Umeåresa del 3 - kära återseenden och ett skitmål

Lördag 21/4
Myggan och jag gick upp rätt tidigt och begav oss mot Gammlia. Precis som dagen innan så kom Mosan förbi just när vi kommit ut på vägen. Hon ropade "HEJ!" och sprang över vägen för att prata med oss en stund. Vi pratade lite om matchen och sedan om att hon fortfarande tränade en hel del, hon kom nämligen precis tillbaka från en joggingrunda. Vi sa hejdå och fortsatte sedan vår promenad mot Gammlia.

Väl framme så gömde vi våra väskor i ett skåp under en diskbänk (högbevakat område!) och hjälpte Suz att bära in dricka, tröjor och bullar till funktionärer, programförsäljare, bollflickor, tigerdansare (kinesisk dans, de blev snabbt omdöpta till "tigerbarnen" av någon anledning...) osv. När vi kom ut från omklädningsrummen ropade Tobbe på oss. Vi gick dit och hjälpte honom och Larsa att hålla i några reklamskyltar medan de snurrade upp dem på reklamväxeln (saken som gör att reklamen på långsidan ändras). Därefter gick vi mot huvudentrén och hissade flaggan. Eller försökte hissa flaggan kanske är den korrekta benämningen. Det blåste nämligen ca 17 meter/sekund och det var ganska svårt att få upp flaggan utan att den skulle riskera att repas sönder totalt mot ett träd i närheten. Jag höll i och Myggan drog snabbt så att flaggan kom förbi trädet, sedan gick resten ganska bra. Ända tills vi skulle binda fast den... Det krävs ju att den sitter riktigt hårt, men det lyckades vi med tillslut också, utan att vi själva följde med upp i luften. ;)

Vi hjälpte till att bära ut Proviva shots till ett bord innan vi började sätta upp "Kom till UIK-klacken!"-affisher vid alla ingångarna. När vi ändå hade Suz bil att köra omkring i så tog vi en sväng förbi järnvägsstationen och hämtade upp Linda, som var lagom irriterad på att hennes tåg blev försenat. Tillbaka till Gammlia där vi mötte Karl och började att fixa tack-flaggor till Sjöa och Mosan. När de var målade och signerade av oss alla så började vi sätta upp våra övriga flaggor. Sen stod vi en stund och pratade innan vi gick och köpte hamburgare. En stund efter att de var uppätna, och vi hade pratat en del med Anna och Stefan, så börjar vi lite smått kolla bland människorna som strömmade in på Gammlia för att hitta våra "offer". Det tog inte alls lång tid innan jag fick syn på Sjöa och vi tog genast ner de båda flaggorna, tog med oss presenter och gick bort längs kortsidan.

När vi kom fram så stod Sjöa och Mosan och pratade med Markan och ytterligare en tjej. Jag höll fram flaggan som var till Sjöa och både Mosan och Markan pekade på oss och Sjöa vände sig om. Hon blev ganska förvånad och blev det ännu mer när Myggan lämnade över presenten från honom och Linda. Sjöa tittade sen en hel del på flaggan innan hon tog den... och vips så kom Mosans flagga fram och jag vände mig snabbt mot henne. "Ta-da!". Gissa om hon blev förvånad! Hon läste lite snabbt sa "Va söta ni är!" och kramade om mig. Sjöa tackade också och gav en kram medan Mosan fick sin present av Linda. De stod där med sina flaggor och såg både förvånade och jätteglada ut och sa att de skulle vifta med dem under matchen. Så tog vi lite kort och just då kom Frida förbi och det blev allmänt kramkalas. Vi sa hejdå och gick tillbaka mot våran läktarsektion. På vägen dit mötte vi Suz som undrade om vi inte skulle vara med och gratta Sjöa (som dessutom fyllde 30) och vi sa att vi tänkte trumma och tuta. Stort misstag visade det sig, eftersom vi missade hela gratulationen. Men vi hade ju ett litet privat firande där innan så det får väl duga. =)

På läktaren kollade vi sedan in uppvärmingen och så började matchen. Hela sektion J var fylld av ungar som hjälpte till i våra ramsor. Riktigt kul! =) Linda hade dock lite problem med "mongot" som hela tiden stod i vägen för hennes kamera och viftade med armarna. Matchen i sig har väl de flesta sett och jag har inget att tillägga om den direkt. Efter matchen packade vi ihop allt, gick ut och köpte souvenir t-shirts och halsdukar. Sedan sa vi hejdå till Carola, Marta och Johanna Frisk när de i tur och ordning åkte hemåt. Lise kom förbi och sa "jäkla skitmål!" och vi pratade en del om vilken otur det faktiskt var. "Tur att ni är här så att vi får lite stöd" sa hon också och menade på att det är skandal att 6000 personer inte gör ett skit för att hjälpa laget utan att det bara var vi. Det känns ju jättebra att spelarna är nöjda och uppskattar oss, samtidigt som jag håller med totalt i hennes åsikter gällande resten av publiken... Ljungan gick förbi och tackade och sa hejdå. Sedan kom en fotograf från en engelsk tidning (eller möjligtvis hemsida) som tog kort på oss i klacken. Sist ut av alla var Karro och att säga att hon var ledsen skulle vara världens underdrift. Det var faktiskt jobbigt att se... =( Hon sa "bra jobbat idag" och vi sa "detsamma!" men fick ingen reaktion tillbaka. Elaine tog en liten omväg förbi oss och sa "hejdå allihop" innan vi gick över vägen och pratade med Suz.

Vi gick tillbaka med våra väskor till vårat rum och gick sedan till O'Learys för att äta. Det är ju nämligen inte så många ställen där det passar sig med full supporterutstyrsel och trumma. ;) När vi ätit klart tyckte Myggan att han såg Sjöa och Mosan gå förbi. Vi satt där en stund och pratade innan vi gick en sväng runt stan. Då träffade vi Steve som kom över vägen och pratade om matchen. Därefter gick vi vidare till busstationen och hängde där någon timma innan vi gick till järnvägsstationen och skickade hem Linda med tåget. Så gick vi till Vasaplan och gjorde samma sak med Karl, men med lokalbuss denna gång. När de var avdumpade så var det bara för Myggan och mig att gå tillbaka till vårat rum.