SM-guld!

Igår kom Myggan och Linda förbi hos mina föräldrar och hämtade mig och sen bar det av mot Stockholm. Allt gick kanon fram till Södertälje... tvärstopp! En lastbil hade åkt av vägen ca kl 6 på morgonen och sedan hade de spärrat av E20 i flera timmar vilket skapade otroligt långa köer. Men efter ca 1 ½ timma och 3 väldigt stressiga UIKfans så lyckades vi tillslut komma förbi platsen och kunde fortsätta in mot Stockholm. Där blev det att snabbt hitta parkering och springa så gott det går med trummor och väskor. Vi kom flåsandes fram till bussen och tog sällskap med Lise och Emmelie de sista metrarna. Lise kommenterade hur trogna supporterar vi är medan vi försökt pusta ut.

Bara några minuter senare bar det sedan av mot Kristinebergs IP någon av ledarna ropade ut "här kommer de svenska mästarna!" och då började genast en debatt i ledarstaben om det hette "svenska mästarna" eller "svenska mästarinnorna". Tillslut kom vi ur bussen och gick mot våran plats på läktaren. Där började så konststycket att hänga upp flaggor i ett galler utanför några fönster. Myggan lyfte upp Linda och jag agerade fotstöd medan Linda spände fast flaggorna. Det såg nog rätt roligt ut egentligen och vi skrattade en hel del undertiden. När de stora flaggorna var upphängda där och de små var placerade på räcket framför oss så var det äntligen dags för mat (klockan närmade sig 15...)!

Korven blev uppäten och sedan började vi packa upp trummorna och sätta ihop vissa trummor och tamburin. När Lillsurfarn kom så fick vi även en koklocka som sattes fast på min trumma. Sen var det meningen att vi på något sätt skulle lyckas spela samba...

Matchen har säkert de flesta sett på tv så jag nämner inget om det. Förhoppningsvis lät vi bra i alla fall. Efter matchen fick jag reda på att Malin Swedberg (expertkommentator TV4) hade utnämnt oss till matchens 5:e kanon (de 3 första gick att ringa och rösta på), haha. Det är bara att buga och tacka för det!

De 3 sista minutrarna sjung vi "Sm-guld, sm-guld, sm-guld" och det fortsatte vi med även efteråt. Spelarna kom fram och gjorde vågen och applåderade åt oss innan de gick fram mot podiet. Innan de gick upp stod de och hoppade till våran sång och sjöng sedan själva med när de stod på podiet. De började sedan sjunga "UIK är de bästa..." och vi hängde på. Sen var det dags för autografer till barnen. Carola kom först och skrek "Hörrni klacken! Här får ni" och slängde upp en blomma som hamnade bredvid mig. Påla (tror vi) slängde sin blomma till Linda och Myggan fick en blomma slängd till sig från Karro och en från June. Vi fick några buketter till men delade med oss till de andra.

När Myggan och Linda hade krånglat sig runt och lyckats tagit ner alla flaggor, samtidigt som jag vaktade våra grejer, så gick vi till bussen. Vi tog fram tröjor vi skulle ha signerade och just när jag rotar i väskan efter en penna kommer Lise förbi. "Ah, du har min tröja. *solt*" "Ja, du ska få signera den sen också, sa jag och tänkte på tröjan jag höll i. "Men det har jag ju redan! Det står ju Lise här" svarar hon och pekar på min rygg. "Jaha, du menar den! Nej jag menar den här!" sa jag och höll upp tröjan. "Ok, det fixar vi på bussen" sa Lise och sedan gick vi in. Första spelarn vi möter på bussen är Ulla-Karin som stoppar mig direkt. "Moa (hennes dotter) frågar efter dig hela tiden, haha!" och jag svarade att hon är supergullig och att Ulla skulle hälsa till henne att jag kommer upp och vaktar henne snart igen. Sedan var det bara att krångla sig fram i bussen, över Emma och Erikas väskor och sedan in på ett säte bakom det Lise valde.

"Titta! Hon har min tröja på sig och min tröja med sig." "Ja, det är värt att stanna ett år till bara för den saken skull, eller hur?" svarade jag. "Jo faktiskt, hehe" sa Lise och Ulla som följt med oss bakåt i bussen instämde. Lise signerade tröjan och Erika sa "Jaha, då har vi avtalet signerat då. Det är bindande!" "Jo visst, ett bindande avtal" svarde Lise. Jag vet inte, men det lät hoppfullt i alla fall. Och är inte även ett muntligt avtal bindande? I så fall blev Lise där och då klar för UIK 2008! ;)

Myggan gick runt i bussen och fixade autografer på en tröja och undertiden kom fler och fler spelare in i bussen. Först var det riktigt livat och en del sjöng "sm-guld, sm-guld, sm-guld" men när bussen sedan åkte tillbaka till hotellet så blev det väldigt lugnt. Roland informerade via mikrofon om tider för middag och bussfärd till en klubb och sedan var vi framme vid hotellet. Emma och Erika ser en hund och påstrå att det är Thelma (Lises hund). "Nä det är INTE Thelma!" hävdade Lise flera gånger. Emma svarade "Det kanske är Thelmas evil brother". "Thelmas evil brother?". Ja så där höll det på tills spelarna försvann i på hotellet och upp till deras rum.

Myggan, Linda och jag satte oss ner mitt imellan två matsalar och snackade och sa hejdå till alla när de gick in för middagen och sedan åkte vi hemåt igen. Det här var slutet på damallsvenska för i år. Som Myggan påpekade "Det här var kanske sista gången man såg vissa av dem...."