Det är fan skandal! Eller rätt ord är väl egentligen "sorgligt"... Jag har alltså bara en kompis som vill träffa mig? EN?!! Och han är dessutom en av de som bor längst härifrån. 51,6 mil för att vara exakt!
Ni skulle bara veta hur jag känner... ni har ingen aning.
Bara du, Myggan. Tack! =)
Har inte så många, men uppskattar er väldigt mycket. Det ska ni veta! Men ni bor långt bort, för långt bort. Har mycket dålig kontakt med er och träffar er definitivt för sällan!
Orkar inte kontakta alla individuellt så det får bli här istället. Fika? Tv-kväll? Spel? Någon?
Har kollat på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö som jag beställde för ett tag sen. Som Kumla-bo så är det lite speciellt eftersom författaren till boken, Håkan Nesser, är från Kumla och handlingen utspelar sig där. Kommer ihåg att han var riktigt upprörd över att filmen inte spelades in där. Närmaste man kommer är Hallsbergs tågstation och det ser man inte att det är, om man inte kollar noga och vet om det.
För två somrar sen, när filmen spelades in, tyckte jag själv också att det var lite tråkigt att inte filmen spelades in i Kumla. 
Kanske mest eftersom Genesarets sjö egentligen är Kumlasjön och liggar ca 60 meter från mina föräldrars hus. Det hade ju varit coolt om ett helt filmteam kommit dit... Men när man ser filmen och sättet de valt att filma på så förstår jag att det inte skulle passa så bra.
I övrigt har jag shoppat järnet idag och säkert tappat ett kilo på bara det. Pust! Igår var också en hetsig dag då jag fick vara chef från ca 17 till 22. Det är inget svårt i sig men det var strul med våra växlar vilket gjorde att jag fick springa omkring en del. Samtidigt som jag ringde en kund ett antal gånger för att lösa ett problem, svara på medarbetares frågor, bevilja komptid, övertid, sjukanmälningar, schemaförfrågningar, ha koll på två mobiler plus min egen... Och sen var det mitt eget arbete mitt upp i alltihop. Det blev inte mycket gjort av det kan jag säga. ;) Man får livserfarenheter i alla fall. Alltid nåt!
Är helt såld på Pinks senaste singel, så grymt bra och kul samtidigt. :p Måste nog köpa hennes skiva snart, med tanke på hur många av hennes låtar som jag gillar...
You know what you are? High-five and talking shit, but you're going home alone. Aren't ya?
I'm not here for your entertainment
You don't really wanna mess with me tonight
Just stop and take a second
I was fine before you walked into my life
'Cos you know it's over before it begin
Keep your drink, just give me the money
It's just you and you hand tonight
Måndag 13/11
Vi började dagen med att säga hejdå till Myggan som skulle med ett tidigt flyg. Sen gick jag till kansliet och sa hejdå till Andrée som också skulle till flyget. Efter en stund kom Tobbe in och avbokade några flygbiljetter och straxt efteråt kom Anna. Vi fick äran att packa ner SM-bucklan i dess fodral eftersom den skulle med till fotbollsgalan. Några varv tejp runt boxen och sen var det klart. Tobbe tog för säkerhets skull med sig en tejprulle i fickan eftersom man tydligen inte blir betrodd i säkerhetskontrollen när man säger "det är SM-bucklan" utan man måste packa upp den och visa. ;)
En trött Suz kom och vi följde med kanslisten Petter när han skjutsade henne till flyget. Vi fick sedan skjuts in till stan där vi gick runt lite i affärer för att fördriva tiden. När vi går förbi en salong så ser vi en tjej där som såg lite bekant ut och när vi kommer närmare så ser vi att det är Sjöa som sitter och blir sminkad. Samtidigt meddelar Myggan att hans flyg blev försenat så han hade pratat med större delen av UIKarna som precis hade gått på ett plan och begett sig mot Stockholm.
