Guldfest i Karlstad

Jag, mina föräldrar och min morbror satte oss i bilen och åkte till Karlstad i lördags för att heja fram UIK till SM-guld.

När klockan var runt 13.30 så var även Myggan framme i Karlstad och vi åkte till tågstationen för att hämta upp han och Evelina där. Vi åkte till Tingvalla IP och stod och väntade utanför grindarna medan min pappa åkte in mot centrum igen för att hämta mamma och morbror (vi fick nämligen inte rum alla i bilen). Efter ett tag kom även Linda. Så vi stod och försökte bestämma oss för om vi vågade rusa in genom den öppna grinden när korv/godis-försäljare som stod i närheten inte såg oss. Tyvärr tvekade vi en hel del, bl.a. var jag tvungen att vänta på familje medlemmar... Så kom de och efter bara en liten stund kom även Roland ut. "Är ni laddade?" frågade vi. Och jo, nog var de laddade menade han. Mamma är nog lite mer framåt än vad vi var...hon gick in nästan på en gång men började direkt prata med en QBIK-funktionär innanför grindarna. "NEJ!" tänkte vi alla...min morbror kom ut igen... men mamma kom tillbaka och vinkade in honom igen och så hängde alla på. Inte ska man gynna QBIK med inträde inte!

Själv stannade jag kvar och pratade med Roland. Han erkände lite smått att det nog skulle bli fest på kvällen... Så kom bussen, spelarna tog sina väskor och gick in. Jag hejade på i princip allihop. I vissa fall hejade spelarna först och i andra tvärt om. Kul att de känner igen mig nu (och det skulle faktiskt vara lite konstigt annars!) och alla verkade vara på ett glatt humör. Så gick vi in och jag tog sällskap med Suz fram till "spelartunneln". Efter uppsättning av min banderoll och lite snack med TV4s studioman bl.a. om vad "bruschla" betyder, så gick jag till Agneta vid supportershops-bordet och pratade lite. På vägen tillbaka till klackens område igen så mötte jag Tobias (han som skickar ut supporterprylar) och hejade.

Därefter kom problemen... vi hade massa flaggor, många ganska stora, och det lilla staketet vi hade framför oss var så lågt att man lätt kunde kliva över det. Vi fick därför placera ut flaggorna lite här och där på läktaren. Min banderoll, en brasilianks fagga, en svensk och en finsk fick vi tillslut upp på det lilla staketet. Myggans stora UIK-flagga fick vi lägga på några stolar (tog upp tre rader), en stor svensk flagga och en med klubbmärke och "UIK - still going strong" hängde vi på pressläktarens bord. En skånsk flagga med "Westberg" på fick den utsökta platsen precis över spelartunneln. Så kom Suz med en jättestor flagga som egetligen används som duk vid supporterförsäljningen men som inte behövdes. Den satte vi upp, efter mycket om och men, på andra sidan spelartunneln.

Spelarna kom in, vi tutade och trummade. Direkt såg vi en tv-kamera rikta sig direkt mot oss...och så vände man på huvudet och då stod en fotograf med teleobjektiv där och fotade oss... Ooookej nu kör vi! Matchen drog igång. Vi hade fullt upp med att skrika, trumma, ta bort konfetti från trummorna, bestämma ramsor... allt sånt. Så visst såg man matchen men det var mycket planering och sånt samtidigt.

Vid halvtid så hade vi fått löpsedlar från VF och innan slutsignalen fick vi även från Aftonbladet. Så när slutsignalen gick så klättrade folk hit och dit på läktaren, i princip alla hos oss hade löpsedlar, vi trummade, tog kort, sjöng... Laget hoppade runt, tackade QBIK och kom sen springades mot oss. Jag och Evelina hände på avbytarna som började göra vågen. Tillslut så gick alla i laget ihop och så körde vi alla vågen och skrek "hej!". Även ledarna hade nu kommit och bildade ett led bakom spelarna och gjorde samma sak. Så spelades "Vi ger aldrig upp" i högtalarna, Evelina och jag hoppade runt och sjöng så gott vi kunde. Kan meddela att jag blev hes redan efter ca 15 min av matchen så skrikandet/"sången" efter det blev ju inte så fin...

Efter en liten ring och massa hurranden så fick alla spelare som sprätt i benen och bokstavligt skuttade ut i omklädningsrummet, många tittade på oss och klappade på vägen ut. Därinne blev det då lite fontän av mouserande vin. Jag ringde Suz och efter en lång väntan så kom hon så jag kunde komma in där. Då var det mesta av firandet redan slut. Golvet var kladdigt och enligt uppgift så var det just där som den mesta av vinet hade hamnat.

Frida kom efter att ha pratat i telefon och jag frågade om hon kände igen sin träningströja från förra året, vilket hon så klart gjorde. "Jag undrade om någon skulle vara intresserad att köpa de där svettiga sakerna..." (tack...) "Äh, de är väl tvättade, hoppas jag!" svarade jag. "Jo, men jag undrar om det hjälper, haha" "Hehe, det är ingen fara" försäkrade jag och så grattade jag henne också. Spelarna gick ganska snabbt till bussen sen, Påla och Emma stod en stund vid tunneln och väntade så jag grattade de också. Sjöa och senare Mosan gick förbi och jag passade på att gratta de också och de sken som solar och tackade. Marta skrev autografer undertiden och eftersom alla hade gått så gick jag därifrån och vi begav oss till bilen.

På vägen till bilen passerade vi bussen som nu hade en fin löpsedel med "GULD 2005" fram på rutan. Jag chansade lite och vinkade (visste inte om de kollade eller var upptagna med att prata). Mosan, Sjöa och några till (tror det bl.a. var Karro och Frida, såg bara händer) vinkade tillbaka. När vi stod vid bilen sen så kom Evelina, Myggan, Linda och Anders. Vi pratade lite och med frasen "vi ses om en vecka!" så bar det hemåt igen.