UIKs guldfest 2007

Eftersom jag uppdaterar bloggen så snabbt *host* kommer nu en text om UIKs guldfest...

Fredagen 23 november
Dagen började jag med en tur till kansliet och fick hjälpa Dockan att hämta all tvätt från UIKs omklädningsrum. Han sa först att jag skulle sitta ner och läsa tidningen i 2 minuter innan jag behövde gå. Ok, tänkte jag och satt kvar. Då kom Roland in efter några få sekunder och ber mig gå över till Gammlia och hämta Women's Cup-pokalerna som befann sig där. Det var de 2 minutrarna!

VIP-värdinnan Vivianne ställde upp med sin bil så jag kunde packa både tvätten och pokalerna där, en salig blandning blev det. Det holländska laget som UIK mött dagen innan var på kansliet och handlade supporterprylar när jag kom tillbaka och därför blev jag återigen skickad till Gammlia för att hämta tröjor i rätt storlekar. Just när jag packat ner allt jag skulle ha, efter att ha gått igenom samtliga replikatröjor i förrådet så ringer Suz och säger att de behöver bara ha EN enda tröja. Tack för den!

Efter lite mat så bar det av till festlokalen, Droskan för att fixa iordning bordsplaceringen och dukningen. Suz och jag, som var de enda tjejerna på plats då (förrutom paktikanterna) drog oss hemåt ganska tidigt för att kunna göra oss i ordning och tog sedan sällskap tillbaka till Droskan. Väl där så pratar vi lite med Andrée och Hasse med respektive. De går sedan in i ett avskilt rum när gästerna började dyka upp så jag slog mig ner hos en av läktarvärdarna en stund. En kvinna kommer fram och säger "Är det du som är Annso?" "Ehr...ja..." "Var du på matchen igår, för jag satt bakom en tjej som såg ut precis som du. Jag var tvungen att fråga henne men det var ju inte du..." Det visade sig att kvinnan var målvaktstränarens fru. Hur sjutton kan hon känna igen mig?! Tillslut hade ganska många kommit och jag gick till min plats. Jag fick sitta bredvid en familj som alla jobbade hos sponsorn Myresjöhus. På min andra sida satt Karl.

Till förrätt fick vi toast med skaldjursmix, samtidingt som vår värd eller "toastmaster" förklarade att det var helt normalt att spelarna inte var där än. 2006 hade de varit 48 minuter försenade... vilket de slog i år eftersom de "bara" var 34 minuter sena! Bra jobbat tjejer, nästa år så...

Påla gick runt och flyttade lappar så att hon och Emelie kunde sitta ihop. June fick Emelies plats istället, ett par platser snett bort ifrån mig. Sedan drog det igång med att Berka firades och fick sin tröja inramad som present. Därefter serverades huvudrätten som var oxfilée och potatisgratäng. Mitt i maten började spelarna skika "bästa bordet" och *dunk, dunk, dunk*-dunkade på borden. Det slutade med att alla stod upp, skrek och besticken hoppade på borden. Sedan satte vi oss ner igen och åt några tuggor till. Då ställde sig Carola och Lisa upp och började sjunga "Hej, jag heter Johnny och jag jobbar på en knappefabrik" och tvingade alla spelare att följa med i rörelserna. Den lilla bravaden slutade med att alla spelare stod på sina stolar och "dansade" medan vi andra stod och klappade takten och sjung med så gott det gick.

Efter huvudrätten var det dags för sponsorerna att hålla tal. Klart roligast var chefen för Bilfrakt.se som också sitter med i UIKs styrelse. Han ropade upp Karro, Ulla-Karin och Berka på scenen för att ge present och blommor (båda i form av presentkort eftersom de är lättare att ta med ut på krogen). Sedan var det dags för honom att ge dem drinkbiljetter... "Men alla vet ju att idrott och alkohol inte hör ihop, eller hur?" Berka nickade oskyldigt . "Så därför måste vi gå hit till 'sponsorsidan' av podiet." Berka gick efter. "Här, grattis!" och så gav han ut drinkbiljetterna.

