Torsdag 22 november

Nu håller sig febern troligtvis nere runt 38* istället 39* så jag ska försöka skriva lite om årets sista (?) Umeå-resa.

Torsdag 22 november
När jag landat i Umeå och fått skjuts till mitt rum så försökte jag ta mig till OK för att köpa nåt ätbart. Det var lättare sagt än gjort, eftersom isen täckte hela trottoarerna men jag lyckades hasa mig fram. På vägen hem möter jag kanslisten Petter och en stund senare kommer Ljungan farandes i sin bil förbi mig.

Efter lite mat gick jag till kansliet och pratade lite med 2 praktikanter från Jitex. De var omtyckta av alla kanslister och jag förstod snart varför. Telefonen ringde, Petter bad de att svara så jag förklarade vad de skulle säga. Den ena praktikanten lyfter luren "Umeå IK, det är Caroline". Hon såg sedan jätteförvånad ut och la på luren. "Han (som ringde) sa bara 'nä!' och slängde på luren!", haha. Jag skrattade så jag låg dubbel!

Sen var det dags att fixa lite inför matchen så Suz och jag begav oss till Gammlia och satte upp en stor affisch om hennes bok i supporterboden. Flera läktarvärdar kom och hälsade och vi pratade om både det ena och det andra. Spelarna kom strax efter och hälsade medan de hasade sig fram i halkan. Vi följde efter in i korridoren och värmde oss. Jag passade på att få mina shorts signerade av Karro (det är ju hennes från början...) och hon sa att hon inte kände igen dem, vilket jag förstår. De användes bara under semifinalen i Women's Cup i Oslo. Men jag ville inte låta allt för insatt just då. ;)

Medan spelarna började värma upp passade jag på att byta om till varmare kläder så att även jag blev redo för match. När jag kom tillbaka ut på läktaren så hade Karl kommit och vi satte sedvanligt upp våra flaggor. När inmarchen var nära så tänkte vi att vi fick nöja oss med röster och små tutor men plötsligt dyker en killkompis till Elaine upp med bongotrummor, tamburin och maracass! Vilken samba det blev (i alla fall från honom), opa! =) I andra halvlek blev vi några till då några bekanta till Maria Bergkvist gjorde oss sällskap. De hjälpte oss verkligen att sjunga våran spontant påhittade ramsa tillägnad Maria eftersom det var hennes sista match. "Å vi kommer sakna Bergkvist, å vi kommer sakna Bergkvist. Å vi kommer sakna Bergkvist, för hon är så jävla bra!"

Efter matchen kom spelarna fram och gjorde vågen och hissade sedan Berka. Emma och Erika sprang fram till oss och hjälpte till med ramsan och även Elaine kom fram till sin kompis. När flaggorna var nedplockade så gick vi och värmde oss i spelarkorridoren och se motståndarlagets ledarstab inta riktigt starka drycker. Inte bara se förresten, det osade ganska ordentligt i korridoren!

Karl stoppade June som höll på att springa rakt in i pennan men blev överlycklig och skrev en personlig hälsning på hans tröja. Ulla-Karin gjorde high-5 när hon passerade och Lise passade på att ge mig en kram och frågade om jag skulle på banketten innan hon gick hemåt. Tillslut hade alla, inklusive ledare, åkt hem. Alla utom Karro, Berka och jag. De kom i korridoren och jag packade ihop mina prylar, sa hejdå och började gå hemåt. På min väg hem så passerade jag Berkas bil och hon frågade om jag ville åka med, men jag avböjde på grund av den korta sträckan och sa hejdå igen. Tillslut hade jag hasat mig fram till rummet och kunde slappna av efter en lång men väldigt kul dag!