hoppet
Och jag har kämpat och skrikit och gråtit och väntat,
helt ensam med längtan att en dag få känna dig nära igen
och jag hoppas att du trycker gasen i botten och kommer nu

Vill känna vinden vina
Vill känna vinden vina
Vill känna vinden vina i mitt hår
Gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Vill känna vinden vina i mitt hår
Mil efter mil efter mil efter mil
Vi får se var vägen går

Vill känna vinden vina i mitt hår
Gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Vill känna vinden vina i mitt hår
Mil efter mil efter mil efter mil
vi får se var vägen går

Rensning

Nu har jag rensat bland länkarna till andra bloggar. De som inte är uppdaterade har försvunnit. Så om du läser detta och har en blogg som jag inte länkat till så skriv en kommentar!

Idag har jag varit duktig, om jag får säga det själv. Soft morgon, sen var jag på stan och handlad mat samt fars dags-present till pappa. Efter att jag varit hemma och ätit så åkte jag till jobbet och körde 3 timmar övertid! Japp, du läste rätt. Ska använda det till framtida ledighet. Längtar så, det ska bli skitkul!!! =)

När övertiden var injobbad så åkte jag hem, fikade, packade och sen kom föräldrarna och hämtade mig. Nu blir det pizza och sen att umgås med familjen större delen av helgen. Gött!

SM-guld!

Igår kom Myggan och Linda förbi hos mina föräldrar och hämtade mig och sen bar det av mot Stockholm. Allt gick kanon fram till Södertälje... tvärstopp! En lastbil hade åkt av vägen ca kl 6 på morgonen och sedan hade de spärrat av E20 i flera timmar vilket skapade otroligt långa köer. Men efter ca 1 ½ timma och 3 väldigt stressiga UIKfans så lyckades vi tillslut komma förbi platsen och kunde fortsätta in mot Stockholm. Där blev det att snabbt hitta parkering och springa så gott det går med trummor och väskor. Vi kom flåsandes fram till bussen och tog sällskap med Lise och Emmelie de sista metrarna. Lise kommenterade hur trogna supporterar vi är medan vi försökt pusta ut.

Bara några minuter senare bar det sedan av mot Kristinebergs IP någon av ledarna ropade ut "här kommer de svenska mästarna!" och då började genast en debatt i ledarstaben om det hette "svenska mästarna" eller "svenska mästarinnorna". Tillslut kom vi ur bussen och gick mot våran plats på läktaren. Där började så konststycket att hänga upp flaggor i ett galler utanför några fönster. Myggan lyfte upp Linda och jag agerade fotstöd medan Linda spände fast flaggorna. Det såg nog rätt roligt ut egentligen och vi skrattade en hel del undertiden. När de stora flaggorna var upphängda där och de små var placerade på räcket framför oss så var det äntligen dags för mat (klockan närmade sig 15...)!

Korven blev uppäten och sedan började vi packa upp trummorna och sätta ihop vissa trummor och tamburin. När Lillsurfarn kom så fick vi även en koklocka som sattes fast på min trumma. Sen var det meningen att vi på något sätt skulle lyckas spela samba...

Matchen har säkert de flesta sett på tv så jag nämner inget om det. Förhoppningsvis lät vi bra i alla fall. Efter matchen fick jag reda på att Malin Swedberg (expertkommentator TV4) hade utnämnt oss till matchens 5:e kanon (de 3 första gick att ringa och rösta på), haha. Det är bara att buga och tacka för det!

De 3 sista minutrarna sjung vi "Sm-guld, sm-guld, sm-guld" och det fortsatte vi med även efteråt. Spelarna kom fram och gjorde vågen och applåderade åt oss innan de gick fram mot podiet. Innan de gick upp stod de och hoppade till våran sång och sjöng sedan själva med när de stod på podiet. De började sedan sjunga "UIK är de bästa..." och vi hängde på. Sen var det dags för autografer till barnen. Carola kom först och skrek "Hörrni klacken! Här får ni" och slängde upp en blomma som hamnade bredvid mig. Påla (tror vi) slängde sin blomma till Linda och Myggan fick en blomma slängd till sig från Karro och en från June. Vi fick några buketter till men delade med oss till de andra.

När Myggan och Linda hade krånglat sig runt och lyckats tagit ner alla flaggor, samtidigt som jag vaktade våra grejer, så gick vi till bussen. Vi tog fram tröjor vi skulle ha signerade och just när jag rotar i väskan efter en penna kommer Lise förbi. "Ah, du har min tröja. *solt*" "Ja, du ska få signera den sen också, sa jag och tänkte på tröjan jag höll i. "Men det har jag ju redan! Det står ju Lise här" svarar hon och pekar på min rygg. "Jaha, du menar den! Nej jag menar den här!" sa jag och höll upp tröjan. "Ok, det fixar vi på bussen" sa Lise och sedan gick vi in. Första spelarn vi möter på bussen är Ulla-Karin som stoppar mig direkt. "Moa (hennes dotter) frågar efter dig hela tiden, haha!" och jag svarade att hon är supergullig och att Ulla skulle hälsa till henne att jag kommer upp och vaktar henne snart igen. Sedan var det bara att krångla sig fram i bussen, över Emma och Erikas väskor och sedan in på ett säte bakom det Lise valde.

"Titta! Hon har min tröja på sig och min tröja med sig." "Ja, det är värt att stanna ett år till bara för den saken skull, eller hur?" svarade jag. "Jo faktiskt, hehe" sa Lise och Ulla som följt med oss bakåt i bussen instämde. Lise signerade tröjan och Erika sa "Jaha, då har vi avtalet signerat då. Det är bindande!" "Jo visst, ett bindande avtal" svarde Lise. Jag vet inte, men det lät hoppfullt i alla fall. Och är inte även ett muntligt avtal bindande? I så fall blev Lise där och då klar för UIK 2008! ;)

Myggan gick runt i bussen och fixade autografer på en tröja och undertiden kom fler och fler spelare in i bussen. Först var det riktigt livat och en del sjöng "sm-guld, sm-guld, sm-guld" men när bussen sedan åkte tillbaka till hotellet så blev det väldigt lugnt. Roland informerade via mikrofon om tider för middag och bussfärd till en klubb och sedan var vi framme vid hotellet. Emma och Erika ser en hund och påstrå att det är Thelma (Lises hund). "Nä det är INTE Thelma!" hävdade Lise flera gånger. Emma svarade "Det kanske är Thelmas evil brother". "Thelmas evil brother?". Ja så där höll det på tills spelarna försvann i på hotellet och upp till deras rum.

Myggan, Linda och jag satte oss ner mitt imellan två matsalar och snackade och sa hejdå till alla när de gick in för middagen och sedan åkte vi hemåt igen. Det här var slutet på damallsvenska för i år. Som Myggan påpekade "Det här var kanske sista gången man såg vissa av dem...."