Sista talare (om jag minns rätt) blev en inte helt nykter Lisa Dahlkvist. Hon förklarade att nykomlingarna i år hade varit så JÄVLA oj-nu-svor-jag-igen fega vid insparken att de gjort en film. En film! Så därför blev alla nykomlingar 2007 uppkallade på scenen medan resten av laget stod bakom som stöd. Jari som är ny i tränarstaben höll ett kort tal där han bland annat förklarade att Ramona jag-gillar-att-ramla Bachman ju också är nykomling men inte fanns på plats. Sedan framfördes en låt tillägnad Andrée (melodi: Dunka mig gul och blå) med Carola på gitarr och Elaine på trumma. Riktigt bra faktiskt men tyvärr hördes inte texten så bra.

Så var det dags för den riktiga fotbollsgalan, samtidigt som vi åt kladdkaka till efterrätt.
Årets omöjliga: Emma, som sugt in luft från en ballong som hon trodde det var helium i, för att förvänga sin röst. Konstigt nog lyckades rösten förvängas vid andra försöket, trots att ballongen endast innehöll vanlig luft.

Årets modepryl: Ramona, som bär mössa vid samlingar, resor, träningar, tävlingar, middagar... Lise hämtade priset och passade på att visa Madde hur man ska göra när man har gjort det viktigaste avgörande målet i en jätteviktigt match. *joggade fram försiktigt, knöt nävarna vid höften med armarna i 90 grader och sa tyst "ja"*

Årets geografipris: Lisa, som på väg till Holland undrade var de var på väg för att nästa morgon fråga var hon var och hur stort Holland var.

Årets citat: Elaine, som till en av Umeå-tidningarna sa "jag skulle vilja ha lite högre lön. Det är inget krav, men jag önskar det..."

Årets funktionär: Åsa, som är domaransvarig och även har hand om kontakt mellan media och spelarna

Årets spelare: Karro, yes! Jag var riktigt nära att börja sjunga "Westberg är våran kapten, Westberg är våran kapten. Westberg, hon är alltid bäst. Westberg, hon vinner alltid guld" där men Karl ville inte riktigt så jag vågade inte börja...

Därefter delade publikvärdarna ut sina diplom med inledningen "Ifjol gav vi bort en sak. I år blir det något annat" aha... smart! Deras priser gick till:

Årets comeback: Ulla-Karin
Årets mittfältare: Elaine
Årets back: Påla
Årets målvakt: Ljungan
Årets anfallare: Madde
Årets glädjespridare: Erika och Emma
Årets ledare: Tobbe, Suz, Roland, Andrée, Dockan

Sedan blev i princip alla uppropade på scenen för att ta emot en inramad lagbild. När mitt namn ropades upp (efter att alla hade klappat i flera flera minuter) så jublade Lise och jag fick passa på att tacka henne lite innan jag kunde gå vidare till kön upp på scenen. När alla fått sina lagbilder så försvann de flesta från festen ganska fort.

Karl och jag tog lite luft och gick sen mot baren där jag växlade några ord med Ulla-Karin som knackade på min arm. Vi kollade lite på UIKs gamla lagbilder som fanns på Droskan innan vi gick fram till en tjej som aggerar tolk vid Women's Cup och som lär Ramona svenska. Då gick Emma, Erika, Lise och Lisa upp på scenen. De framförde den svenska nationalsången medan Lise satt på en stol helt i sin egen värld och klappade takten till nåt helt annat än nationalsången. Sedan tog hon micken och sjung den norska nationalsången. Hennes mamma, Carola, tolken och Karl som alla stod vid baren hängde genast på. Vi pratade lite mer med tolken och satte oss sedan vid ett bort och pratade med Lises mamma om norska dialekter. Jag kände mig inte riktigt inne på det ämnet...

Emma dök upp med kamera och tog "lagbilder" och sedan lämnade hon över kameran till Lises mamma och ställde sig bakom mig för ännu ett kort. Andrée reste sig upp för att gå hem och helt plötsligt började de släcka ner i lokalen. Ojdå, kanske dags att börja gå hem. Lise kom fram och tog mig i handen och ville aldrig släppa. "Fasen tänkte jag, inget gott tecken. Tänk om hon lämnar UIK, jag kanske ska hålla kvar henne?!" Jag tror inte att det hade hjälpt, men synd ändå att jag inte gjorde det... På vägen ut mot garderoben så tar Emma tag i min arm. "Du får inte gå! Vi ska ta kort!" och sedan hamnade jag bredvid Suz medan Emma tog ännu en bild. På vägen ut frågar Suz om vi ska dela taxi men Karl skulle ändå gå förbi där jag hyrde rum så det blev en promenad hemåt istället efter en minst sagt minnesvärd kväll/natt.