Ännu en Oslo-resa

Igår var det dags för en "favorit i repris". Myggan och jag drog till Oslo igen för att se semifinal 1 mellan Kolbotn och UIK. Vi blev lite sena men efter diverse stopp för flaggletande och tejpinköp så kom vi fram till Sofiemyr stadion. Skillnaden var att det var stängt denna gången men eftersom vi kände till arenan så tog vi oss lätt in ändå. Precis när vi gick ner längs läktaren så gick UIKarna ut och kände på planen. Vilken tajming!

Dockan kom fram och hejade och meddelade att planen var stenhård. Vi satte upp alla flaggor och tejpade den fina gul/svarta tejpen över hela läktaren (där vi skulle sitta) och efter en stund kom Suz och snackade. Riktigt konstig men kul att träffa henne igen efter hennes halvår i USA. Under uppvärmningen fick vi lite vinkningar från bland annat Ljungan. Karro kom fram till våra flaggor för att stretcha och tyckte att vi hade gjort det fint. Medan vi satt och tränade trumtakter så ser vi en stor tv-kamera rätt emot oss. Därför blev vi lite besvikna att vi inte kom med under sändningen i Sverige. Men kollar man på den norska sändningen (finns på webb-tv:n, nrk.no) så är vi med en riktigt lång stund där. När jag ändå är inne på tv-sändningen så måste jag tillägga att ljudupptagningen från matchen var oerhört missvisande och orättvis. I sändningen hörs Kolbotn-klacken jättebra och vi hörs lite smått om man vet att det är vi... Sanningen är att vi lät betydligt mer än dem med våra trummor men NRK hade tydligen dragit ner volymen ordentligt på oss. Grr!

Innan matchen så kastades sponsorfotbollar från fotbolls VM upp i publiken, flera i närheten av oss och en ramlade tillbaka ner på planen. Hasse frågade om jag ville ha den och kastade upp den till mig. Tack Hasse! Myggan och jag trummade järnet hela matchen och varierade det med sång lite då och då. Men så fort UIK hade bollen så trummade vi. En kille från Eslöv gjorde oss också sällskap och han hade en tuta med sig som lät ordentligt. Lyssna på sändningen, ni som har det inspelat, så hör ni. =)

I halvlek var det en musikkår med drillare som kom in och avbytarna stod och dansade lite till rytmerna. :p Då fick vi också sällskap av ytterligare en man med UIK-keps. En norrman kom och frågade mig nåt och jag trodde först att han undrade vad arenan i Umeå heter. Det visade sig snabbt att han undrade hur arenan är och vi förklarade att det är konstgräs utomhus med värme under. Han önskade oss lycka till (det stod 1-1 då) och gick. Det skulle nog ha varit tvärt om. ;)

Om ni har matchen inspelad så titta på Lises mål, för efter hon gjorde det så sprang hon åt vårat håll och tittade på oss, sträckte händerna i luften och var otroligt glad. Det syntes tydligt hur viktig matchen var för henne. Inte minst på hur hon offrade sig för att Kolbotn inte skulle få in det som blev deras enda mål. Hon applåderade oss också, men det ville ju inte NRK visa utan klippte just då... Efter matchen så tackade UIK snabbt av Kolbotn och sprang sedan fram och tackade oss, utan att vi gjorde ett dugg denna gång. Härligt! Applåder, vågen och tack-rop blev det från både dem och oss. Vi fick även en "...klappa händerna i taket, Så Klart"-hälsning (vet inte hur jag ska förklara det bättre) från Lise. =) Hasse kom sedan fram och påpekade hur jag hade suttit och trummat. Han tyckte att det såg så lugnt och avslappnat ut och jag svarade att som UIKare så kan man njuta ordentligt ibland. Han sa också hur bra vi hade hörts. Bra det, för det märkte inte ni som såg matchen på tv tyvärr. Hoppas ljudet i Umeå blir bättre!

Vi tog snabbt ner allt, mosade ner det i våra väskor och gick mot utgången. Där stannade vi och tog autografer av Lisa, Johanna A och June. June frågade var vi kom ifrån och sa att det var 100 mil till Umeå från Oslo. I alla fall den vägen som hon hade åkt, men hon ersände att det kunde bli kortare om man inte körde fel. ;) Sedan kom Karro och Anne. Karro kommenterade "o Andree" som vi hade lagt till på den skånska flaggan. "Vem fan är Andree?" sa hon och puttade Myggan i sidan. "Det såg inte bra ut det där!" och det kan vi hålla med om, för det kan ju misstolkas. ;) Måste alltså fixas till nästa match! Sen såg vi hur några spelare gick en annan väg till bussen så därför flyttade vi oss och stannade en bit utanför bussen. Påla och Fia kom och Fia behövde lite hjälp att hålla ut Myggans tröja. Hon fick genast en pik av Påla om hur avancerad hennes autograf är. ;) Sedan kom Sjöa och Marta. Sjöa berömde oss för att vi åker överallt och vi sa att vi ska till Umeå också. "Va kul!" sa båda eftersom det blir den sista matchen i år.

Roland sa sedan åt oss att gå in i bussen så att vi kunde få alla autografer, vilket vi såklart inte protesterade emot. Upp en våning och hejde på alla. Myggan stannar vid Sanna och jag försöker ta så lite plats som möjligt i gången. Påla stod upp länge så jag frågade om hon skulle gå ut och om jag var i vägen men det var lugnt, hon stod bara och drog i sina cykelbyxor. :p Så vidare till Baecklund, Emma och Frisk. Marta frågade om vi var från samma stad. Med lite hjälp av Lisa så lyckades vi förklara att jag är från mellansverige och Myggan från Skåne, "Där Karro bor". =) Vi tackade, sa att vi ses nästa helg och sa sen hejdå till alla som ropade tillbaka. På väg ut ur bussen möter vi Ljungan och står sedan och väntar på Mosan som troligtvis blev intervjuad via mobilen. Lise kom sist och påpekade även hon att vi var överallt! Sedan gick alla ledare in i bussen och vi vinkade av UIK när de åkte därifrån.

1-5 mot Kolbotn är helt underbart. För Kolbotn är riktigt, riktigt bra! En SVT-person pratade med mig och sa att det var lite synd att det blev så stor seger. Men som jag svarade, UIK kan ju inte spela sämre än deras förmåga bara för att det ska bli intressant och spännade. De spelar som de alltid gör och om de sen vinner stort så visar bara det hur j*kla bra de är! =)