Anna och jag går tillbaka till våra rum och packar det sista innan vi också åker mot flygplatsen. Vi hinner inte åka länge innan vi möter Anne i hennes bil. Väl på flyget så gör jag Anna sällskap en stund innan det är dags för mig att åka. Eftersom vi sett Sjöa på stan efter det att UIKarna flygit och avgången efter den jag tog skulle innebära att hon skulle komma försent till galan så hade vi vissa förhoppningar på att hon skulle dyka upp, men ingen Sjöa. När jag kommer ut till planet så visar det sig att det är landslagsplanet jag ska få åka med. Det planet som herrlandslaget åkte till VM i! Jag går in och sätter mig ner i skinstolen. Japp, ska det vara lyx så ska det! ;) Plötsligt ser jag att Karro kommer in och vi hejar på varandra. Just när hon närmar sig så kommer en man och snor platsen längst ut i gången på min rad. Karro tar istället plats på andra sidan gången och då dyker Sjöa upp också och hejar. Hon sätter sig ner bredvid Karro. Då kommer Ljungan in, följt av Berka och de går förbi och hittar varsin plats några rader bakom mig. Mosan kommer in och får hjälp av en i cabinpersonalen att väldigt försiktigt lägga upp hennes kläder på hyllan. Det var nog tur för honom, för Mosan stod och kontrolerade noga att det blev bra. Sjöa satt och slätade ut sin klänning i sitt knä. En tant säger "oj va ni är fina!" och det var de också, allihop! Alla UIKs svenska landslagsspelare ombord på planet? Japp, då kunde vi åka!
Väl framme så hejar jag på Ljungan och Berka som inte såg mig tidigare och en man stannar i gången så att jag fick gå ut precis bakom dem. Det visar sig att det är en bekant till Ljungan (hennes pappa kanske?) och tillsammans med dem och Berkas pojkvän så går vi mot flygplatsen. Karro var den enda som hade checkat in något och efter att hon fått sitt bagage så går de mot utgången och väntar på en bil där. Jag passerar och säger "ha det så kul nu!" och Berka svarar "tack så mycket!". Några sekunder senare går de ut och det var först senare som jag förstod att det var det sista jag såg av dem i år.
När jag senare på kvällen sitter hos föräldrarna och kollar på fotbollsgalan så får jag plötsligt ett sms. Från Suz! Men vänta... skulle inte hon vara på galan?! Jo, det var hon också. Att vi sedan hade en diskussion via sms förklarar hur intressant det var och fler kommentarer är egentligen överflödiga. Det sista sms:et jag fick förklarar vad både hon, jag och många andra UIKare kände. "Zzz".
Söndag 12/11
Vi går upp runt halv åtta och tar oss så fort vi är klara till Gammlia där vi får börja med att bära ut lite saker ur de olika förråden. Myggan får använda sin kreaktivitet och göra om en Women's Cup skylt där det stod "Sparta Prag" till "Kolbotn IL" istället. Resultatet blev faktiskt riktigt bra! Under tiden sätter Anna och jag upp minutprogram åt de båda lagen, samt lite skyltar här och där, och fick trängas med UEFA-deligater som gick på rundvandring. Sedan tog vi hissen upp till andra våningen för att sätta upp skyltar för bland annat media, VIP och presskonferensen. Vi lastar även av lite kaffe åt kioskerna innan vi åker ner till bottenvåningen och fortsätter att trängas med SVT-tekniker och all deras utrustning. Det var ett under att ingen av oss snubblade över kablar, lådor eller nån tekniker där!
När allt det var klart gick vid mot omklädningsrummen för funktionärer, matchprogramsföräljare och bollflickor. Där fixade vi in lite dricka, chokladbollar och mackor. Undertiden åkte Suz och Myggan till Gammliahallen för att tillsammans med vaktmästaren hämta tre stora "järnpelare" som vi skulle elda ur. Anna och jag gick sedan och mötte dem och hjälpte till att bära dem på plats. Att vi var tre personer per "pelare" förklarar hur tunga de var. Vi fick sedan efter mycket besvär även upp ett litet tak där det skulle bli grillning och så fixade vi upp borden i supporterkiosken.
Nu var det inte lång tid kvar så Myggan och jag fick uppdraget att hämta mat och samtidigt hämta UIKs klubbordförande. En sväng förbi kansliet för att hämta pengar och sedan fram mot centrum alltså. Där hittade vi snabbt ordförande och sen åkte vi och hämtade mat. Det tog sin lilla tid eftersom vi skulle ha till ett antal personer. Tillbaka till kansliet där vi dukade upp i köket.
