På äventyr i Mölndal

Fredag
Åkte tåg till Skövde där jag blev upplockad av Linda (kompis från Skövde) och tillsammans bilade vi ner till Mölndal. Väl där så åkte vi till Kållered för att plocka upp Karl och Evelina (andra UIK fans) och sen åkte vi och checkade in på vårat vandrarhem. Evelina slog på klockan vid receptionen men den funkade inte. Tur då att vi hade vår egen ringklocka, Karl, med oss som slog på klockan och sen sa "Pling!" ganska högt. Det funkade!

På väg till Fröbovallen så blev vi lite osäkra på om vi skulle ta den tänkta parkeringen eller om vi skulle chansa på att stå vid bostadsområdena. Det slutade med att vi åkte mot parkeringsvakterna samtidigt som Karl på sin bredaste Ume-mål sa att man borde få rabatt om man åkt mer än 24 mil, och då skulle han få stå helt gratis. Alla började gapskratta och det var svårt att samla sig tills vi kom fram till vakterna.

Första UIKaren vi såg var Hans Aggling (andratränare) som tyckte att det var kul att se oss. Vi gick in och bestämde oss för en läktardel att stå på. När vi skulle börja sätta upp flaggorna så märkte vi att vi hade glömt tejpen så jag gick för att hitta materialförvaltaren. På väg mot klubbstugan mötte jag Anna Sjöström (landslagsspelare) och hälsade och väl framme så hittade jag Suz (marknadsansvarig) och hejade och pratade en hel del. Bakom oss stod Anne Mäkinen (finsk landslagsspelare) och tittade ut genom fönstret på dörren in till omklädningsrummet. Hennes blick var helt tom och vi fick sen reda på att hon hade feber och blev skjutsad tillbaka till hotellet.

Jakten på tejpen fortsatte och jag guidade Suz till en dörr där jag såg Hasse gå in. Sakta smög hon in på tå och ut kom sedan Andrée (tränare) och sa "Nejmen hej, kul att se dig!" och jag sa detsamma. Så pratade vi lite innan Suz kom och sa att materialförvaltaren skulle komma med tejpen när spelarna tejpat färdigt.

Så fördrev vi tiden lite genom att gå mellan läktaren och smita in på den fritidsgård där Suz och ledarna var för att värma oss lite. Några Jitex-funktionärer kom och frågade om vi åkt ända från Umeå varav vi lät Karl svara, hehe. Matchen mellan Jitex-Linköping tog slut (0-0) och vi försökte få Frida Östberg (min favoritspelare) att gå åt vårat håll genom telepati. Det funkade efter ett tag och vi fick några tröjor signerade. Hon sa bland annat att "det är så ovant att spela på stor plan, det har vi inte gjort i år än. Och här är det lite... När man spelar så blir det: oj, där var det en skog, nej, jag går nog åt andra hållet istället!" Hon sa att vi skulle hålla oss varma vilket vi försökte göra.

Matchen var helt ok och UIK vann med 3-1. Hanna Ljungberg kom förbi i slutet, kollade upp på oss och sa "Fryser ni? Hehe" och vi darrade lite och svarade ja. Spelarna hade väldigt bråttom ut, vilket vi verkligen förstod för det var svinkallt! Minst -16*C, och efter mer än 2 timmar ute så var det många kroppsdelar som man inte kände längre. Vi gick mot UIKs minibussar och fick bland annat ett "hej då!" från Marta. På vägen tillbaka till parkeringen så gick Karl med UIK-flaggan i topp och vi vinkade till UIK när de åkte därefrån. En föredetta UIK-spelare tutade på oss och vinkade när hon åkte förbi i sin lilla bil. Vi begav oss sedan in till Mölndal för att äta och lyckades efter mycket om och men hitta en restaurang. Tack vare deras gul/svarta skylt. Självklart åt vi där och sen åkte till tillbaka till vandrarhemmet och sov.

Lördag
Dagen började med frukost och titt i GP där det fanns en bild på Malin Moström (landslagskapten) i närkamp. Straxt innan 11 ringde Suz till mig och undrade om vi hade kamera, de var tvungen att ta lagfoton och självklart skulle vi fixa det!

Runt 11.30 kom vi fram till Fröbovallen och mötte Myggan (UIK supporter) direkt vid parkeringen. Jitex-funktionärerna (samma som dagen innan) frågade igen om vi åkt från Umeå, varav Karl svarade "jo vi pendlade i natt..." eftersom frågan var så himla dum. Väl vid läktaren så satte vi upp våran överraskning till Frida Östberg. En flagga med texten "Tack Frida för tiden i UIK" på. Under presentationerna så jublade när Frida presenterades. Hon tittade åt vårat håll direkt och vinkade.

