UIK i Örebro

Igår kom UIK till Örebro! Träffade laget runt 16.30 på hotellet och fick bland annat startelvan av tränaren. Andrahandsfavoriten Karolina Westberg skulle få spela mittback som hon är van vid. Härligt!

Runt 17 så kom vi till Behrn Arena där Frida Östberg genast skrev upp sin pojkvän och andra bekanta på en gästlista och en KIF Örebro-funktionär sa fel gata för entrén vilket blev lite komiskt när jag påpekade att det nog var fel... Suz(marknadsansvarig), jag och en man vars namn tror jag var Staffan gick upp på läktaren och kollade lite medan spelarna kännde på gräset. Suz mobil ringer och hon far upp. "Elaine har glömt skorna på hotellet!". "Staffan" och jag satt som fån och undrade hur det skulle fixa sig medan Suz for iväg och på nåt sätt (möjligtvis med spelarbussen) tog sig tillbaka till hotellet.

Så blev klockan 18 och spelarna gick ut och värmde upp. Jag fixade lite med banderrollen och försökte ta upp plats för klacken medan folk började strömma in på läktarna. Anders kom och la sin ryggsäck som hjälp men det räckte knappast inte. For fram och tillbaka några platser och rader och försökte förklara att det var upptaget. Tillslut kom äntligen mina föräldrar och min morbror till hjälp. (Kaos!) Så jag försökte få mamma och morbro att hålla ordning på platserna medan pappa jagade UIKare och jag rättade till banderollen som nån elak människa hade rivit ner! Såg två tjejer, en i Mosan- och en i Ljungan-tröja och bjöd genast in de i klacken, bra beslut visade det sig senare!

Knappt hade vi hunnit dela ut lappar med ramsor och konfetti innan spelarna gick in på plan och vi jublade så gott vi kunde när varje spelare presenterades. Mest jubel fick Hanna Ljungberg och Marta...inte så ovanlig. Så kastade vi konfetti och det fastande i håret på alla framför oss. Pappa vifftade bort lite från en man framför honom som bara skrattade åt det. Matchen började och nån minut in var det dags att köra "UIK *klapp, klapp, klapp*. Det var smäcktyst på läktarna! Inte ens hela klacken var med! Katastrof! Så för det blev jag lite förbannad och skrek då ännu högre bara för att få igång det hela. Det gick hyffsat för då efter 5 minuter kom Sjöas mål! Konfettin rök i luften och vi jublade och drog igång "Sjöa *klapp, klapp, klapp*" Så fortsatte det och efter 24 minuter var det dags för "Ljungberg *klapp, klapp, klapp*. Tjejerna i Mosan- och Ljungan-tröjor hade kompressorhorn med sig och tutade varje gång det blev mål. Härligt! Efter 28 minuter var jag hes och händerna var varma och röda som eld men vad gör det?! Det blev 1-4 innan det var halvtid och vi jublade lite extra medan spelarna gick ut.

Så rullade andra halvlek på utan att det hände så mycket mer än att matchen slutade 2-7. Karro (Westberg) var väldigt bra och blev faktiskt bättre och bättre hela matchen. Dock hade min favorit Frida inte någon bra dag...

När matchen var slut ringde jag till Suz så att hon kunde hjälpa mig in på innerplan (eftersom det stod en KIF-funktionär vid grinden och det inte skulle vara så lätt att försöka övertyga henne att jag faktiskt fick gå in). Just då kom Frida fram till samma grind och pussade pojkvännen och hälsade på andra där. Suz kom och sa "Frida kan du flytta dig lite så Annso kan komma in?" "Tack!" sa jag och så gick vi och pratade med Mange (som sköter uik.se) och Roland ("bossen"). Vi pratade lite och jag tog några kort, bland annat på Karro. Hälsade henne att hon hade spelat grymt bra och hon tackade. Så var jag påväg upp på läktarna igen då tjejerna i Mosan- och Ljungan-tröjorna skrek på mig. "Du! UIK-tjejen!". "Ja?". "Kan inte du hjälpa oss att få autografer? Du kan väl gå in i omklädningsrummet, snälla? Du känner ju dem!" "Ehr, hehe...nej, det kan jag inte men jag kan försöka få Karros därborta *pekar på Karro som stod på andra sidan tunneln*" "JAAAA!" Så genast fick jag en bok, ett papper och en penna i handen och så gick jag bort mot Karro. Då skriker Roland "Karro, skynda dig nu!" och då tänkte jag att det var kört men jag var redan framme. "Karro, kan du bara skriva två autografer?". "Ja visst!". "Tack, va snällt!". Nån av autografjägarna skrek på mig och ville ha autograf men jag förklarade snabbt att jag inte var med i laget, tror dock inte att det spelade nån roll, hehe. Jag diskuterade med Karro lite om var hon skulle skriva och sen säger hon "Är du hes?". "Ja, som vanligt. Kanalplan du vet..." svarade jag och syftade på när jag pratade med henne där och vi båda var hesa. "...men då har man ju gjort sitt". "Jo, precis!" sa Karro, skrev autograferna, jag tackade sa att vi ses snart och hon sa "ok, det gör vi" och så gick jag tillbaka till tjejerna. De blev minst sagt glada. Alltid kul att kunna hjälpa nån!

Så åkte vi hem och det tog MÅNGA timmar innan jag kunde smälta det hela. Har lust att äta upp Karro. :p Nej, för att vara allvarlig så är hon är grymt snäll! Tillslut somnade jag i alla fall...