Andrée kom in och kommenterade att det luktade gott med att det minsann inte var någon bra matchmat! Det slutade med att han tog några av Myggans pommes frites. ;) Spelarna kom nu en efter en och stack in huvudet och hälsade. Flera, bland annat Fia, sa även hur otroligt gott det luktade. Men sen fick de ändra sig eftersom Andrée stod utanför och harklade sig. "Nej usch menar jag. Usch! Inte sånt inte...hmmm". Steve stod länge lutandes fram över bordet och vi undrade om han var sugen. "Nej jag kan inte äta sånt här. Det är ju mina konkurrenter. Det kan jag inte äta!" "Du får sponsra oss nästa år Steve så kan vi köpa mat hos dig istället!" svarade Suz. Det slutade också med att Steve tog pommes frites från Myggan. ;)
Plötsligt börjar alla sjunga "Ja må han leva" och det var för den 75-åriga man som åkt ett x antal mil för att se alla UIKs hemmamatcher sedan... 1994 tror jag det var. När vi sitter där och äter så hör vi också lite av Andrées genomgång, bland annat att förstod vi att Frisk skulle få hoppa in istället för Sanna. Efter en stund dyker SVTs kommentatorer Chris Härenstam och Malin Swedberg upp. Malin bjöds på kaffe men fick leta lite för att hitta en ren mugg. ;)
När maten var uppäten gick vi över till Gammlia och började sätta upp flaggorna, alla spelare hade redan åkt eller gått dit. När vi satt upp alla flaggor så ser vi att Kolbotns jättestora flaggor sitter på andra sidan läktaren och vi misstänkte att det skulle vara en klack på plats. Jag rusar ner i spelargången och får tag i Suz och förklarar att det är mer glå/vitt än gul/svart på läktaren och fick genast ett stort tygstycket och ett X antal små UIK-flaggor i mina armar. Den stora UIK-flaggan hade tyvärr skickats till Stockholm och fotbollsgalan. Upp på läktaren igen och sen vidare till supporterkiosken för att hämta de flaggor som finns på pinne där. Så fortsatte vi att sätta upp flaggor och snart kom också Anna och sedan Trasis. Några minuter innan matchstart kom även Karl och Stefan.
Halva klacken (nämner inga namn ;)) drog i gång med sång och Lillsurfarn körde sambatakter på sin trumma. Så höll vi på hela matchen och njöt ordentligt av UIKs spel. Dock går ju tiden fort när man har roligt och snart, på tok för fort, så tog matchen slut. Ångest, dubbel ångest! Vi sjöng "guldet ska hem, guldet ska hem, guldet ska hem till Ume igen" och spelarna sprang fram, hoppade, gjorde vågen och applåderade oss. När alla hade vänt sig om så gick Sanna fram och applåderade och tackade oss. Lycka till Sanna! Vi packade snabbt ihop alla flaggor.
Anna, Stefan och Karl gick hem medan vi övriga stannade vid en av eldarna och värmde oss där medan vi väntade på spelarna. Johanna A kom först och sa hejdå. Myggan tog autograf av Erika som tillsammans med Emma tackade oss, hoppades att vi skulle ses snart igen och sa att vi skulle ha det så bra sålänge. Vi sa självklart samma sak till dem. Marta vinkade åt oss eftersom hon gick en liten annan väg. Berka kom och Myggan tog hennes autograf och hon sa "då ses vi nästa säsong kanske!" innan hon gick vidare. Trasis fick autograf av Ljungan som också sa hejdå till oss. Sen dröjde det låååååång tid. Jag gick och kikade in genom dörren men såg inte att någon var på gång. Tillslut tröttnade jag och gick via spelartunneln in i korridoren där Anne och Lise var tillsammans med några ledare och förmodligen också Ingvild Stensland. Jag skyndade mig tillbaka och strax därefter kom Anne ut och såg hur vi stod där vid elden. "Är det så kallt?" frågade hon och syftade nog mest på Myggan som hade halsduk över nästan hela ansiktet. ;)
Eftersom Annes bil var den sista så började vi sedan gå och sa hejdå till Trasis innan vi gick tillbaka till våra rum. Där kollade vi lite smått på tv när vi plötsligt hör Anna ropa "Vi är på tv!". Ungefär 10 minuter senare hör vi "Vi är på tv igen!". Dock verkar det vara något som de flesta missade och det är kanske tur det. ;)
Lördag 11/11
På lördagsmorgonen halkade vi fram (inklusive en vurpa) till Gammliavallen och det var helt underbart när vi nådde konstgräset och kunde gå ordentligt. Klockan närmade sig 10 och det var dags för träning. Berka och Ljungan var bland de första ute och de kommenterade båda det underbara vädret som bjöd på regn, vind och halka. Ljungan hade rätt när hon sa att det skulle bli värst för oss. Steve körde mental träning "det är sooool, det är sooool, det är soool...!". Myggan och jag fick tag i en boll och kunde hålla oss varma.
