Falköping - UIK

För snart en vecka sedan så var det åter igen dags för match. Jag drog med mina föräldrar och min morbror och sedan bar det av mot Skövde. Oj det var konstigt att komma tillbaka till staden jag bott i i 3 år! Området jag bodde i, vägen som man åkte med bussen varje dag, högskolan, hus där kompisar bodde... ja allt. Det kändes kul men lite tomt samtidigt med tanke på att varken jag eller de flesta kompisarna bor kvar där. Hur som helst så åkte vi till en restaurang och åt lunch med Myggan och Linda och då fick vi också reda på att UIK bodde på ett hotell i Skövde. Ett hotell som jag tusen gånger har stirrat på medan jag väntat på bussen och tänkt "där kommer nog aldrig UIK att bo". Men tji fick jag! ;)

Efter maten bar det sen av mot Odenplan i Falköping. Redan när vi kom dit så var det en hel del folk på läktarna, en högst ovanlig syn eftersom vi brukar vara i det närmaste ensamma! Vi passade på att växla några ord med Tobbe som sålde supporterprylar innan vi gick upp och bokade platser på läktaren. Sen satte vi upp flaggor och en läktarvärd var snäll att hjälpa oss att flytta på UIKs avbytarbås så att vi kunde tejpa fast flaggorna. Just när Linda och jag hade trängt in oss bakom mitten av båset så kommer UIK ut för att känna på planen. Jag pratade lite med Roland och Larsa innan alla gick tillbaka in omklädningsrummen.

Till skillnad mot de flesta ställena så var det riktigt bra underhållning i Falköping. Ett band spelade live och fick hela publiken att stå upp, klappa/vifta med händerna och sjunga med i låtarna. Om det hade något att göra med att sångaren var utklädd till kvinna låter jag vara osagt. ;) Dessutom kom en trumkår och höll igång innan matchstart. De blev dock lite osäkra när Myggan och jag la oss i, hehe.

Efter matchen var det total kaos eftersom alla som skulle ner från läktaren gick förbi framför oss. Vi lyckades i alla fall visa oss så att UIK kunde komma fram och tacka oss. Sen blev det "Uppdrag: Autografskrivning" för de flesta och framförallt för Marta. Hon stod i minst 40 minuter och skrev autografer. Carola kom fram för att prata med sina föräldrar och fick sen syn på Myggan och mig. "Men, är ni här?!" Ehr...jo syndes/hördes inte det? ;) Sedan blev hon upptagen då min gamla klasskompis Christoffer, numera reporter på Radiosporten, ville ha en intervju. Riktigt kul att träffa honom också och vi hann prata lite efteråt innan han skulle veva ner masten och åka tillbaka till Skövde. Jag växlade några ord till med Carola och sedan bar det av hemåt igen.