Ups and downs

Sedan jag skrev sist så har det hänt en hel del saker, av blandad karatär. Jag började jobba lite lätt och skulle sedan ha semester för att åka till Umeå. Precis innan jag gick hem så blev jag degraderad på jobbet. Det var inte för att jag på något sätt gjort ett dåligt jobb utan bl.a. för att de inte hade råd att ha mig kvar på den uppgiften. Surt? Det är bara förnamnet. Delar av det jag gjorde är sånt som jag drömmer om att göra på heltid och nu är det borta helt... Det är tomt och jag är väldigt väldigt ledsen och besviken.

Då var det lite bitterljuvt att åka iväg på semester till Umeå för att se 2 matcher i Women's Cup. Denna gång tänker jag inte skriva i detalj om det här, utan de som är intresserade får hålla ögonen öppna på uikfans-forumet istället.

Allt började med att familjen jag skulle bo hos hade bokat fel och trodde att jag skulle komma 2 dagar senare, men det löste sig. Fredagen ägnades åt att planera den kommande guldfesten på klubbens kansli. Lördagen kollade jag på träningen och fick vara barnvakt, ta hand om Ulla-Karins dotter. Lilla Moa var hur gullig som helst, höll min hand när hon blev rädd och drog mig runt halva Gammliavallen. På Ullas order så gav mig både godis och väldens hejdå-kram, hehe. Efter träningen åkte jag till Intersport och på hemvägen mötte jag Karro i en mataffär och snackade som hastigast.

Söndagen var första matchdagen och jag hjälpte till som vanligt innan. Som enda personen i klacken försökte jag dra igång publiken med hjälp av megafon men ingen hjälpte till och att 300 pers med hanskar/vantar klappar gör inte att det blir något drag direkt... På måndagen kallade Suz ut mig på värsta shoppingrundan för att hänga upp affisher. Jag lyckades "klä in" Umeå centrum rätt bra under de timmar jag irrade runt innan jag gick tillbaka till kansliet. Där fick jag sedan börja förbereda lite inför nästa match.

Japp, för på tisdagen var det dags för den andra matchen. Dagen började med att Erika, jag och en praktikant fick åka och köpa 80 bananer och sedan fixade vi i ordning lite som vanligt. Efter lunch ropar Roland på mig och utser mig till kaffekokerska. Det låter kanske lätt men att koka ca 100 koppar kaffe i en superstor kaffebryggare är inget man gör varje dag. Efter lite instruktioner via telefon från Tobbe så lyckades jag ändå rätt bra. Jag hann växla några ord med Pålas pappa och gömma mig i ett av de inglasade båsen på arenan en stund innan det var dags för UIK att spela. Karl tittade förbi med sin trumma som tur var så jag trummade hela matchen och fick sedan hjälp av ett gäng ungar, bland annat Andrées dotter. Efteråt pratade jag lite med Carolas föräldrar som också var på besök i Umeå. Precis innan jag gick hem kom Berka och skulle hem. Hon tog ett steg ut ur dörren och upptäkte att de släckt ner hela Gammliavallen. Att det var KOLSVART är det minsta man kan säga. "Oj här var det mörkt. Shit! Och jag som är jättemörkrädd..." Jag föreslog den upplysta korridoren men envis som Berka är så fortsatte hon och efter några sekunder hörde jag "Hejdå!".

På onsdagen var det dags att åka hem men innan det fick jag än en gång hänga på Erika och praktikanten, denna gång ut till olika sponsorer. Det var med tårar i ögonvrån som jag senare på dagen åkte hem från Umeå. Tillbaka till verkligheten. Vad gör jag på jobbet nu då? Jo jag chattar med kunder och det är tacksamt måste jag säga. Men jag saknar mina gamla uppgifter som attan ändå...