Vi tänkte ta massa bilder men efter halva träningen var kameran helt igenimmad och dessutom riktigt blöt. Det var bara att motvilligt gå mot avbytarbänken. Då hade regnet gått över i hagel som oskönt piskade oss i ansiktet och det var skönt med tak! Träningen var en vanlig dagen-före-match-träning som avslutades som match mellan de äldre och de yngre. Det var mycket prestige och de äldre vann tillslut, både den matchen och totalt. Marta sparkade av sig ena skon och fick gå i strumpan genom snö, på is och förbi en stor vattenpöl. Hon satt sedan och försökte få liv i sina fötter i spelargången medan hon blev intervjuad av två prao-elever.
Vi väntade i spelarkorridoren för att ta lite bilder. Först ut kom Marta, trots att hon var sist in. Sedan kom Sjöa och Mosan. Jag fångade Sjöa som klagade på sitt hår och Mosan sa "det kommer på hemsidan sen, haha!" men jag lovade att den inte skulle göra det och fick ta en bild. Berka kom och kommenterade det hela med "Åh vad sugen jag är att ta ett kort nu!" väldigt ironiskt. Hon skrattade sedan åt "efter-träningen-bilden" som hon själv döpte det till. Plötsligt kommer en buss och Kolbotn kommer för att träna. De går en sväng till omklädningsrummet för att sedan gå ut på planen. En tränare står vid dörren och kommenterar att det är "kämpe glatt". ;) Lise kommer och har synpunkter på mina kläder. Jag svarar att jag faktiskt har jacka också men det visade sig att hon menade mina blöta jeans. "Titta, jag är ju torr nu!". Jag förklarade att jag hade bättre byxor som jag tänkte ha på matchdagen och hon sa "det är bra, då måste man vara i form!" innan hon gick och hälsade på sina norska kompisar. Ingvild Stensland fick en lång kram, bästa vänner som de är. Vi hann även fånga Ljungan innan vi gick vidare till kansliet.
Där fick vi packa Suz bil och åkte sen över med sakerna till Gammliavallen. Det var såklart låst vilket gjorde att vi fick ta en sväng och hämta huvudnyckeln först. Vi bar sedan in lite godis, kaffe och andra saker och ordnade lite i förråden. Över till kansliet igen där vi satt och pratade med Suz en stund. Vi fick sedan uppdraget att hämta överblivna biljetter så vi satte oss i bilen och åkte fram mot centrum. Där råkade vi missa att en infart bara var cykelväg, men att bryta mot trafikregler är ju UIK-bilarna vana vid. Det ingår liksom. ;) Vi gick till Kungspassagen och ställde oss utanför dörrarna för att dela ut en stor hög flygblad som jag fått dagen innan. En av de som kom ut av AnnaW, vilket sammanträffande! På mindre än 30 min hade vi delat ut alla reklamblad och gick och hämtade biljetterna. Därefter åkte vi och hämtade mat och passade på att byta några trafikregler till, när vi ändå höll på. ;) Tillbaka till kansliet med maten som vi och Suz satte oss och åt.