Under de sista 10 min så tog vi ner flaggan och skrev varsin hälsning till Frida och sen höll vi i den resten av tiden. Frida blev utsedd till matchens lirare i hennes nya lag och vi jublade. Precis när det slutade så ringer Suz igen och säger att det är dags för lagfoto. Så jag och Linda fick springa till en annan läktare där några spelar redan var. Det var bara att fota järnet men efter ett tag så tyckte jag att det räckte.
Jag: Är ni med på ett flumkort?
UIK: ....
Jag: Oooookej, hehe. Tack så mycket!
UIK: hahaha tack

Sen håller Suz på att skrämma livet ur mig. "Jo de här bilderna ska bli vårt officiella lagfoto...till Nya Mål." (en tidning) *pust* Vi skyndade oss snabbt därifrån för att hinna tacka av Frida.

Hon stod redan och höll i sin flagga så jag tog några kort vid sidan av och frågade sen om jag fick ta ett (där hon tittar i min kamera). Hon skulle bara torka några tårar först. Sen pratade vi lite och hon var verkligen rörd. "Tack så mycket, vekligen! Puss och kram!" och sen fick vi varsin kram och sa att hon helt klart förtjänade det. 11 år i UIK! Det var det minsta vi kunde göra! Då kramade hon om flaggan hårt, la en hand på sitt hjärta och tackade så jättemycket igen. Sen var hon tvungen att gå innan hon skulle börja storgråta så vi sa hejdå och drog oss tillbaka till läktaren.

Dags för UIKs match och när Sanna Valkonen (finsk landslagsback) blev presenterad så spände hon sina biceps och pekade på sig själv med tummarna. Lite lagom kaxigt sådär, hehe.

Även denna match blev det vinst, 3-1. Vi insåg att vi skulle ta hem Jitex Cup och sjöng "segern är vår". Slutsignalen kom efter ett tag och vi fortsatte sjunga "segern är vår" blandat med "UIK är de bästa...". Laget joggade fram till oss, gjorde vågen, klappade händerna och flera av spelarna skrek "tack!" och "bra jobbat!".

Spelarna gick sen av planen varav vi fick bråttom att ta ner alla flaggor och hinna till minibussarna i tid. Materialförvaltaren skrek på mig och tackade och jag bad honom hålla spelarna lite så vi skulle hinna dit. Det gjorde vi...nästan. De flesta spelarna satt redan i bussarna, självklart just de spelarna som vi skulle ha tag i.

Flera av ledarna kom och tackade. "Oj va du var hes!" sa tränaren till mig och jag påpekade att så blir det med matcher två dar i rad, hehe! Hanna Ljungberg kom förbi och sa "bra jobbat, tack för idag!" innan hon gick mot den sista minibussen som var kvar. Den åkte förbi oss och både ledare och spelare vinkade till oss.

Vi sa hejdå till Evelina och Myggan, skjutsade Karl tillbaka till vandrarhemmet och begav oss sen på väg hemåt. Men innan dess så ringde jag Suz för att kolla om UIK bodde på ett hotell som vi åkt förbi säkert 1000 gånger. Nej, det låg någonstans inne i själva Göteborg. Vi kollade om det gick att åka dit för att få våra tröjor signerade och vi fick några få beskrivningar av vad som låg i närheten. Inte lätt att hitta men vi provade. Plötsligt ser vi en skylt som påminnde om gatan vi skulle till så vi åkte ditåt, hamnade i en rondell och helt plötsligt dyker rätt gatuskylt upp. Vi hittar hotellet, parkerar, ringer Suz igen. Spelarna är utspridda men vi kunde lämna tröjorna i receptionen. Hmm... vi gick in i alla fall och såg ledarna, och ett par spelare sitta vid ett bord så vi sätter oss där i receptionen.

Några andra spelare kommer, hämtar mat och går upp på sina rum igen. Dock inte de spelare som vi skulle ha tag i. Vi blir tvungna att åka och Linda lämnar därför en tröja i receptionen som Suz skulle ta hand om. Vi åker hemåt och på vägen hem så var jag i kontakt med Karolina Westberg (landslagsback och ny personlig favorit) som hälsade och tyckte att "Det var härligt att höra er!". Det lär UIK få göra många gånger under säsongen. Usch det är allt för lång tid kvar till säsongen startar. Man börjar nästan redan få abstinensbesvär igen...