UIK på min hemmaplan

I går besökte UIK Örebro! Jag, mina föräldrar och min morbror åkte hemifrån ca 13:30. På väg till Behrn Arena så ringer Linda och säger att hon och Myggan redan är inne. Tillslut så är även vi framme och vi släpper av mamma och morbror vid en entré och de går in. Pappa och jag åker och parkerar bilen och tar alla väskor och går mot huvudläktaren. Där utanför står ett helt gäng KIF-funktionärer som hejar och vi stannar utanför en dörr där bortalagen brukar gå in. Då kommer en dam och frågar om vi ska in och jag förklarar att vi väntar på UIK. Tanten säger att de ska in vi dörren på andra sidan läktaren så vi går dit. Hon kommer fram och hälsar och det visar sig vara Karin Tellås, ordförande i KIF, och frågar om vi jobbar åt laget. Min smarta pappa säger "Vi är UIKfans!" och hon svarar "då skulle jag egentligen inte släppa in er men ok. Jag trodde att ni jobbade åt Umeå". "Det gör vi!" svarade jag snabbt och sen gick vi in. Vi går upp på läktaren med väskorna och kollar runt lite. Sen går jag tillbaka ut igen för att vänta på bussen.

Då kommer Linda och Myggan där och jag undrar varför de gick ut när de redan var inne! Men tydligen hade funktionärer kollat av läktaren... Efter en kort stund kommer Roland och Dockan ut genom dörren och pratar lite med oss. Så kommer bussen och flera av spelarna hälsar på oss innan de går in. Tillslut så har alla gått in och jag går fram till dörren. Linda undrar om de kan smita med, vi kollar lite åt alla håll och sen sticker vi in allihop, ut på planen och upp på läktaren. Sen gick en lång tid åt att sätta upp alla flaggor som vi har. Eller vi och vi... Myggan har ju sytt för det flesta faktiskt. Spelarna kommer ut och kollar in planen och står och spanar in våra flaggor en stund. Det syntes riktigt bra vilka som var där i alla fall. :p

Efter lite städning av stolarna (KIF borde fixa bättre funktionärer, så inte vi UIKare måste fixa allt själva!) så var det bara att packa upp diverse instrument och kameror. Spelarna kom ut och värmde upp. Många körde nån ny grej där en låg på marken helt "ledlös" och en stod bakom och lyfte upp personen. Vi vet dock inte om det enbart var för skoj skull eller om det hade nåt avslappnande syfte. Mosan slappnade i alla fall av riktigt bra! Annars rullade allt på som vanligt medan fler och fler supportrar hittade fram till klacken. Att stället var fullt med affisher kanske hjälpte en del i alla fall.

Så var det dags för match. Inmarsh och presentation var precis som det brukar. Matchen startade och vi började lite lätt med "UIK *dunk, dunk, dunk* som skallrade rejält över arenan. I början var matchen ganska jämn även om UIK hade övertaget. Bland annat så har Marta 2 frilägen innan KIF får en hörna som tar på en KIF-mage och turligt kommer in i mål. Inte alls rättvist. UIK kör på men i straffområdet tar det stopp. Tillslut så kommer äntligen kvitteringen, även den på en hörna. Vi såg inte vem som gjorde det och speakern väntar ända till halvtid innan Lisa Dahlkvist annonseras för målet. Efter matchen sas det dock att det var självmål. Hur som helst så stod det 1-1 i halvtid med klart UIK-övertag. I pausen upptäcker vi även att Maria Nordbrandt, Kicki Wiklund och alla tre Marklund-systrarna har satt sig i närheten av oss. Bra val av platser måste vi säga! ;)

I andra halvlek så är KIF nästan inte över mittlinjen. Jag minns bara två gånger, en gång med ett skott ca 2-4 meter utanför och så en situation där det blir frispark. Anne Mäkinen blir förbannad och kastar iväg bollen vilket resulterar i gult kort. Annars så var spelet helt på KIFs planhalva. Efter ett inlägg av Marta så lyckas Lise Klaveness göra 1-2, härligt! Det kunde dock lätt ha blivit 5-7 mål till för UIKs del men de hade otur och svårt med avsluten och så spelade Kristin Hammarström bra i KIF-målet. Hur som helst så körde vi "framåt Ume, in med bollen", "öka takten, Umeå" "UIK är de bästa" och "kämpa Umeå" en hel del. Efter slutsignalen blev det såklart "Segern är vår" ända tills spelarna kom och tackade oss.

Marta kom ganska snabbt fram till autografjägarna. Lise kom gående och stod sedan länge i läkaren Lars armar och grät. Vi vet inte varför, men hon var i alla fall riktigt ledsen. Efter att ha torkat tårarna så gick även hon och skrev autografer och efter en stund kom Sanna också.
Karro kom fram och fick en liten present av mig och fyllde i signeringen på min tröja, som hon lovat att göra. Jag lovade Linda att fånga Mosan och efter en stund så ser jag hur hon närmar sig och är på väg till spelartunneln men jag hinner fram och Linda får sin efterlängtade autograf. Undertiden har Linda stoppat Karro och vi tar lite kort. Sen stoppar vi Mosan igen och tar kort även med henne. Roland tackar när jag går förbi och sedan går han fram och börjar brottas med Andrée. Bilderna på det har ni säkert redan sett på uik.se.

Så var ännu en match slut. Att 4-5 timmar kan gå så fort...