Efter maten tittade vi lite i en låda på kansliet och hittade lite alla möjliga tröjor. Bland annat hittade vi Lises träningströja nästan längst ner, under massa äldre tröjor. Vi la den på en stol så att hon kunde hitta den. Suz kommentar var "Ja Frida var hur glömsk som helst, men vi har hittat hennes överkvinna i Lise!". ;)
På kvällen började vi tejpa meddelanden på våra flaggor. Den finska fick texten "Lycka till Sanna" och den skånska fick "Absolut Westberg #4 100%" eftersom Karro inte gillade det tillägget vi hade i Oslo. ;) Silvertejp är bra, fäster ordentligt. Det fick Myggan känna på då den fastnade på insidan av hans läpp och vållade i en del blodutgjutelse. Aj aj! En timma efter att Anna hade landat så undrade vi var sjutton hon var och när hon sedan kom så fick vi en ganska komisk berättelse om en brud, en gubbe, ett fyllo, en hund, en bil och senare en taxi. Mer säger jag inte. ;) Vi tog oss på något sätt genom slasket in till centrum där vi käkade och sedan gick för att köpa mer silvertejp. Tillbaka till rummet där vi fixade färdigt flaggorna innan det var dags att sova igen och ladda inför matchdagen! =)
Ska nu berätta om min helg i Umeå (fredag-måndag). Lika bra att dela upp det, för det lär bli långt annars... ;)
Fredag 10/11
Tidigt i fredags morse gick jag på tåget som då var ca 10 min försenat. Efter Örebro frågar jag konduktören om jag satt i rätt del av tåget, vilket jag inte gjorde och fick därför byta i Arboga. Gick in längst bak i den andra tågdelen och när vi kom fram till Köping frågade jag konduktören i den tågdelen om det var vagn 13 längst bak, men det var ju såklart längst fram! Krånglade mig igenom hela tågdelen, uppför trappan och satte mig äntligen på min plats. Efter ca 10 min rullar vi in i Västerås och får beskedet att det är något fel på tåget så vi måste byta tåg. Jaha, bara att ta väskan och gå till nästa tåg då... Väl där så är vagnarna fulla så jag får en plats i trappan att sitta på och satt så hela vägen till Sundbyberg.
Där börjar jag hitta nu och kom snabbt till busshållsplatsen, 9.30. Kl 9.29 skulle en buss gå... eller hade redan gått visade det sig. Fick vänta en halvtimma och tog sedan bussen till Bromma där jag checkade in, tömde vattenflaska och ringde bland annat till Suz. Flyget upp gick kanon, lite extra kul med kvinnlig kapten. Det händer inte varje dag! Väl i Umeå fick jag skjuts av Staffan till kansliet.
Där satt jag en stund och tittade på när några ledare och kanslister satt och åt. Sen försökte jag och Karro att övertyga Staffan och Tobbe att det är mycket svårare att vara tjej när det gäller klädval vid fina tillfällen. Vi lyckades definitivt när Suz kom och gjorde oss sällskap. ;) Sjöa kom in och satte sig i förhandlingar med Andrée. Jag tog min resväska och gick iväg mot rummet jag skulle hyra. Efter en bit så saktar en bil in och jag går lite fortare eftersom jag trodde att den skulle in på en avfart jag passerade. Rutan vevades ner och när jag böjde mig ner såg jag att det var Karro. Hon frågade om jag ville ha skjuts men eftersom det bara var ca 60 meter kvar så var det ju tyvärr ingen idé.
Köpte sedan lite mat och gick tillbaka till kansliet för att äta. Sjöa tittade in och smakade på en nybakad kaka som stod på bordet. Jättegod blev betyget! :p Sedan kom Lise och bara stack in huvudet och hejade innan hon åkte igen. Ljungan kom och sa att det luktade gott men tvekade när jag räckte fram kakfatet mot henne. Hon gick och satte sig i förhandlingar med Roland istället. Jag satt kvar i köket en stund och pratade med Vivi-Ann, en av VIP-värdinnorna, medan hon bakade. Suz kom och vi åt en del av morotskakan med citronkräm som nyss bakats. Måste hålla med Sjöa om att den var jättegod! =)
De kommande timmarna spenderade jag på Suz kontor och försökte hjälpa henne med sin "pucko-dator". Efter att Ljungan åkt hem så kom det lite konstiga gnällande ljud från Rolands rum. Andrée gick ut och efter kom Roland i full fart. Det dundrade ordentligt i trappen, Roland kom upp och gick sedan ner igen med någonting svart i ena handen... Efter en stund, när de var uppe på kontoret igen så hördes ljudet igen och Suz sa att de fick vara lite rädda om mig. "Annso kommer ju bli skadad efter de här dagarna!" ;)
När kansliet stängde gick jag tillbaka till rummet och tog det lugnt fram till ca 22.30 då Myggan anlände. Mötte honom och vi fixade lite på rummet innan det var dags att sova. Med tanke på den bra starten som fredagen gav så var vi förväntansfulla inför den händelserika helgen. =)
Måste bara posta några videor här.
