AIK - UIK

Lika bra att hålla grytan kokande... I onsdags, på självaste nationaldagen, var det dags för ännu en match. Myggan och Linda kom förbi och hämtade mig och sen bar det av (i ganska hög fart) mot Stockholm. Självklart körde vi lite fel, hade ni väntat er något annat? ;) Det berodde dock inte på oss utan på den j*kla vägbeskrivningen på Eniro som gjorde att vi hamnade i Vällingby tillslut eftersom det inte fanns någon skylt mot Nortull, som Eniro påstod att det skulle göra. Så vad gör man när man inte hittar? Jo man kör mot Stockholm C och tillslut hamnade vi på gator som fanns med på våran lilla stadskarta. Det innebar bara att vi var tvugna att ta en ofrivillig sightseeing förbi slottet, Kungsträdgården, Drottninggatan och diverse andra ställen mitt i centrala stan.

Tillslut kom vi fram till hotellet UIK bodde på och spelarna var precis på väg till bussen. Vi pratade med Andrée, Larsa och Johnny (busschaffisen) innan vi hoppade in och sen åkte vi till Skytteholms IP. Där gick vi sedan runt planen för att komma till en liten läktare precis bredvid den ena avbytarbänken. Då var det 3 personer som var i stort behov av både toalett och mat så det blev bara att lämna grejorna där och skynda sig tillbaka till huvudläktare. Där pratade vi ännu en gång med Tobbe och jag passade på att köpa en Marta-replikatröja.

Så tillbaka till "våran" läktare där Linda och jag hängde upp flaggor medan Myggan skrev text på flaggor till Sanna och Fia. Allt gick fort, några bekanta ansikten kom och gjorde oss sällskap och plötsligt började matchen. Solen smög sig närmare och närmare oss och när andra halvlek började så hade vi solen rätt på oss. Puh va varmt det var! Det är stunder som dessa som jag är glad att jag är tjej och har någorlunda koordination. Annars hade det absolut inte gått att trumma och fläkta sig med matchprogrammet samtidigt! Myggan och jag gömde oss under en flagga för att få lite extra solskydd, eller framförallt värmeskydd, och det fungerade ganska bra.

När matchen var slut sjöng vi "Segern är vår" och laget kom fram och klappade i takt med oss och stod där ganska länge. Karro skrek något som vi inte hörde och kom sedan fram och pratade medan de andra gick tillbaka mot mittcirkeln. Hon sa bland annat att det var skönt att få göra lite mål på Fia och att det var jobbigt att det var så varmt. En halvlek hade räckt tyckte hon och vi höll med! ;) När Karro gick så höll vi upp våra "Tack Sanna..."- och "Tack Fia..:"-flaggor. Steve gick förbi, läste och gjorde tummen upp. Efter att båda spelarna blivit intervjuade så lyckades vi tillslut ropa fram dem till oss. Fia gjorde flera bugningar till oss medan Sanna stod och läste på sin flagga. Det tog också en stund innan de förstod att de fick flaggorna. Linda fick sin Lundgren-tröja signerad och sedan sa vi hejdå till dem. Vi packade ihop alla flaggor och alla övriga grejor och gick sen mot huvudläktaren.

Där försökte jag få ett par Ljungberg-shorts signerade men Ljungan hade riktigt bråttom eftersom hon skulle gå på landskampen. Däremot gick det lätt att få Marta-tröjan signerad. Spelarna sa hejdå till oss när de passerade och Ulla-Karin gjorde hi-five med oss. Lise kom och bokstavligen släpade sig fram och jag trodde att hon skulle ramla ihop på våra väskor. "Sista kvarten var riktigt jobbig. Hade liksom ingen energi kvar alls" sa hon innan hon sa hejdå och gick till bussen. Larsa sa hejdå och sen åkte bussen. De flesta spelare skulle flyga hem direkt nämligen. De få som var kvar i området, plus de flesta ledare, skulle gå på landskampen.

Vi begav oss mot tunnelbanan och kände oss lagom normala när vi åkte nedför rulltrapporna medan ALLA andra åkte uppåt, de flesta i blå/gul klädsel. Riktigt kul att se lite av atomosfären inför en landskamp! Väl framme vid hotellet så var det bara att hoppa in i bilen och bege sig hemåt igen. Hur många trafikregler vi hann bryta på resan (främs på vägen till Stockholm) låter jag vara osagt. Men vi kom både fram och tillbaka hur säkert som helst, och det är väl ändå det viktigaste?!