Nära nu

Nu har jag tänkt och tänkt och tänkt. Beslutet är riktigt nära nu. Det som förut såg ut som motargument har helt försvunnit. Ok, jag skulle bo långt från familjen och släkten men det går faktiskt förbindelser. Det blir till och med en fördel eftersom jag kommer att uppskatta mer att vara hos familjen när jag väl är där. Dessutom försvinner massa dyrbar tid nu när jag åker hem rätt ofta, för då hinner jag inte med allt som måste göras i lägenheten. Det blir skönt! Kompisarna... ja de är ändå utspridda i hela Sverige och dessutom är chansen att bli bra kompis med några i Umeå mycket större än den är här. Så får UIK-polarna någonstans att bo när de kommer upp och ska se matcher. ;)

Som en handläggare på Arbetsförmedligen sa (usch, trodde aldrig att jag skulle få nån nytta av något som kom därifrån!): "man vet aldrig hur det kommer att vara förrens man har testat. Och funkar det inte så är det bara att flytta tillbaka". Så sant så. Dessutom är jag ung och bör testa på lite nu innan det "är försent". Mina föräldrar är dock lagom glada men som min jobbarkompis sa: "föräldrar kommer aldrig gilla att man flyttar. Inte ens om det är 100 meter bort.". Klok tjej!

Hur som helst så är det inget jag kommer att göra nu innan sommaren. Jag vore ju dum om jag skulle flytta snart och missa min semester! Nej, förmodligen blir det till hösten. Som Hanna så klokt påpekade så måste jag bara fixa jobb och bostad först. Det är ju en förutsättning för att det ska fungera.