I Umeå igen

I lördags åkte jag till Umeå igen. På Bromma flygplats såg jag LdB (konkurrenter) som tittade lite snett på mig. Det visade sig att de också skulle till Umeå och helt plötsligt var jag omringad av LdBare. Jag trodde att jag skulle slippa de i min direkta närhet på planet men då kom Maria Aronsson och en annan spelare och satte sig bredvid mig. Självklart började jag planera en attack men kom på att jag inte hade det bästa läget eftersom jag satt längst in vid fönstret och det var LdBare i hela planet. Däremot var det en man som pekade på de och konstaterade glatt "haha, 3-0!", sånt gillar vi! ;)

På söndagen bar det av till Skellefteå för ett norrlandsderby. Suz sa att bussen skulle gå kl 10 så därför hejade jag glatt på alla som stod utanför kansliet när jag passerade, straxt innan 9:45, och förklarade att jag bara skulle gå och ta ut pengar. Jag mötte fler och fler och tänkte att det kanske skulle vara någon samling innan men jag skyndade mig ändå. När jag tagit ut pengarna började jag småjogga lite eftersom jag såg att bussen hade kommit... och chaffören stängde luckan till bagagutrymmet... och startar bussen! Ökar tempot lite och ser att bussen börjar backa ut. Då joggade jag max (dvs jag sprang inte, men nästan) samtidigt som jag gjorde tecken åt chaffören att jag skulle med. Han stannar, öppnar dörren och säger "Det är lugnt, jag skulle bara backa ut på gatan!" Hur f*n skulle jag kunna veta det?! Så jag kliver på bussen och skrattar och hejar på spelarna medan jag krånglar mig längst bak i bussen till 2 läktarvärdar och supportern Viktoria. Tack Suz, bussen gick kvart i 10!

Väl i Skellefteå så kollade vi in planen, satte upp flaggor och allt sånt där. Innan uppvärmningen haffade vi Erika Karlsson som blev jätteglad över att se oss. Fram tills dess att den ena läktarvärden klackte ur sig "ja, du vet ju var stolparna sitter här i alla fall!" (Erika träffade de 2 ggr förra året då hon spelade för UIK). "Nä nu... nu är jag inte kompis med dig längre" muttrade hon och gick för att värma upp. Alla som mött Erika någon gång vet att hon inte är den som hänger lepp utan efter matchen, som UIK vann med 1-0, kom hon fram och gav oss varsin kram och så pratade vi lite mer.

När alla spelare bytt om åkte vi till Max för att äta. Dock var det så lång kö och så syrefattigt att vi passagerare gav upp och gick ut medan spelarna, som förbeställt mat, åt. Stackars Sofia Jacobsson stukade foten rejält och fick hoppa på 1 ben de ca 100 metrarna mellan bussen och Max. Väl hemma i Umeå igen så fick hon åka direkt till sjukhuset för att röntga foten/vristen och läktarvärdarna och jag åkte för att äta.

Idag har jag varit på kansliet och städat ett förråd tillsammans med VIP-värdinna och därefter åt vi mat tillsammans med Ljungan, som tittade förbi. Det blev bara en snabb tur hem innan jag återvände till Gammlia och det var dags för träning. De som spelade igår fick jogga i Gammliaskogen medan de övriga hade teknikträning med Steve och målvakterna körde sina egna pass tillsammans med målvaktstränaren. Elaine låg och stretchade och sa att "jag vill inte ligga här, jag vill inte böja... jag vill vara därborta och springa, jag vill spela match!". Först visste jag inte vad jag skulle säga men svarade att det är ju jättebra att hon känner så, att hon vill tillbaka. Så pratade vi lite om klacken på söndag och hon lärde mig några ramsor, sen kom sjukgymnasten Eva och började böja Elaines ben ännu mer samtidigt som hon kollade på Ljungan som testade lite maxlöpningar. Sen fick hon springa fram mot en kon och Eva ropade ut höger eller vänster och Ljungan skulle då springa diagonalt åt det hållet. Problemet var bara att Ljungan blev lite tveksam vilket håll hon skulle åt så varje gång blev det en liten fint åt ena hållet innan hon stack iväg åt det andra. Sista löpningen blev till och med en dubbelfint, vänster, höger, vänster, höger och Johanna Rasmussen kommenterade det att Ljungan borde ha röd och grön så hon visste var hon skulle. ;)

Jag gick sen till Larsa som behandlade diverse skador. Först Rasmussens vrister, sen Sofia Jacobssons vrist. Sofia verkade ha hög smärttröskel så Larsa klämde på som sjutton och Sofia skrek ut sina plågor. Någon undrade vad som hände och Sofia svarade att Larsa dödar folk! Nu överlevde Sofia behandingen, men det var en uns tortyr där i alla fall. ;) Ljungan kom ut med ett par nya skor - med sitt namn på (!), som dock var lite för små. "Steve kan det där" sa Larsa. "Ja, ge de till Steve så blir de säkert större" sa jag och Ljungan förstod direkt vad jag syftade på. "Ja om Steve har på sig de en dag så blir de nog bra sen!". :p Jag växlade några ord med Madde och sen med Emma, som även hon blev lätt torterad och tog sedan sällskap med Ulla-Karin tillbaka till kansliet. Händelserik dag? Oh ja! =)