Hur blev jag en "joggingtjej"?

Ikväll har jag, precis som många andra dagar, varit ute på en powerwalk-/joggningtur. Just nu är jag hos föräldrarna, och mamma har börjat kalla mig för en joggingtjej. Vi är båda lika förvånade för hur det gick till, för så lite som ca 3 månader sedan så var det helt uteslutet.

Jag joggade aldrig. Aldrig! Powerwalk, självklart, men jogging fanns inte på världskartan. Jag hade för dålig kondition, gillade det inte och tyckte att det var en plåga helt enkelt. Under Vårruset så joggade jag dock förvånadsvärt långt, men då för att underlätta för benen efter 3 km väldigt snabb gång. Det var helt min kollega Tinas förtjänst. Därefter började jag ta några seg då och då, det har sedan växt till mer jogging än powerwalk. Jag joggar så mycket det går helt enkelt och får jag bara pusta ut en kort stund så fortsätter jag gärna mer efter det. Jag gillar det! Hur gick det här till?!