Hammarby-UIK

Igår var det äntligen dags för match igen. Jag och mina föräldrar hoppade in i bilen och tog oss ganska smidigt fram till Kanalplan. Enda nackdelen var att vi såg en trafikolycka, där en person låg på marken med ambulanspersonal och brandmän bredvid sig och fick dropp, på Götgatan i Stockholm. Väl framme så tog vi väskor och gick in på arenen för att se var vi skulle sitta. Straxt efteråt ringde Linda som precis hade gått av tunnelbanan och sett UIK-bussen passer när hon gick mot arenan. Det dröjde inte länge innan spelarna gick förbi och hälsade. Erika frågade om vi var på g och Lise frågade hur vi mådde. Själv var hon "gammal och skruplig". Vi hann även säga grattis till Berka som fyllde 30år! Sen ringde Linda igen och jag släppte in henne på arenan och hann precis stänga grinden när Steve Galloway kom, så vi var snälla och släppte in honom också. ;)

Vi satte upp våra flaggor och även en "Grattis Maria 30år"-skylt medan Andrée hade genomgång med laget. De kom sen ut för att känna på planen och de flesta gick direkt fram till grattisskyltarna och kollade och undrade vem som gjort dem. Sen tittade de på oss... Det verkade faktiskt som om de inte visste att Berka fyllde år innan dess, för när Berka sen kom ut på planen så började de sjunga och hurra för henne.

Jag passade på att stoppa Lise så att hon kunde signera min replikatröja och samtalet blev smått förvånade för mig, minst sagt.
Lise: Men, det är ju min tröja! Man är så van att det står Marta eller så.
Jag: Självklart ska jag ha din!
Lise: Hur har du fått tag i den här?
Jag: Jag har beställt den.
Lise: Jaha. Alltså, det är ju du som har min tröja men du är min hjälte Annso! Det är jag som borde ha din tröja.
Jag: Va? Haha, nej...
Så pratade vi lite till innan jag tackade och hon gick till de övriga i laget.
Sen dröjde det inte länge förrens vi hörde:
Lise: Ni har en norsk flagga men ingen svensk. Bra där!

Roland kom förbi och gav mig en påse med supporterprylar som jag fick i uppdrag att sälja vidare till en tjej. Emma, Erika och Elaine kom upp och satte sig på läktaren. Precis när jag hade packat upp trumman kom Erika fram och ville trumma. Hon gjorde några tappra försök till rytmer medan Elaine satt och led och sa "neeej, neeej". Efter en stund kom två tjejer som pratade engelska och frågade efter påsen. Det visade sig att de var från Manchester respektive en ort utanför London och hade bilat runt i Sverige för att se olika fotbollsmatcher. Bland annat hade de åkt bil upp till Umeå och tillbaka till Stockholm igen. Fler supportrar kom till vår läktardel, bland annat bekanta till Berka samt kompisar och släktingar till Lisa. Det slutade faktiskt med att det bara var UIKfans på läktaren vi var på! Mitt upp i alltihopa så letade en fuktionär upp en annan funktionär som tydligen hade spelat trumma vid högvakten på Slottet i Stockholm. Hon var lite ringrostig men trummade ändå loss som sjutton medan jag bara satt och stirrade och undrade om det verkligen var min trumma som framkallade ljuden.

Straxt innan matchen gick Tomas Dennerby förbi och vi skrek "Dennerby! Vet du vem Westberg är?" "Nja...nej, vem är det?" sa han lite på skoj. Vi skakade på huvudet och svarade "Nej, det var det vi tänkte..." Där fick han något att tänka på inför VM!

Så var det äntligen dags för match och jag började trumma straxt innan spelarna kom ut ur omklädningsrummen. De stod en stund bakom/vid sidan av läktaren och gick sedan förbi oss och stannade vid mittlinjen. Karro tittade upp mot oss och log, Lise drog av en liten dans och det började skaka lite rytmiskt i Elaine också innan de gick in på planen.

Matchen i sig har nog de flesta sett och det var väl ingen höjdare direkt... Men en vinst är en vinst och det var det som behövdes! Efter matchen kom laget fram och tackade som vanligt och Lise skrek något i stil med "bra jobbat, klacken!". Direkt efter matchen sa Linda hejdå och skyndade iväg till tåget hon skulle med. Berka kom upp på läktaren och fick presenter och Lisa pratade med sina bekanta. Karro kom förbi och sa "bra jobbat idag" och jag svarade "tack, detsamma!". Hon och Berka pratade sedan lite om att matchen varit tuff och ful fysiskt sett. Därefter hände inte så mycket utan det var dags att åka hemåt igen. Sådana här dagar går av någon anledning aldeles för fort!