Först en favoritlåt just nu, Takida - Reason To Cry:
Den här videon är grymt bra, Pink - Stupid Girls:
Nu känns livet verkligen mycket lättare. Det har varit jättelugnt på jobbet så i onsdags fick jag uppgift att fixa till våran signatur till mailen. Nån dag senare var allt klart och jag skickade allt till "högsta hönset". Har knappt pratat med henne någon gång, men hon visste vad jag heter iaf. I fredags fick jag svar på mitt mail och hon hade tydligen blivit hur glad som helst, eller exhalterad, som en av cheferna sa till mig. Det händer ju inte alla dar att man blir kallad guldgruva och att sen få chans att göra det jag vill och är bra på gör ju inte det hela sämre! Nu kanske jag till och med överlever vintern. ;)
I övrigt är jag fortfarande jätteglad över helgens händelser. Bollen med alla autografer är dock ett litet problem. All tusch har inte fastnat utan hamnar på händerna om man tar på den och därför är det små fläckar lite här och var, men autograferna är felfria. Måste få bort kladdet på något sätt och se till att all tusch fastnar så den slutar kladda, sen är den kanon.
Igår var det dags för en "favorit i repris". Myggan och jag drog till Oslo igen för att se semifinal 1 mellan Kolbotn och UIK. Vi blev lite sena men efter diverse stopp för flaggletande och tejpinköp så kom vi fram till Sofiemyr stadion. Skillnaden var att det var stängt denna gången men eftersom vi kände till arenan så tog vi oss lätt in ändå. Precis när vi gick ner längs läktaren så gick UIKarna ut och kände på planen. Vilken tajming!
Dockan kom fram och hejade och meddelade att planen var stenhård. Vi satte upp alla flaggor och tejpade den fina gul/svarta tejpen över hela läktaren (där vi skulle sitta) och efter en stund kom Suz och snackade. Riktigt konstig men kul att träffa henne igen efter hennes halvår i USA. Under uppvärmningen fick vi lite vinkningar från bland annat Ljungan. Karro kom fram till våra flaggor för att stretcha och tyckte att vi hade gjort det fint. Medan vi satt och tränade trumtakter så ser vi en stor tv-kamera rätt emot oss. Därför blev vi lite besvikna att vi inte kom med under sändningen i Sverige. Men kollar man på den norska sändningen (finns på webb-tv:n, nrk.no) så är vi med en riktigt lång stund där. När jag ändå är inne på tv-sändningen så måste jag tillägga att ljudupptagningen från matchen var oerhört missvisande och orättvis. I sändningen hörs Kolbotn-klacken jättebra och vi hörs lite smått om man vet att det är vi... Sanningen är att vi lät betydligt mer än dem med våra trummor men NRK hade tydligen dragit ner volymen ordentligt på oss. Grr!
Innan matchen så kastades sponsorfotbollar från fotbolls VM upp i publiken, flera i närheten av oss och en ramlade tillbaka ner på planen. Hasse frågade om jag ville ha den och kastade upp den till mig. Tack Hasse! Myggan och jag trummade järnet hela matchen och varierade det med sång lite då och då. Men så fort UIK hade bollen så trummade vi. En kille från Eslöv gjorde oss också sällskap och han hade en tuta med sig som lät ordentligt. Lyssna på sändningen, ni som har det inspelat, så hör ni. =)
I halvlek var det en musikkår med drillare som kom in och avbytarna stod och dansade lite till rytmerna. :p Då fick vi också sällskap av ytterligare en man med UIK-keps. En norrman kom och frågade mig nåt och jag trodde först att han undrade vad arenan i Umeå heter. Det visade sig snabbt att han undrade hur arenan är och vi förklarade att det är konstgräs utomhus med värme under. Han önskade oss lycka till (det stod 1-1 då) och gick. Det skulle nog ha varit tvärt om. ;)
Om ni har matchen inspelad så titta på Lises mål, för efter hon gjorde det så sprang hon åt vårat håll och tittade på oss, sträckte händerna i luften och var otroligt glad. Det syntes tydligt hur viktig matchen var för henne. Inte minst på hur hon offrade sig för att Kolbotn inte skulle få in det som blev deras enda mål. Hon applåderade oss också, men det ville ju inte NRK visa utan klippte just då... 
Efter matchen så tackade UIK snabbt av Kolbotn och sprang sedan fram och tackade oss, utan att vi gjorde ett dugg denna gång. Härligt! Applåder, vågen och tack-rop blev det från både dem och oss. Vi fick även en "...klappa händerna i taket, Så Klart"-hälsning (vet inte hur jag ska förklara det bättre) från Lise. =) Hasse kom sedan fram och påpekade hur jag hade suttit och trummat. Han tyckte att det såg så lugnt och avslappnat ut och jag svarade att som UIKare så kan man njuta ordentligt ibland. Han sa också hur bra vi hade hörts. Bra det, för det märkte inte ni som såg matchen på tv tyvärr. Hoppas ljudet i Umeå blir bättre!
Vi tog snabbt ner allt, mosade ner det i våra väskor och gick mot utgången. Där stannade vi och tog autografer av Lisa, Johanna A och June. June frågade var vi kom ifrån och sa att det var 100 mil till Umeå från Oslo. I alla fall den vägen som hon hade åkt, men hon ersände att det kunde bli kortare om man inte körde fel. ;) Sedan kom Karro och Anne. Karro kommenterade "o Andree" som vi hade lagt till på den skånska flaggan. "Vem fan är Andree?" sa hon och puttade Myggan i sidan. "Det såg inte bra ut det där!" och det kan vi hålla med om, för det kan ju misstolkas. ;) Måste alltså fixas till nästa match! Sen såg vi hur några spelare gick en annan väg till bussen så därför flyttade vi oss och stannade en bit utanför bussen. Påla och Fia kom och Fia behövde lite hjälp att hålla ut Myggans tröja. Hon fick genast en pik av Påla om hur avancerad hennes autograf är. ;) Sedan kom Sjöa och Marta. Sjöa berömde oss för att vi åker överallt och vi sa att vi ska till Umeå också. "Va kul!" sa båda eftersom det blir den sista matchen i år.
Roland sa sedan åt oss att gå in i bussen så att vi kunde få alla autografer, vilket vi såklart inte protesterade emot. Upp en våning och hejde på alla. Myggan stannar vid Sanna och jag försöker ta så lite plats som möjligt i gången. Påla stod upp länge så jag frågade om hon skulle gå ut och om jag var i vägen men det var lugnt, hon stod bara och drog i sina cykelbyxor. :p Så vidare till Baecklund, Emma och Frisk. Marta frågade om vi var från samma stad. Med lite hjälp av Lisa så lyckades vi förklara att jag är från mellansverige och Myggan från Skåne, "Där Karro bor". =) Vi tackade, sa att vi ses nästa helg och sa sen hejdå till alla som ropade tillbaka. På väg ut ur bussen möter vi Ljungan och står sedan och väntar på Mosan som troligtvis blev intervjuad via mobilen. Lise kom sist och påpekade även hon att vi var överallt! Sedan gick alla ledare in i bussen och vi vinkade av UIK när de åkte därifrån.
1-5 mot Kolbotn är helt underbart. För Kolbotn är riktigt, riktigt bra! En SVT-person pratade med mig och sa att det var lite synd att det blev så stor seger. Men som jag svarade, UIK kan ju inte spela sämre än deras förmåga bara för att det ska bli intressant och spännade. De spelar som de alltid gör och om de sen vinner stort så visar bara det hur j*kla bra de är! =)
